Ni som läser ledarsidan på nätet får inte alltid läsa det vi kallar andraledare och kortisar.
I dag skriver vi i topp på ledarsidan (papperstidningen) om det förfärliga självmordsattentatet i Tel Aviv i går.
Islamiska Jihad, som till skillnad från Hamas aldrig har ställt upp på den palestinska vapenvilan, har tagit på sig illdådet. Minst nio människor dog och femtio skadades.

Palestinska presidenten Abu Mazen tog genast avstånd från självmordsattentatet. Tyvärr tiger Hamas. I stället har en representant för regeringen sagt att det är sånt man får räkna med så länge den israeliska ockupationen pågår. "Självförsvar" kallade talesmannen det för.

"Ett skamligt missbruk av ordet. Att urskillningslöst döda civila är aldrig självförsvar", skriver vi i ledaren.

Nu väntar tyvärr israelisk vedergällning. Så trappas våldsspiralen återigen upp. Nya civila människor, palestinier och israeler, kommer att dö. Så är våldets obönhörliga logik.
Och den israeliska ockupationen fortgår, nya gränser sätts med muren, vägbyggen och bosättningar.
Desperationen ökar bland palestinierna vars vardag slås i spillror.
Extremismen ökar.
"Hoppet om en rättvis fred är ännu ett av bombernas offer", avslutar ledaren.

I dag konfirmerade EU:s utrikesministrar, inklusive Sveriges, EU-kommissionens beslut att strypa allt budgetstöd till den palestinska myndigheten.
Det är absurt.
Här har det palestinska folket genomfört ett av de mest demokratiska valen i Mellanöstern, något som våstvärldens valobesrvatörer hyllade (bland andra Carl Bildt och Jimmy Carter). Bara för att folket valde "fel" ur Israels synvinkel ska nu folket straffas.
Följden blir att de moderata krafterna i Hamas - de som faktiskt hela tiden sagt sig vilja förhandla och fullfölja "vägplanen för fred" vilket faktiskt inbegriper att de ser Israel som en förhandlingspart - trängs tillbaka för extremisterna.
Ekonomiskt innebär det en katastrof vilket skapar socialt kaos och leder till ännu mer av extremism.
Risken är stor att Palestina nu tvingas söka ekonomiskt stöd hos Irans allt annat än trevliga regim. Bra ordnat, EU!
Allt medan Israel ensidigt sätter sina nya gränser utan något som helst förhandlande och flagrant bryter mot både folkrätt och FN-resolutioner. Är det någon som upphört att hävda tvåstatslösningens idé så är det den israeliska regeringen under Ehud Olmert och Kadima-partiet.
Men det blundar EU och västvärlden för.
Det är sanslöst!
Läs gärna Carl Bildts kritik av EU:s märkliga mellanösternpolitik.

I dag skriver bland andra före detta utrikesminister Sten Andersson, Svenska Freds Frida Blom och professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld på DN Debatt om att Sveriges vapensamarbete med Israel bör brytas.
Det är en fråga som Aftonbladets ledarsida länge drivit.
Vi avslöjade redan förra våren att ett omfattande militärt samarbete pågår mellan Sverige och Israel.
(Läs här och här exempelvis)
Regeringen måste stoppa samarbetet NU!

Jag träffade biträdande eller rättare sagt tjänstgörande utrikesminister Carin Jämtin i SVT-studion.
Hon var på strålande humör.
"Det här är en jättebra lösning, Helle", sade hon och svalde sista biten av frukostmackan.

Hon hade diskuterat Mellanöstern i TV och fått frågan om hon ångrade sitt uttalande om den israeliska muren.
Det gör hon inte.
Såklart. Vem som helst som har varit på plats och sett muren kan inte annat än säga att den är "vansinnigt sjuk".
Jämtin ser fram emot att som tjänstgörande utrikesminister få träffa USA:s utrikesminister Condoleezza Rice i april. Hoppas hon kan få Rice att agera mot den israeliska ockupationspolitiken.
I dag åker Jämtin till Sudan.

I morgon går israelerna till val. Valet betecknas av många bedömare som ett slags folkomröstning om Västbankens framtid. Problemet är att de två miljoner berörda palestinierna inte får säga sin mening.
Läs mer i min krönika på dagens ledarsida.

På presskonferensen där Eliassson presenterades som ny utrikesminister försökte reportrarna få honom att kommentera Carin Jämtins hårda uttalande om den israeliska muren som byggs på palestinsk mark.
Eliasson svarade att han inte kände till Jämtins uttalande men att det fanns all anledning att kritisera muren.
Bra att Eliasson kallade byggnationen vid sitt rätta namn och inte försökte sig på några konstlade formuleringar som "säkerhetsstängsel", "barriär" eller dylikt.
Förhoppningsvis ser han till att Sveriges röst i Mellanösternfrågan återigen blir tydlig och engagerad.

Israeliska regeringen har nu bestämt sig för att betala ut palestiniernas skattepengar, enligt New York Times.
Det är dock sista gången om det är så att Hamas bildar regering, säger israeliska företrädare.

Det är absurt att Israel kan hålla inne pengar som faktiskt hör till palestinierna. Men det är hoppfullt att utbetalningen nu sker åtminstone.

I dag ska partiledarna träffas för att diskutera situationen med brända ambassader och Jyllandspostens nidbilder av Muhammed. Måtte samtalen befrias från valrörelseretorik och inrikespolitiskt spel.

Hoppfulla tecken är att Islamska konferensen och andra muslimska ledare manar till lugn och dialog. Den stora fredsdemonstrationen i Köpenhamn i går är också ett ljus i mörkret - där danskar ville visa på ett annat Danmark än det intoleranta och rasistiska som Jyllandsposten underblåst.

