Vallokalerna har öppnat i Italien. Herrarna Berlusconi och Prodi slåss om makten. Måtte Prodi vinna.
Läs Olle Svennings krönika om mediemagnaten Berlusconis sista strid.

I dag ska jag medverka i Svenska kyrkans filmsamtal på biografen Zita. Utgångspunkten för samtalet är den finska filmen Fruset land, en svart historia om brustna relationer och mänskligt liv i förfall.
Påskveckan inleds med ett finskt passionsdrama - jag kunde dock inte finna något uppståndelseljus när jag förhandstittade på filmen härom dagen.

I går kväll var jag på premiären av Lars Noréns pjäs Endagsvarelser på Dramaten.
Också ett tungt drama om våra brustna illusioner och frusna relationer.

Det är tur att åtminstone vädret är vackert i dag.

I kväll såg jag En midsommarnattsdröm på Stockholms stadsteater. Det är en Shakespear-uppsättning som fått recensenterna att applådera och jubla samfällt. Det är bara att hålla med.
Föreställningen är fantastiskt rolig! Skådespelarna är underbara.
Jag älskar teater och försöker att se det mesta. Faktum är att Stadsteatern just nu regerar i huvudstaden. Dramaten ligger miltals efter när det gäller spännande nytänkande och berörande teater.
Jag har sett otroligt bra teater på senare tid på Stadsteatern: Erik XIV, Det finns ett liv i Vällingby, Jag är min egen fru med flera pjäser.
Benny Fredriksson är ett geni.

Oj, vilket tryck det var i Globen i går kväll. Det är alltid lika roligt att vara på schlagerfinalen.
Jag träffade Bert Karlsson alldeles innan tävlingen drog igång.

"Det här är den bästa schlagertävlingen någonsin", konstaterade Bert.
Han borde ju veta.
I år hade han sex av de tio finallåtarna. Han är ett fenomen.

Tyvärr är Globen-arenans ljud under all kritik. Det är likadant varje gång man är på konsert där. Det är uselt ljud.
Men publikens jubel och allsång gjorde schlagerfinalen till en oförglömlig upplevelse.
Och rätt låt vann.

I kväll såg jag filmen Capote - om författaren Truman Capote och tillkomsten av hans omtalade bok "In cold blood". Fantastisk film och vilka skådespelarprestationer. Oj, oj, oj! Gå och se!

Jag och en väninna gick till Mosebacke i går kväll. Där sjöng/läste Jaques Werup sina fina texter tillsammans med bland andra musikern och sångaren Mats Ronander. Underbart!
Extrafint kändes det när Jaques som extranummer tog den fantastiska sången "Tack för allt" som han skrivit för många år sedan - en av mina absoluta favoriter.
Showen går i kväll igen och i morgon kväll. Rusa dit!

I går kväll var jag på premiären av Ibsens drama John Gabriel Borkman på Dramaten. Regissören Hilda Hellwig har gjort en suverän uppsättning.
Jan Malmsjö är som vanligt mästerlig och det är en fröjd att se honom spela mot sin fantastiska fru Marie Göranzon.
Resencenterna var överlag positiva i dag. Jag håller med Aftonbladets Jan Arnald att Ibsen känns så modern.

"Hans människor känns mycket mer samtida än Strindbergs, och såväl hans samhällsanalys som hans psykologiska insikter är skarpare", skriver Arnald i dagens tidning.

Möjligen skulle pjäsen kunna kortas en aning.
Malmsjö kan jag dock se hur länge som helst. Vilken skådespelare!

Ingvar Carlsson som satt på bänken nedanför vände sig om och sade till mig: Det här var det bästa jag har sett på länge. Första akten kändes lite seg, men i andra när Malmsjö kom in på scen. Oj, så bra.

Carlsson har rätt. Som vanligt.

Så sorgligt med Putte Wickman. Han skulle visst precis ut på turné, men cancern besegrade honom.
Jag gillade verkligen Putte Wickmans fina klarinettspel. Två av mina favorit-jazz-artister har på kort tid avlidit, Monica Zetterlund och nu Putte Wickman.
Det känns tomt.

Efter en dag av långa sammanträden kände själen stort behov av en god film. Det blev Brokeback Mountain - den sorgliga kärlekshistorien mellan två cowboys på 1960-talet.
Vi var mest kvinnor i publiken.
Snyft och tårar.
Livet kan göra förfärligt ont.
För att inte tala om kärleken.

