|
|
|
|
|
”Tanken att skolan ska vara lika för alla är avskaffad
– och det är förorternas barn som drabbas mest” Men vad händer med människor, med ett folk, som saknar minne, och som därför också saknar förmåga att sätta in händelser i sitt sammanhang? De blir givetvis mottagliga för alla former av charlataneri, eller skojare i åsiktsbranschen. Det är då folk kan få för sig att koncentrationslägren var påhittade, att Tarot-kort och kristallkulor kan ge svar på framtiden, eller att demokrati inte är så viktigt.Det är förstås inte alla som kommer att drabbas av dessa bristande kunskaper. I dagens skiktade skolvärld är det förorternas barn som drabbas mest. Det är de som kommer att sitta där med sin bristande läs- och skrivförmåga och sina tvivel på demokratin. De som mest skulle ha användning för den. Det är i Stockholms, Göteborgs och Malmös förorter som 30 procent av gymnasisterna numera blir underkända i något av kärnämnena. Men känns demokratisk skolning egentligen angelägen för någon ansvarig makthavare nu för tiden? Eliternas språkrör, som professor Bo Södersten och andra, hävdar allt oftare i media, att det är de som ska bestämma. Och medan antalet elever som faller ur gymnasieskolan har fördubblats i det nya systemet, och allt fler förortsungdomar får Icke Godkänt i svenska, handlar den pedagogiska debatten huvudsakligen om tjusiga visioner utan verklighetsanknytning. I en vällovlig opposition mot årtals-tragglande och kadaverdisciplin håller de radikala pedagogerna på att slänga ut barnet med badvattnet. De understryker inte att det faktiskt finns vissa kunskaper som är nödvändiga för att ungdomar senare ska kunna delta som medborgare i samhällslivet. Underlägsenhetskänsla och insikt om bristande kunskaper jämfört med andra jämnåriga föder ofta ett starkt behov av revanschism. De politiska makthavarna verkar inte heller särskilt engagerade. Den kompakta tystnaden från framför allt Kommunförbundet och Sveriges kommuner inför varje ny larmrapport om tillståndet i skolorna är djupt oroande. Och riksdagen verkar bara ha möjligheter att vrida händerna och tårögt se på medan segregeringen gräver allt djupare fåror mellan landets skolor. Tillsynsmyndigheten Skolverket vill heller inte uttala sig. Makten ligger hos Kommunförbundet. Och i all tysthet har kommunerna i valfrihetens fotspår avskaffat tanken på en likvärdig skola för alla. Den som varit grundbulten i svensk medborgardemokrati. Att alla ska kunna läsa och skriva tillräckligt bra för att kunna bli medborgare. Att alla ska ha allmänbildning nog att bli delaktiga i en demokratisk process.Nej, de ansvariga är tysta trots larmrapporterna. I dag bygger vi ett nytt Sverige i förortsskolorna, fostrar en ny generation som inte anser att demokrati är det bästa systemet. I dag känner alltfler unga att de blir orättvist behandlade, och att de inte kan påverka. Framför allt de med invandrarbakgrund. I valet 1994 sjönk invandrarnas valdeltagande från 60 procent till 40. Hur de än röstar får de samma orättvisa segregering av skolor och annat. Samtidigt har de sällan kunskaper eller språk nog för att kunna delta i det offentliga samtalet. Här växer en frustration som kommer att ta sig uttryck på ett eller annat sätt. Genom segregeringen av skolan, där vissa förortsgymnasier faller som stenar, håller vi på att fostra en ny generation av motborgare. En generation utan kunskaper om historia och demokrati, och utan språket i sin makt. Vi kanske ska fråga kristallkulorna, hur det går med skolan och demokratin? Margareta Norlin
 Underkänt! Tusentals klarar inte svenskan gymnasiet Tyska (!) skolan bäst på svenska Skulle du bli godkänd? Test! De vill vara bäst... ...de vill ha jobb Margareta Norlin: Hur ska det gå med skolan och demokratin? Tidigare artiklar i ”Atonbladet granskar skolan” |