EU och västvärlden måste också inse att dialog är vägen att gå, inte diktat. Självklart måste vi värna vår yttrandefrihet men att använda den för att kränka människor är sannerligen inget som gagnar demokratin.
Anna Lindh tog i EU initiativ till "euoro-islam"-projektet, där bland annat den svenske diplomaten Ingemar Karlsson var inblandad. Måtte denna dialogiska strategi får förnyad kraft.
Läs vår huvudledare i dag - Dialog kan kväva elden.
Läs också gärna Göran Greiders krönika i dagens Metro.

Nordiska ambassader har attackerats i bland annat Syrien och Libanon. Det är fullkomligt oförsvarligt. Framförallt måste ländernas regeringar kritiseras för att de inte kan värna utländska ambassaders säkerhet.

Samtidigt håller danska nazister möten och hotar med att bränna koranen. Pia Kjaersgaards Dansk folkeparti går fram i opinionsmätningarna.
Aftonbladets Olle Svenning har i flera söndagskrönikor skildrat det islamofobiska samhällsklimat som födde den sortens ovanifrån-hädelse som Jyllandspostens nidbilder av Muhammed innebar.
Läs hans krönika i dag om Rosengård mellan Islam och Danmark.
Hoppfullt är den stora fredsdemonstration som hölls i Köpenhamn i dag, där danskar sade nej till intolerans och förespråkade dialog med arabvärlden.

Läsare av bloggen vet att jag i går började min dag med att träffa den israeliska ambassadören Eviatar Manor. Jag har haft kontakt med de två tidigare ambassadörerna och det har inte varit särskilt lustiga möten. De har mer skällt in sitt budskap om att kritiken av Israels ockupationspolitik är fel än fört samtal.

Ambassadör Manor är annorlunda. Det blev ett stillsamt och intressant samtal, även om vi på flera punkter inte håller med varandra. Hans betraktelser över det inrikespolitiska spelet i Israel nu inför valet den 28 mars var klart givande att ta del av.
Bra att israelerna förstått att det inte varit helt lyckat med ambassadörer i Sverige som välter konstverk och skäller ut israelkritiker för att vara antisemiter.

I dag skulle palestinierna fått sina rättmätiga skattepengar som Israel sköter om administrativt, men den ställföreträdande premiärminister Olmert har deklarerat att pengarna hålls inne så länge Hamas inte erkänner Israel.
Det är en destruktiv strategi och skapar bara än mer extremism.
Det sa jag till ambassadören.
Han höll inte med, men var inte kategorisk utan menade att Olmerts hållning inte är en slutgiltig hållning från Israels sida utan just nu råder "vänta och se".

Godmorgon!
I dag kommer jag inte att sitta så mycket framför datorn. Ska nu börja dagen med ett besök hos den israeliske ambassadören i Stockholm. Jag har inte träffat honom tidigare. Hans företrädare brukade skälla ut mig för ledarsidans pro-palestinska hållning. Vi får väl se hur det blir i dag.
Jag hoppas på ett intressant samtal om läget i Mellanöstern.

Sen kommer jag ägna resten av dagen åt möten så jag lär inte komma åter i bloggosfären förrän i morgon.
På återseende.

Debatten om danska Jyllandspostens publicering av satirteckningar av Muhammed har nu tagit nya skrämmande proportioner. Delar av arabvärlden bojkottar danskägda företag som exempelvis Arla.
Hotelser mot skandinaver har utfärdats i Gaza.
Sammanblandningen mellan stat och dess fria press är uppenbar. Arabvärldens vrede vänds mot danska staten som anses vara för flat mot Jyllandsposten.

Aftonbladets ledarsida har försvarat yttrandefriheten men hårt ifrågasatt det danska kulturklimat där hetsen mot muslimerna tar sig otäcka uttryck.
Bill Clinton har starkt kritiserat Jyllandspostens publiceringar och liknat de vid antisemitism.

En av de mer märkliga inslagen i denna konflikt är att det verkar vara al-Aqsa-martyrernas brigader som nu utfärdat hot mot danskar, svenskar och norrmän som befinner sig i Gaza och på Västbanken. Det är alltså inte islamistiska Hamas utan en rörelse närstående sekulära Fatah-partiet.
Det tyder på begynnande anarki efter det palestinska valet och är mycket oroväckande.

Och mitt i denna situation bestämmer sig Israel för att frysa utbetalningarna till den palestinska myndigheten. Enligt en gammal överenskommelse är det Israel som tar upp skatt och tull för palestiniernas räkning. Tre hundra miljoner kronor skulle ha tillfallit palestinska myndigheten nu på onsdag.
Men premiärminister Ehud Olmert har i dag gjort klart att det inte blir någon utbetalning.

Tack och lov verkar det som om EU tänker fortsätta med sitt stöd till palestinierna.
Ett ekonomiskt sammanbrott i Gaza och på Västbanken vore katastrofalt för utvecklingen i Mellanöstern.

I dag träffas EU:s utrikesministrar för att diskutera valet i Palestina och den fortsatta utvecklingen.
Sveriges utrikesminister har i mitt tycke varit alldeles för kategorisk i sina uttalande om Hamas valvinst. Att hota med indraget bistånd efter att ett demokratiskt val genomförts är sannerligen ingen vettig hållning.

"Laila Freivalds måste vid dagens möte verka för att EU-länderna inte fryser biståndet till Palestina", säger Peter Weiderud, ordförande för Sveriges kristna socialdemokrater, Broderskapsrörelsen i ett pressmeddelande.
Broderskaparna skriver dessutom klokt i Svenska Dagbladet i dag.
Hoppas Freivalds tar intryck.

God morgon! Nu är jag tillbaka på tidningen efter några dagars vård av sjuk anhörig.
I dag ska jag på en mängd möten, bland annat med Schibstedledningen, så det blir tyvärr inte så mycket bloggande i dag heller.
Men läs ledaren om det palestinska valet och Hamas framgångar - Prövningens tid i Palestina.
Läs också gärna Peter Löfgrens utmärkta krönika i DN:s kulturdel - Hamas historiska seger.
Och som vanligt rekommenderar jag Carl Bildts intressanta blogg-kommentarer.
Läs och begrunda.