Så där ja, nu har min vecka med Kristina Lugn gått mot sitt slut. I tisdags kväll såg jag henne tillsammans med jazzmusikern Esbjörn Svensson, i fredags lyssnade jag till hennes angelägna vittnesbörd från Palestina på Dramaten och i dag såg jag pjäsen "Det finns ett liv där borta i Vällingby" på Stadsteatern.
Formidabelt!
På vägen hem från teatern såg jag Jonas Gardell och Mark Levengood med lille sonen Amos.
Liksom Lugn gör Gardell kultur på liv och död. Orden träffar rakt i hjärtat. Skrattet fastnar i halsen.
Det är svart, men ändå kamp.
Livet är en protest mot meningslösheten.

Den här veckan innebär rena rama Lugn-frosseriet för min del.
Jag är ett stort fan av poeten och dramatikern Kristina Lugn. I tisdags kväll var jag och en vän på en fantastisk föreställning med Esbjörn Svenssons jazztrio och Kristina Lugn. Lugn läste sina underbara dikter till ackompanjemang av Sveriges bästa jazzpianist och hans band. Otroligt bra! Publiken klappade in dem tre gånger.
I morgon kväll ska jag se "Lugn i Palestina" på Dramaten - en föreställning som fått blandad kritik. Vi får väl se hur det blir.
Och på söndag blir det Lugns pjäs "Det finns ett liv där borta i Vällingby" som däremot fått strålande recensioner.
Lugn hela veckan alltså.
Bra för en stressad själ.

Guldbagge-galan är över. I år hade jag ingen möjlighet att närvara vid prisceremonin.
Och väl var det, för jag hade bara blivit sur.
Att inte Josef Fares fick en enda guldbagge för sin fantastiska film Zozo är obegripligt.
Skandal!

Jag tycker det är jättekul att se på TV4:s nya serie Let´s dance.
I kväll dansade Anna Book helt fantastiskt.
Peppe Eng har svårt med takten men är underbar att se.
Juryn var orättvis och taskig mot Viktor som dansar så bra.

Programmet påminner mig om när vi, några kollegor på Aftonbladet, bestämde oss för att lära oss dansa Salsa tillsammans med vänner och partners. Jag och min man gick helhjärtat in för denna svåra dans.
Vi träffades några lördagar och söndagar i Rågsveds folkets hus och fick lektioner av en salsa-drottning.
Det hela slutade med att jag åkte in akut på Södersjukhuset.
De trodde först att det var hjärtinfarkt men det visade sig att jag knäckt ett litet litet ben i bröstkorgen.

Dans är livsfarligt.
Jag förstår inte hur Arja vågade sig på dödslyftet.

Kampen mellan televisionens båda presidentserier ställdes på sin spets i kväll. I TV4 kunde vi först se den kvinnliga amerikanska presidenten i "Commander in chief". Hon bekämpade terrorister på hemmaplan men gjorde allt för att försöka undvika tortyr. Det gick inte helt som hon ville.

I Sveriges television startade en ny omgång med president Bartlet och hans gäng i West Wing. Den heta mellanösternfrågan upptog presidentens intresse i kväll. Han ville till varje pris undvika att bomba palestinierna som hämd för en terroristattack på Gaza som riktade sig mot amerikanska medborgare. Hans närmsta medarbetare ville dock se en militär lösning. Men Bartlet stod på sig och ordnade ett Camp David-möte mellan israeler och palestinier. Fast de amerikanska bombplanen stack iväg mot så kallade terrorläger i Syrien och Libanon...

SVT vinner duellen med TV4. West Wing är bäst. Dialogen, skådespeleriet och personligheterna är mycket bättre än i Commander in chief. Tyvärr, för jag gillade den kvinnliga presidenten.

Vilken härlig vinterhelg det har varit. Jovisst kallt och snöigt, men i dag var det så vackert i Stockholm. Solen sken och snön knarrade skönt under skorna och luften var hög att andas i. Underbart!

I dag blev Pär Nuder kung. Nja, inte på riktigt förstås. Men SVT:s barnkanal sände den tecknade versionen av Narnia från 1970-talet. Som jag tidigare har bloggat om medverkar unge herr Nuder i filmen. En av de svenska barnrösterna är nämligen finanministerns. Han fick som ung spela rollen som den äldste brodern Peter - han som sedan blev kung över Narnia.
Månne en förutsägelse om hur det kommer att bli i ett annat land någon gång i framtiden...?

En nära vän till mig tyckte att jag behövde skön musik för själen. Hon gav mig Enyas CD Amarantine. Den är alldeles underbar.
Ser att bloggaren RS i Kulturbloggen också hyllar skivan.
Musik ger liv.

Jag har av privata skäl haft några dagars bloggtystnad. Dagarna har ägnats åt att ta hand om en nära anhörig som genomgått en svår operation. Allt gick bra och nu börjar en ny arbetsvecka. Jag är således tillbaka i bloggosfären.
Det har hänt en hel del som jag inte kommenterat. Mest berörd har jag varit av Birgit Nilssons bortgång. SVT:s kulturredaktion sände en gripande minnesdokumentär. Jag skulle önska att Lasse Holmqvists klassiska "Här har du ditt liv", där Birgit Nilsson är huvudperson, sänds i repris.

Jag minns när jag som liten satt hemma i soffan i Lund och såg programmet. Jag tyckte Birgit Nilsson var så häftig. Framförallt hennes sätt att tala. Jag började härma henne och det blev lite av en gimmick som jag underhöll släkt och vänner med.
Kanske satte det spår i mitt sätt att tala?

För några år sedan skojade ett av P3:s satirprogram med mig. De ringde upp och undrade om jag ville bli ledamot av "Svälja flundra-klubben". Folkrörelsesosse som jag är började jag fråga om stadgar och om vilka andra medlemmar som var med.
"Det är du, Birgit NIlsson och Jonas Hallberg", svarade den fejkade medlemsvärvaren.
Många fick sig ett gott skratt när satirprogrammet sändes.
Min elaka kompis pressekreteraren sände ett sms när beskedet att Birgit Nilsson var död kom:
"Nu får du bli ordförande i Svälja Flundra-klubben i stället".
Tydligen låter det som om jag svalt en flundra när jag pratar. Hm.

Har precis kommit hem från en liten julavslutning med en nära vän. Hon är judinna, uppväxt i New York, och vi brukar diskutera judisk kultur även om hon inte är särskilt religiös.
Jag brukar fråga min vän om olika uttryck på Yiddish.
I år fick jag en bok om detta märkliga men spännande språk i julklapp av henne - "Born to Kvetch - Yiddish language and culture in all of its moods".
Kvetch är visst ordet för att klaga.

Mitt hjärta klappar varmt för den judiska kulturen, filosofin och profettraditionen i Gamla testamentet.
Däremot kan jag aldrig förlika mig med Ariel Sharons och staten Israels ockupationspolitik mot palestinierna.
Denna kritik mot den israeliska politiken delar jag hoppfullt nog med många judar världen över liksom i Israel.

Nu ska jag lära mig mer om Yiddish.

Jag skrev en bloggnotis i förra veckan om galapremiären av spelfilmen Narnia - Häxan och Lejonet.
Nu ser jag i dagens Aftonbladet att finansminister Pär Nuder har ett speciellt förhållande till Narnia.
För många år sedan (1980) gick en tecknad film "Landet Narnia" på TV. Den svenska rösten bakom äldste sonen Peter i filmen kom från då unge herr Nuder.

- Peter är storebror, påpekar Aftonbladets reporter.

- Som alltid visste bäst, fyller Nuder i.

Så här på söndagkvällen, fjärde advent, ser jag att jag fått ett mejl från Krister Gustavsson från Willy Granqvist-sällskapet. Jag har i tidigare bloggnotiser skrivit om min favoritpoet.
Nu är den fina utgivningen av Granqvists poesi hotad.

"Lagom till jul fårvi veta att redan kärva tider för lyriken blir ännu kärvare.
Förlaget Ordfront och Lyrikvännen har beslutat lägga ner Lyrikklubben. Att vara huvudbok med en ny volym av Willy Granqvists Samlade skrifter en gång per år i Lyrikklubben (totalt fyra år i rad för de fyra planerade volymerna), med den garanterade upplaga detta betydde, var den ekonomiska stommen i Lejds utgivningsprojekt. Nu försvinner det stödet och utgivningen hotas", skriver Gustavsson.

Det är dubbelt trist - trist att Lyrikklubben inte ska finnas längre, trist att Granqvist-utgivningen hotas.
Men jag hoppas innerligt att redaktörerna Magnus Ringgren och Krister Gustavsson hittar en annan väg att få ut böckerna.
Kanske kan Granqvist-seminariet på ABF Stockholm 4 maj bli en stödmanifestation?

Har just kommit hem från galapremiären på den nya stora Disney-satsningen - Narnia-filmen Häxan och Lejonet.
Riktigt kul att se. Plötsligt kom barndomens minnen tillbaka. Jag läste alla C S Lewis böcker i Narnia-sviten som ung. Jag älskade dem.

Såg att Polly Toynbee i engelska the Guardian skrev om Narnia häromdagen.

"Narnia represents everything that is most hateful about religion", skrev hon bland annat.