Det mesta tyder på att Hamas blev det palestinska valets stora vinnare. Det är egentligen logiskt. Rörelsen har vunnit lokalval efter lokalval i Gaza och på Västbanken. Missnöjet med Fatah-partiet visade sig ännu större än vad opinionsundersökningar och bedömare trott.

Nu väntar en prövningens tid för det palestinska samhället. Hamas måste lämna våldsideologin och bli en politisk rörelse där uppgörelser och kompromisser med Israel med nödvändighet måste ingå. Redan att Hamas ställde upp i val till parlamentet sade något om rörelsens förändring - en av den palestinska myndighetens huvuduppgifter är att förhandla med Israel.
Prövningens tid gäller också omvärlden. Valresultatet måste respekteras och demokratin tas på allvar.
De moderata krafterna som vill se en genomgripande förändring av Hamas som innebär erkännande av staten Israel och bort från våldet måste få känna att deras väg lönar sig att gå.

I dag går 1, 4 miljoner palestinier till val på Gaza och Västbanken.
Måtte allt gå bra och inga våldsdåd ske.
I går höll den israeliska ställföreträdande premiärministern Ehud Olmert sitt första stora ideologiska tal om utvecklingen i Mellanöstern. Läs mer här.

"I think it is worth noting that what we are seeing - and have been seeing since the death of Arafat - in Palestine is without parallel in the Arab world in terms of free and fair elections and an evolving pluralist democratic systems", skriver Carl Bildt i sin blogg.
Bildt är på plats som valobservatör.

Bildt ser också positivt på Hamas deltagande i valet med tanke på att rörelsen tidigare inte velat ha något alls med demokratiska politiska processer att göra. Han ser en parallell till Fatah-rörelsen som tidigare ansågs vara en terroristorganisation och våldet hörde till vardagen.

"But those days are effectively gone.
Now the major question is what support the Hamas alternative really has - and long term whether they over time can develop in some sort of direction similar to what Fatah has done", skriver Bildt vidare.

Den gamle moderatledaren är väl värd att lyssna på när det gäller Mellanöstern.
Tänk om Fredrik Reinfeldt kunde ta intryck?

Jag måste berömma min konkurrent, Expressens ledarskribent Anna Dahlberg. Hon skriver bra i dag om det palestinska valet.

"Signalerna så här långt från USA och EU inger tyvärr inte förtroende. Visserligen stödde man Hamas rätt att delta i valet, men därefter har västs demokratiska tålamod tagit slut. USA hotar nu att bryta alla kontakter med den palestinska myndigheten om Hamas kommer att ingå i regeringen, och EU verkar stämma in", skriver Dahlberg.

Och längre fram i artikeln fortsätter hon:

"Det ser inte bra ut, och man kan undra var USA:s vurmande för demokrati i arabvärlden tog vägen när det väl sattes på prov. Besvikelsen över västs hyckleri är kompakt bland de palestinska intellektuella jag talar med"

Precis vad vi på Aftonbladet också tycker.

Hennes kollegor på ledarredaktionen PM Nilsson och Leo Lagercrantz har väl fått gå några varv runt Marieberg för att skaka av sig ryggmärgsreflexen att skrika "antisemitism" som de brukar göra mot alla som försöker problematisera mellanösternkonflikten och kritisera Israels ockupation.

För första gången på länge är det parlamentsval i Palestina. I morgon får palestinierna i Gaza, på Västbanken och även i Östra Jerusalem (efter att USA och omvärlden tryckt på Israel att släppa på restriktionerna) rösta fram ett nytt parlament.
Den här gången står den stora valstriden mellan Fatah-partiet som slits av interna generationsmotsättningar och det militanta islamistiska Hamas. Läs mer på dagens ledarsida.
USA och EU lär i förväg ha lovat Israel att inte erkänna en regering där Hamas ingår. Om detta stämmer är det osedvanligt korkat av västvärlden - en sådan markering skulle bara stödja våldsverkarna och dem som inte tycker att det är lönt att förändra genom politik. Dessutom tyder en sådan hållning på en synnerligen märklig demokratisyn.
Omvärlden måste istället stötta den palestinska demokratin som är hårt trängd av å ena sidan extremister inom de palestinska samhället, å andra sidan av den pågående israeliska ockupationen.

Den spanske utrikesministern Miguel Angel Moratinos besöker i dag palestiniernas president Abbas och hans parti Fatah. Syftet är att ge den palestinska demokratin sitt stöd inför valet nästa vecka.
Det borde Sveriges utrikesminister också göra.

Den israeliska regeringen har äntligen bestämt att palestinierna som bor i Östra Jerusalem ska kunna delta i det palestinska valet 25 januari. (Läs tidigare bloggnotis).
Så snällt av Israel att låta palestinierna utöva sitt rättmätiga demokratiska medborgarskap.
(Hoppas ni förstår ironin)

Jag läser att Carl Bildt nu åker till Jerusalem för att delta som valobservatör. Ska bli spännande att läsa hans rapporter framöver.

USA har satt Israel under press när det gäller frågan om det palestinska valet. Nu uppger Israeliska myndigheter att valrörelse kommer att tillåtas i Jerusalem, dock ej med Hamas-representanter inblandade.
Huruvida palesinier i östra Jerusalem kommer att få möjlighet att gå och rösta är ännu osäkert, men enligt israeliska Haaretz säger amerikanska källor att rösträtten ska garanteras.
Omvärlden måste fortsätta påtryckningarna på Israel så att det palestinska valet kan hållas som det är tänkt den 25 januari.

Läget för Sharon uppges vara stabilt men kritiskt. Den israeliska premiärministern har genomgått ännu en operation för att blödningarna i hjärnan skulle stoppas. Den verkar ha lyckats. Ännu ligger Sharon djupt nedsövd i en så kallad medicinsk koma.
Läkarna kan inte bedöma hur stor skada hjärnblödningen orsakat förrän Sharon väckts upp ur koman. Uppvaknande lär inledas först i morgon, måndag.
Ingen tror dock att Ariel Sharon någonsin kommer tillbaka i israelisk politik.
Den politiska scenen i Mellanöstern förändrades dramatiskt i onsdags kväll när Sharon drabbades av den svåra hjärnblödningen. Ingen vet vad som nu kommer att ske med den redan nästintill obefintliga fredsprocessen.

Läs Olle Svennings utmärkta söndagskrönika - Sharon var ingen fredskonstruktör.

Vice premiärminister Ehud Olmert fick redan i natt ta över Sharons maktbefogenheter. Det är första gången något sådant sker och det visar på det allvarliga hälsoläget för Sharon. Just nu meddelas att Sharon kommer att vårdas med respirator under ännu ett dygn.

Ehud Olmert är för svensk publik ingen känd israelisk politiker, men han har suttit i Knesset sen 1973 då han som 28-åring valdes in. Han har alltid hört till högerblocket Likud men under 1990-talet stödde han den israeliska vänstern och förordade palestinskt självstyre. Han har också varit borgmästare i Jersualem under tio års tid.
När Netanyahu och hans högerfalang protesterade mot Sharons planer att lämna Gaza stödde Olmert honom. Han följde också Sharon när denne i höstas bestämde sig för att lämna Likud och bilda ett nytt parti - Kadima.
I dag håller den israeliska regeringen extramöte där Olmert formellt utses som ställföreträdande premiärminister. Officiella källor har hittills deklarerat att valet ska hållas som planerat 28 mars.
Den israeliska politiska scenen har dock radikalt förändrats.

Israels premiärminister Ariel Sharon skulle ha hjärtopererats i dag, men i går åkte han in akut för ännu en stroke. Den här gången verkar det allvarligare. Enligt läkaruppgifter har Sharon drabbats av en kraftig hjärnblödning och är förlamad i halva kroppen.
Många bedömar ser nu ett slut för epoken Sharon i Israel. Det innebär ett dramatiskt förändrat läge i israelisk politik. Sharon lämnade i höstas sitt Likud-parti och startade ett eget som han skulle driva till segerval i mars.
Nu vet ingen vem som ska ta över om han inte kommer tillbaka. Det nya partiet har inte någon riktig organisationsstruktur ännu, någon given efterträdare finns inte.
Frågan är också vad som händer med fredsprocessen? Sharon har aldrig varit någon fredsduva men på senare år har han kommit att stå för den mer moderata hållningens i ett alltmer extremt politiskt klimat i Israel.
Blir det högerextremisterna som tar över? Eller ökar månne möjligheten för nya labour-ledaren Amir Peretz?
Läget är minst sagt kaotiskt.

USA:s president George W Bush vill att det palestinska valet ska kunna hållas den 25 januari som det är tänkt, uppger Vita huset enligt israeliska tidningen Haaretz.
Bush anser också att palestinier bör tillåtas att rösta i Östra Jerusalem.

"We believe that people must have access to the ballot," the White House spokesman said.
"Arrangements have been made in the past to ensure that those persons can vote and we believe some arrangements should be possible at this time.", skriver Haaretz.

När ska Sverige agera i EU och se till att omvärldens tryck ökar mot det israeliska försöket att sabotera det palestinska valet?

(Se mina tidigare bloggnotiser i ämnet.)

Jag skrev i en tidigare bloggnotis om den palestinska parlamentsledamoten Hanan Ashrawi som stoppats av israelisk polis under sin valkampanj i Jerusalem i dag.
Ashrawi fick för några år sedan Olof Palme-priset. Jag var med vid prisutdelningen. Dåvarande utrikesminister Anna Lindh höll ett starkt tal om mellanösternkonflikten.

"Den handlar i grunden om rättvisa, rätten för de förföljda och egendomslösa till ett hemland, till självbestämmande och till trygghet och frihet", sade Lindh.
"Världen behöver fler politiker, fler förebilder, fler kvinnor som du", sade Lindh vidare till palestinskan Ashrawi.

Sveriges regering borde tala lika klart i dag och protestera mot Israels försök att förhindra det palestinska valet.

Den kända palestinska parlamentsledamoten Hanan Ashrawi tvingades avbryta sin valrörelsekampanj, uppger TT. Israelisk polis tvingade henne att rulla ihop sin banderoll och avbryta kampanjandet.
Orsak: Hanan Ashrawi bor i Östra Jerusalem, palestiniernas del av den heliga staden.
Israel har som sagt förbjudit all valrörelse där. Ännu har det inte slutligt bestämts om israelerna helt tänker förbjuda det palestinska valet i Jerusalem. (Se min förra bloggnotis i ämnet).
Läs mer i israeliska Haaretz.
Omvärldens måste protestera!

Carl Bildt skriver klokt i sin blogg om det stundande palestinska valet.
Han är orolig för att det skjuts upp på grund av problemen med röstandet i Östra Jerusalem. Israel har ju deklarerat att man inte tänker tillåta palestinierna i Jerusalem att gå till valurnorna.

"And now it seems that there has been established a consensus among the Palestinian factions that without voting rights in East Jerusalem the entire election will be postponed.
On this, there is no doubt that the Palestinians are right. Neither the European Union nor the United States nor anyone else would accept if Israel forcibly tries to deny these Palestinians their voting rights", skriver den förre moderatledaren i sin internationella blogg.

Jag hoppas innerligt att valet trots allt blir av och att Abu Mazen lyckas hålla ihop det palestinska samhället. Det vore bra om EU:s Javier Solana slutar att idka utpressning genom att hota att dra in allt bistånd till palestinierna om Hamas får en valframgång. Det är en korkad och direkt kontraproduktiv hållning som bara gynnar våldsverkarna och de islamiska extremisterna.
Läs mer på Aftonbladets ledarsida i dag.