Visst kan Narnia-temat beskyllas för att både vara reaktionärt och kvasireligiöst, men jag har svårt att bli upprörd. Det är helt enkelt en väldigt bra och spännande saga. Fram till i dag har böckerna tryckts i 85 miljoner exemplar.
Inte illa.

Lejonet Aslan är oerhört skickligt gjort i filmen.
Han är såååå söt.

Har just kommit hem från en fin julkonsert i Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan.
Härliga artister som min favorit-jazzmusiker Nils Landgren och soulsångerskan LaGaylia sjöng och spelade tillsammans med två gigantiska körer - Rönninge Show Chorus och The Entertainmen.
Vilket tryck!
Jag noterade att det fanns en punkare med tuppkam i manskören. Han sjöng vackra julpsalmer för full hals.
Sverige är verkligen ett kör-land.
Underbart!

Jag ser i bloggaren RS Kulturbloggen att det släpps en nyinspelning av Peter Gabriels sång "Don´t give up" på tisdag. Det är U2:s sångare Bono som sjunger med Alicia Keys.
Behållningen går till stöd för utvecklandet av mediciner mot Aids och till att hjälpa barn som drabbats av sjukdomen.
Spännande.

Phu,så har äntligen en fullmatad helg börjat gå mot sitt slut. Får kanske några timmars kvällsro innan en ny vecka börjar?
Söndagen började med sedvanlig paneldebatt i radions eminenta program Godmorgon Världen. Jag och mina meddebattörer Heidi Avellan, Sydsvenska Dagbladet och Per Wirtén, Arena var tämligen överens om kritiken mot USA:s krig mot terrorismen (CIA-flygningarna), förordade en humanare flyktingpolitik samt ifrågasatte Alf Svenssons comeback i kristdemokratin.
Det var roligt att få möta Sydsvenskas nya politiska redaktör efter Per T Ohlsson.

I eftermiddag har jag deltagit i kulturdebatt på teaterdagarna i Hallunda, som anordnas av Riksteatern.
Själva debatten kändes ganska förvirrad men däremot träffade jag många intressanta kulturentusiaster.
Riksteaterns relativt nya VD Birgitta Englin var en trevlig bekantskap. Känns bra med en så genomtänkt och tydlig företrädare för en av Sveriges viktigaste kulturinstitutioner.

Nästa år är det Mångkulturår. Jag skriver mer om detta i min måndagskrönika på ledarsidan i morgon.

Har just kommit hem från en fantastisk konsert med Eva Dahlgren på Cirkus.
Publiken älskade henne och hon älskade oss tillbaka - hon klappades in mängder med gånger.
En magisk kväll.
"Det är det som bär mig nu...."
God natt.

Jag såg skådespelaren och författaren Jonas Inde (Killinggänget) hos Carin 21:trettio i går kväll. Han berättade öppet om sin depressiva läggning. Det var starkt.
Måste läsa hans bok "Too fast for love" som han skrivit tillsammans med Martin Kellerman (tecknaren av serien Rocky).

"Los Angeles 1.23 pm.
Jag måste lära mig att äta och sova som en människa ska göra. Tre mål mat om dagen.
Sex timmars sömn? minst. Jag är en svag människa, men en stark dåre", skriver Inde och Kellerman tecknar.

Tidningarnas kultursidor (Svenska Dagbladet exempelvis) recenserar Göran Sonnevis nya diktsamling - Oceanen. Det är visst en väldig bok på fyrahundra sidor. Boktiteln får mig att tänka på en underbar dikt av Pablo Neruda - Ode to the Ocean...
Sonnevi hör till mina favorit-poeter och jag har längtat efter nya dikter av honom.
Har inte hunnit köpa boken ännu men måste göra det snarast.
Efter s-kongress och sammanträdesdagar behöver själen poesi...

I helgen ska Stockholms moderater diskutera kulturpolitik. Förslagen presenteras redan i dag i Dagens Nyheter. Kulturhuset är som vanligt i skottgluggen för marknadsliberalerna. Mer av kommersiell uthyrning, sponsring och projekt. Sånt som långsiktighet och kontinuerliga självständiga verksamheter verkar inte existera i den moderata idévärlden.
Värst av allt är att moderaterna, om de får makten efter valet, tänker lägga ner ungdomarnas Lava på Kulturhuset.
Skandal! Är det något som behövs så är det ett kulturhus för unga i City.

Bob Dylan-fansen blev grymt besvikna på den usla konserten i Globen härom kvällen.
Jag föredrar Stevie Wonder. Lyssnar just nu på hans nya CD som släpptes i dag.
Härligt gung!