Radio-ekot berättar att Israel förbjuder palestiner att delta i det palestinska parlamentvalet i januari.
Förbudet gäller de palestinier som bor i östra Jerusalem.
I de palestinska val som hållits tidigare har vallokaler tillåtits i postkontor i östra Jerusalem, men premiärminister Sharons kansli motiverar förbudet med att den palestinska islamistiska organisationen Hamas deltar i valet, uppger Ekot.

Den palestinska myndigheten hotar att ställa in parlamentsvalet den 25 januari om Israel inte tillåter röstning i östra Jerusalem.

Sanslös demokratisyn som Ariel Sharon ger uttryck för.

I dag skriver vi på ledarsidan om den senaste utvecklingen i Mellanöstern.
EU:s högste representant för utrikes- och säkerhetspolitiken, Javier Solana, har dumt nog lagt sig i de palestinska valen och hotat med att dra in EU:s alla bidrag om islamistiska Hamas vinner ytterligare terräng.

"EU:s och USA:s uttalanden är inte bara en extrem inblandning i vår valkampanj utan också idiotiska. De hjälper bara Hamas, folket kommer att rösta tvärtemot", säger Ali Jerbawi, professor i statskunskap vid universitetet i Bir Zeit på Västbanken och tidigare chef för den palestinska valkommissionen, till
Göteborgs-Posten.

"Hamas kommer inte att få absolut majoritet, däremot en ansenlig minoritet. Det innebär att vi äntligen får ett riktigt parlament till skillnad från i dag. Vi får en genuin opposition, parlamentariska spelregler, majoritet och minoritet, maktfördelning. Det kallas för demokrati", fortsätter Jerbawi som inte på något sätt är en islamist utan hör till det liberala partiet Tredje vägen.

Sveriges utrikesminister Laila Freivalds hör till dem som har förstått vikten av att världssamfundet håller dialogen igång med Hamas så att den politiska grenen kan vinna över våldsfalangen. Frågan är vad statsminister Göran Persson tycker?

På vägen hem från Uppsala och ärkebiskopen (mycket intressant samtal som lär dyka upp i tryckt form på ledarsidan någon gång under julveckorna) passade jag på att samtala med en annan Hammar - Anna Karin Hammar, präst som arbetar med själavårdsfrågorna i Uppsala stift.
Hon är också mycket engagerad i mellanösternfrågan. Jag reste till Jerusalem för några år sedan tillsammans med Anna Karin.

"Jag har haft besök från Israel och Palestina", berättar hon. Den här gången var det representanter från en relativt nystartad palestinsk nyhetsbyrå - International Middle East Media Center.
Det är ett samarbete mellan palestinska journalister och journalister från väst i ett försök att förmedla nyheter från Mellanöstern utifrån journalistiska principer som opartiskhet och objektivitet.

Nyhetsbyrån drivs av "Palestinian Center for Rapproachment between people", som under 15 års tid verkat för dialog mellan israeler och palestinier.

Ett spännande mediaprojekt från ett område där modig och bra journalistik verkligen behövs.

Ariel Sharon åkte akut till sjukhuset i helgen, men lär vara på bättringsvägen. Det är verkligen ett dramatiskt skede i Mellanösternutvecklingen för närvarande. I januari ska palestinierna hålla parlamentsval. Islamistiska Hamas har redan vunnit stort i lokalvalen. Fatah-rörelsen håller på att splittras. Den karismatiske Barghouti bildar ett nytt parti. Den unga generationen finner sig inte längre i det korrupta ledarskapet inom Fatah.
Lika splittrat tycks det vara i israelisk politik. Sharon meddelade tidigare i höstas att han lämnar sitt Likud som han en gång var med och grundade. I stället bildar han ett nytt parti till vilket gamle labour-ledaren Peres har anslutit sig.
Allas krig mot alla, tycks det.
Mer om detta på morgondagens ledarsida.

Förre utrikesministern Sten Andersson är nyligen hemkommen från en resa i Israel/Palestina.
Han fick där medalj av palestinske presidenten Abu Mazen som ett bevis för det palestinska folkets uppskattning för Anderssons roll i kampen för frihet, oberoende och värdighet.
Medaljen heter "Betlehem 2000" och är palestiniernas Illius Quorom.
Det är Sten Andersson verkligen värd för sitt stora och betydelsefulla engagemang i Mellanöstern sen många år tillbaka.
Grattis!

Häromdagen avslöjade Svenska Dagbladet att EU stoppat en kritisk rapport om Israels ockupationspolitik.
Jag skrev en bloggnotis om detta.
Nu ser jag att socialdemokraternas internationella sekreterare Ann Linde skrivit tillsammans med SSU:s internationelle sekreterare Faraj Abu-Iseifan ett debattinlägg om rapporten.

"Vi har båda sett med egna ögon hur både de bosättningar som redan finns, men framför allt de som planeras, skär rakt igenom palestinskt område. De kommer att omöjliggöra framkomst på vägar som nu förbinder Västbanken och Östra Jerusalem, och ringar in staden som ett framtida Väst-Berlin på israeliskt område, istället för en lättillgänglig kommande huvudstad i ett fritt Palestina", skriver de.

"Vad är det då som är så känsligt med rapporten? Jo, att den berättar sanningen rakt upp och ner om konsekvenserna av vad Israels bosättningspolitik blir. En av de viktigaste förutsättningarna för att det ska kunna bildas två stater, Israel och Palestina, inom säkra och erkända gränser, är att Jerusalem blir huvudstad i båda länderna", slår de fast.

Helt rätt. Det är skamligt att Javier Solana lyckades stoppa utrikesministrarna från att anta och offentliggöra rapporten.

"Vårt hopp är att fler och fler israeler ska reagera mot ockupationen, de illegala bosättningarna och byggandet av muren på ockuperad mark. Vårt hopp är att de israeler och palestinier som trots allt tror på en framtid i fred ska orka med att hålla igång en dialog, med hjälp av utländska vänner. Vårt hopp är att palestinierna ska vara starka nog att ta itu med korruption och de oacceptabla våldsdåden mot israeler. Men en sådan framtid gynnas inte av att man försöker mörklägga verkligheten så som den ser ut. Därför är det viktigt att EU:s utrikesministrar antar och offentliggör sin egen rapport om Östra Jerusalem", avslutar Linde och Abu-Iseifan.

Jag brukar klaga på att den svenska socialdemokratin är för tyst och tillbakalutad i mellanösterndebatten. Nu måste jag berömma den för en viktig markering.

Nu har Irans president förnekat förintelsen igen.
Det var minst tredje gången inom kort tid som president Mahmoud Ahmadinejad förnekade att miljontals judar mördades av nazisterna under andra världskriget, skriver Svenska Dagbladet.
Sanslöst. Omvärlden måste fördöma presidentens klart antisemitiska hållning.

I dag skriver Svenska Dagbladets Bitte Hammargren intressant om hur EU beslutat att stoppa en rapport om Israels framfarter i Östra Jerusalem.
Det brittiska konsulatet i Jersusalem har skildrat ockupationen i en kritisk rapport. EU:s utrikesministrar beslutade i november att EU skulle formulera en gemensam hållning i frågan om Jerusalem. I början av december låg rapporten färdig och i förra veckan gav medlemsländernas ambassadörer sitt bifall.
Men så i måndags, när EU:s utrikesministrar träffades ingrep EU:s högste representant för utrikespolitiken Javier Solana. Han övertalade ministerrådet att lägga rapporten på is.
De nordiska utrikesministrarna, däribland Laila Freivalds, ville att rapporten skulle godtas och offentliggöras.

När jag var i London i början av december så skrev tidningarna där stort om den brittiska rapporten. Storbritannien har ju med sitt ordförandeskap velat flytta fram EU:s positioner i Mellanösternfrågan.
Det vore olyckligt om det nu sattes stopp för detta.
Här kan du läsa rapporten.

De engelska tidningarna toppades förstås med fotbollsspelaren George Bests död.
Bland de mer politiskt brännande nyheterna var dock det faktum att det brittiska konulatet i Jerusalem skrivit en ytterligt kritisk rapport om den israeliska ockupationspolitiken.
Läs mer här i the Guardian.
Det vore utmärkt om Storbritannien använde sitt ordförandeskap i EU till att få en tydligare EU-politik i Mellanöstern och pressa Israel att upphöra med sin ockupation, med bosättarpolitiken och byggandet av den folkrättsvidriga muren.

Svensk kulturelit börjar bli tydligare i sin kritik mot den israeliska ockupationspolitiken och det folkrättsvidriga murbygget på Västbanken.
På lördag anordnas flera seminarium på ABF under temat "Muren ska falla", där bland andra Kristina Lugn och den israeliska journalisten och Anna Lindh-pristagaren Amira Hass ska medverka.

Men redan på fredag kväll protesterar svenska artister mot murbygget.
Bo Kaspers orkester, Ane Brun, The (International) Noise Conspiracy, Lars Demian, Nabila och Jan Hammarlund uppträder. Det bjuds även på poesi av författaren Jonas Hassen Khemiri och poeten Kalle Haglund.
Kom till Kägelbanan, Södra teatern klockan 18.00 på fredag.
Biljetter finns att köpa på Söderbokhandeln, Multikulti och Petsounds.

En läsare som befinner sig i Israel tipsar om senaste händelseutvecklingen i det israeliska arbetarpartiet:

"Hej Helle,
ville bara tipsa om en oväntad nyhet: fackföreningsledaren Amir Peretz valdes till ny ordförande i Israels Arbetsparti.
Han är marockan, 53 år, kom till Israel som fyraåring och växte upp i den fattiga staden Sderot nära Gazaremsan. Hans hjärtefråga är social rättvisa, och han har länge pläderat för att Arbetspartiet ska lämna Sharonregeringen som han attackerat främst för dess ekonomiska politik med stora sociala nedskärningar. Bådar för en intressant utveckling de närmaste månaderna...
MVH
Anna Veeder
Haifa, Israel"

Det är verkligen spännande. Peretz har också varit ordförande för israeliska LO. Han är sedan många år aktiv i den israeliska fredsrörelsen Fred Nu och vill se ett slut på ockupationen av Västbanken. Den som vill läsa mer om detta kan med fördel läsa Svenska Dagbladets Cordelia Edvardson i dag.
Mer om Mellanöstern på Aftonbladets ledarsida i morgon.

Just nu firas den judiska försoningshögtiden Jom Kippur runtom i världen.
Vi talade om vikten av försoning i vårt FN-samtal i Örebro i går. Sydafrikas försoningsprocess som går ut på att försöka läka såren efter apartheidregimen är spännande. Kanske kan den sydafrikanska sanningskommissionen statuera exempel för andra delar av världen?
I går skrev Cordelia Edvardson i Svenska Dagbladet om möjligheten att starta en liknande försoningsprocess mellan israeler och palestinier. Men först måste de sätta sig ned och skriva ihop sig om en gemensam sanning, påpekar Edvardson.
Egentligen tycker jag att det judiska begreppet försoning är bättre än det kristna begreppet förlåtelse. I försoningen ligger inget överslätande eller förlåtande av det som inte går att förlåta, men väl en uppgörelse med det hemska och en respekt för viljan att gå vidare gemensamt.
Måtte detta bli möjligt en dag i Israel/Palestina.

I dag samlas Högsta Domstolen i Israel. Den unga israeliska kvinnan Tali Fahima står inför skranket. Hon har suttit fängslad i ett år utan någon som helst rättegång.

"Hon delar villkoren med tusentals palestinska fångar. Tali Fahima är ändå unik. Hon är den första israeliska kvinna som anklagas för att förbereda attentat mot sitt eget land och för att hjälpa dem som bekrigar hemlandet", skriver min kollega Olle Svenning på ledarsidan i dag,

Tali Fahima drog till flyktinglägren i Jenin på Västbanken för att arbeta med och hjälpa de palestinska flyktingbarnen. Hon ville skapa en teater i lägret.
I dag sitter hon fängslad för spioneri och samröre med terrorister.
En stödkommitté har bildats bland intellektuella - "Frige Tali Fahima". I en annons i israeliska Haaretz undertecknade över 600 personer kravet.

Läs mer på dagens ledarsida.
Läs också huvudledaren där vi förordar att FN skickar fredsbevarande trupp till Gaza.

Jag fick just ett pressmeddelande på faxen. I morgon träffas företrädare för israeliska arbetarpartiet, palestinska Fatah och svenska socialdemokraterna i Stockholm.
Den israeliske ministern Haim Ramon (labour) och den palestinska vice premiärministern Nabil Shaat ska diskutera läget i Mellanöstern och framförallt utvecklingen i Gaza. Svensk socialdemokrati står värd för mötet.
Med tanke på helgens våldsupptrappning på Gaza känns mötet mer angeläget än någonsin.
Temat är Mellanöstern även på morgondagens ledarsida.

Jag ser i mejl-inboxen att Israel-lobbyn är på gång. Likalydande mejl men med olika avsändare påstår att TT:s meddelande i går att Sharon i en intervju i Washington Post sagt att Israel inte tänker utrymma bosättningarna på Västbanken skulle vara båg.
Det är inte alls båg. Intervjun finns. Jag har läst den - just på Washington Posts hemsida. Journalisten som intervjuat Sharon skriver både för Newsweek och Washington Post.
Vem som helst som läser intervjun kan se att Sharon inte har någon större vilja att utrymma bosättningarna på Västbanken. Tvärtom talar han om att bygga ut dem. Han får då frågan om hur han tror att USA reagerar på det och svarar: Jag tror inte de blir så glada...
I övrigt har jag kommenterat läget i Mellanöstern i dagens ledarkrönika.

Jag fick ett intressant mejl från Anna Veeder. Hon bor sedan 1992 i Jerusalem, gift med en judisk engelsman. Hon flyttade till Jerusalem för att plugga hebreiska efter studier i judaistik och arabiska på universitetet i Berlin.

"Hej Helle,
läser ofta din blogg och känner till ditt engagemang för en rättvis fred i Mellanöstern...just nu skrivs det mycket om den planerade Gazareträtten, men mindre om de "vanliga" palestiniernas situation", börjar Anna sitt mejl.

På den svenska nättidningen Sourze skriver hon då och då inlägg från sin Jerusalem-horisont. Läs här hennes senaste inlägg "I skuggan av Gazareträtten".

Det är just den här sortens vardagsbilder som är så viktiga att visa från ett mellanöstern som i den mediala logiken bara beskrivs i termer av självmordsbomber och militära attacker.

Fortsätt skriv, Anna!

Jag läser en av mina favoritskribenter, Cordelia Edvardson i Svenska Dagbladet i dag. Hon skriver om det planerade israeliska uttåget ur Gaza och om de fanatiska bosättarnas motstånd.

"Vanligt folk, inte minst de israeler som arbetslösa sitter i undertröjorna och svettas i små, illa planerade lägenheter i de så kallade "utvecklingsstäderna", kan nu storögda begapa "pionjärernas" livsstil i Gaza. Välkända journalister och politiker håller brasan vid liv genom att igen och igen, i närbild, visa upp bosättarnas vackra, vita småhus med röda tegeltak, välskötta trädgårdar, och inte sällan havsutsikt.

Här finns en underbar sandstrand, som palestinska barn, för att inte tala om vuxna, förstås inte har tillträde till. Vilket andningshål den kunde vara för palestinierna i flyktinglägrets tryckkokare, bara ett stenkast iväg! Stenkast var det; kanske fattar nu en och annan varför så många palestinska ungar kastar sten med sådan entusiasm. ", skriver hon från sin Jerusalem-horisont.

Jag fick ett intressant mejl från chefredaktör Avi Zillberberg i Tel Aviv. Zillberberg är en välkänd publicist i den israeliska pressen. Han har bland annat arbetat för Ma`ariv, Israels näst största dagstidning där han var med och startade dess helgbilaga och skrev för en särskild politisk bilaga.

Nu har Zillberberg tillsammans med några andra etablerade israeliska journalister startat en webbtidning och nyhetsbyrå som de kallar Inside-Out. Tanken är att där försöka ge andra bilder av situationen i mellanöstern än vad mainstream-media i Israel ger.

Här finns många intressanta artiklar att läsa. Jag fastnar bland annat för en (War zone Woodstock, hittar tyvärr ingen permalink till den men kolla på förstasidan och klicka på artikelns rubrik) om det växande engagemanget bland israeliska ungdomar mot muren och ockupationen av Palestina. Det är hoppfullt.

Inside-Out bådar gott för framtiden.

Jag skrev i en tidigare bloggnotis om de nordiska ministrarnas debattartikel i Svenska Dagbladet i dag. Den är verkligen ett bottenapp.
"Det irakiska folket har lidit nog de senaste tjugo åren - under kriget mot Iran, under ett blytungt förtryck av Saddam Hussein, under svår fattigdom och nu under en mycket svår säkerhetssituation", skriver Laila Freivalds med flera.
Herre gud! Inte ett ord om att den svåra säkerhetssituationen kanske beror på att USA mot den internationella rättsordningen och FN gick till krig och fortfarande ockuperar landet militärt.
Inte ett ord heller om att kriget mot Iran till stor del stöttades av USA och västmakterna.
Mer om detta på morgondagens ledarsida i Aftonbladet.

I dag skriver jag och Olle Svenning om utvecklingen i dels Israel/Palestina, dels Libanon.
I dag träffas ledare från ett åttiotal länder inklusive EU-företrädare och FN i Bryssel för att diskutera Iraks framtid. På Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt skriver fem nordiska utrikesministrar, däribland Sveriges Laila Freivalds: Irak är allas ansvar.
Det är en fullkomligt okritisk hyllning till den så kallade demokratiseringsprocessen. Inte ett ord om att det folkrättsvidriga kriget faktiskt ännu pågår, inte ett uns av kritik mot den amerikanska ockupationen eller om det faktum att landets oljetillgångar tas över av amerikanska oljemagnater.
Att diktatorn Saddam Hussein är borta är självklart något gott men det innebär inte att USA:s brott mot FN-stadgan och den internationella rätten ska accepteras.
"Tyvärr hämmas Iraks väg framåt av den extremt svåra säkerhetssituationen", skriver Freivalds med flera.
En svår säkerhetssituation? Jovisst, amerikanska militärer attackerar dagligen nya mål i Irak, städer bombas, självmordsbombare slår till och civila dör som flugor.
Dagens debattartikel är pinsam för den svenska regeringen.
I morgon börjar en stor internationell Irak-tribunal i Istanbul. Dit kommer internationella folkrättsexperter, människorättsorganisationer, politiker, opinionsbildare och anti-krigsrörelsen. Det finns all anledning att sätta fokus på hur det är ställt med de mänskliga rättigheterna i Irak.
Demokrati är inte bara att få lägga sin röst i ett val.

Phu det är sanslöst stressiga dagar så här inför midsommar och semestern. Varje år är det likadant. Alla möten ska genomföras, allt ska planeras, allt som inte hunnits med tidigare ska sättas i verket - och så är man helt slut när det är dags för lite ledighet.
Ja, ja det är som det är.
Jag har tidigare skrivit om det verkligt intressanta med bloggandet - nämligen då det kan bli en arena för människor som inte annars kommer till tals på grund av regimers förtryck. I Iran lär det exempelvis finnas 75.000 bloggare som mullorna gör allt för att försöka tysta. Likaså bloggar mängder av kineser om mänskliga rättigheter och demokrati.
I kväll läste jag om den spännande utvecklingen i Libanon på bloggen BeirutSpring.com. Det är 27-åriga Mustapha som står bakom bloggen.
Med valet har den anti-syriska oppositionen tagit rejäla kliv framåt. Parlamentet består nu av en majoritet av anti-syriska ledamöter, skriver Mustapha och visar en bra grafik.
I morgon viker vi hela ledarsidan åt Mellanöstern. Jag skriver om utvecklingen i Israel/Palestina och min kollega Olle Svenning skriver om Libanon.

Jag skrev i min måndagskrönika förra veckan om Sveriges allt tätare samarbete med Israels militärmakt. I dag protesterar de socialdemokratiska sidoorganisationerna mot just detta samarbete och kräver att regeringen inte sänder en militärattaché till Tel Aviv. Läs deras debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt.
Det är bra att S-kvinnor, broderskapare och de unga socialdemokraterna protesterar. Varför i all sin dar ska Sverige stötta den militärmakt som dagligen befäster den israeliska ockupationen av palestina?
Bryt samarbetet NU! Sänd ingen militärattaché till Tel Aviv!

Israeliska ambassaden deklarerade i måndags att man förutsatte att biståndsminister Carin Jämtins uttalande om muren var "privata åsikter". Jämtin vidhöll dock sin kritik och har nu fått stöd av utrikesminister Laila Freivalds. Det är bra.
I dag ska frågan tas upp vid ett sedan tidigare avtalat möte mellan svenska UD och israeliska UD.
Jag läser på LO:s hemsida att svensk fackföreningsrörelse bjudit in palestinska och israeliska facken till gemensamt möte i september.
"Det finns bara förlorare i en fortsatt hård israelisk ockupationspolitik. Det gäller inte minst alla löntagare i regionen, som är helt beroende av att ekonomin fungerar och att det finns jobb", säger LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin.
Israel har stängt gränsen för passage i båda riktningarna på Västbanken, vilket innebär att även de fackliga kontakterna har upphört mellan palestinska PGFTU och israeliska Histadrut.
Under många år hade de två organisationerna ett nära samarbete. Det var när Israel fortfarande var en självklar arbetsmarknad för tiotusentals palestinier och de två grannländernas ekonomier var sammanflätade. På grund av muren och den hårda ockupationspolitiken har detta utbyte nästan upphört.
Arbetslösheten är i dag skyhög bland palestinierna. Även den israeliska ekonomin drabbas av den rådande konflikten
"Israels ockupation måste upphöra. Man måste avbryta murbygget och lämna alla bosättningar på palestinskt område. Det är självklara krav som måste uppfyllas för att fredsprocessen ska bli trovärdig", fortsätter Lundy-Wedin.
Det är jättebra att ledande företrädare för svensk fackföreningsrörelse driver opinion för en rättvis fred i Mellanöstern.
Jag ser fram emot det fackliga Stockholmsmötet i höst.

"Muren är helt obegriplig, det går inte att uttrycka med ord hur vansinnigt sjuk den är", säger biståndsminister Carin Jämtin till TT från Jerusalem.
Jämtin har nu sett den folkrättsvidriga muren i verkligheten, och hon har reagerat starkt.
Det är bra att hon ryter till.
"Europa och det internationella samhället måste förklara för Israel att 1967 års gränser är utgångspunkten", fortsätter hon.
När jag reste omkring på Västbanken såg jag det förfärliga murbygget som skär rakt igenom palestinska områden och delar hela samhällen. (Läs en gammal krönika om apartheidmuren här.)
Risken är uppenbar att det fria Palestina som Bush och Sharon uttryckt stöd för i högtidstal på senare tid bara blir ett slags bantustan-palestina.
Glädjande är att opinionen för en rättvis fred i Mellanöstern och ett slut på den israeliska ockupationen växer.