Det var kändistätt på Maxim i kväll. I vimlet såg jag moderatledaren Fredrik Reinfeldt. Undra om han av somliga i sitt parti betraktas som en "Judas" - svikaren?
Fast musikalens Judas är nog en typisk vänsterradikal och revolutionsromantiker.
ABBA-Benny var där också och såg mycket nöjd ut i pausen. Hans son, Ludvig Andersson, spelar ju lärjungen Petrus.

Har precis kommit hem från en fantastisk kväll på Maxim-teatern vid Karlaplan i Stockholm.
Det var premiär på musikalen Jesus Christ Superstar med Oskar Bly, Anders Ekborg, Jenny Silver och Richard Carlsohn med flera.
En stark föreställning med underbar musik.
Jag såg den för första gången i London när jag var 13 år. Jag minns ännu att jag inte rörde godispåsen som jag fått av mamma under hela föreställningen. Jag var oerhört tagen av showen.
Måste erkänna att ögonen tårades när Oskar Bly, som Jesus, sjöng sin fråg "Varför måste jag dö?" till Gud i kväll.
Denna bibliska rockversion har också en intressant tolkning av Judas roll i passionsdramat.
Gå och se Jesus Christ Superstar!

I kväll börjar kulturnatten på Kulturhuset i Stockholm. Där kan du bland annat se en spännande utställning - Fiction Hotel - som handlar om olika framtidsidéer varav många är utförda i hotellmiljö.
Jag fick chans att smygtitta på utställningen redan i går kväll. Klart häftig! Här finns många kreativa, galna och inspirerande tankar om hur framtiden kan bli bättre.
Framförallt gillar jag planerna på att bygga ett spårbilssystem. Kolla här.
Killarna barkom Green Fortune och deras "hydrokolonilotter" där man kan odla utan jord var också klart spännande.
Och så idén att göra ett särskilt plåster att sätta vid hjärtat för att motverka hjärtesorg...
Gå till Kulturhuset och bli gäst hos framtiden en stund.

Engelske dramatikern Harold Pinter blev årets Nobelpristagare i litteratur. Det var en fullkomlig överraskning för de flesta i kulturbranschen, tror jag. Han är förstås väl värd priset.
Ändå hade jag hoppats på någon mer spännande som den arabiske poeten Adonis eller den omtalade turkiske författaren Pahmuk eller varför inte Israels intressanta författare Amos Oz?
Svenska Akademien håller sig till det trygga västerländska.
Lite trist är det allt.

Robbie Williams tackade publiken i Berlin och läste sedan upp vilka städer som samtidigt hade kunnat titta på konserten (se min tidigare bloggnotis): Hamburg, Frankfurt, London, Amsterdam... Söråker.
Ha!
På åtta små orter i Sverige kunde Robbi Williams-fans se konserten samtidigt som den hölls i Berlin.
Jag vet att de blev mycket stolta i Söråkers folkets hus (ligger utanför Sundsvall) när Robbie Williams sade: "and Soraker" från scenen i kväll.
Folkrörelse-Sverige är fantastiskt!

Köpte skivan med Kristina Lugn och jazzpianisten Esbjörn Svensson och hans trio, EST.
Två av mina favoriter på samma gång. Resultatet är fantastiskt.
Vad vore livet utan musik och poesi?
Inte mycket.

Jag fick ett spännande mejl från skulptören Mats Lodén. Han håller på att göra en skulptur av den gamle s-politikern Svante Lundkvist. På Lodéns hemsida kan du följa arbetsprocessen.
Kolla in här hur en skulptör arbetar.

Just nu direktsänds Robbie Williams konsert i Spånga "folkan". Folkets hus- och parkrörelsen är en ledande aktör inom den digitala bion och håller på att testa den nya tekniken för att utveckla nöjeslivet.
I flera Folkets Hus runtom i landet kan människor dela en konsertupplevelse tillsammans med människorna i Berlin som diggar Robbie Williams. Spännande!

Jag träffade bloggaren Chadie på bokmässan. Vi hann tyvärr inte prata så mycket för jag skulle medverka i Aftonbladets monter, men det var kul att skaka hand med en bloggare jag ofta läser.
Hon skriver förresten lysande om Dario Fos framträdande på mässan.

Om Aftonbladets monter knep förstaplatsen i årets häftigaste monter (helt enligt min egen högst subjektiva bedömning) så kom Folkets hus- och parkrörelsens lilla fräcka monter på en klar andraplats.
Två duktiga tjejer från Eskilstuna startade i vintras ett eget design-företag - CoCo form.
"Vårt mål är att klå Aftonbladets monter", sade de när jag träffade dem på pressnatta i onsdags kväll.
Deras debut på bokmässan verkar lovande.
Vi på Aftonbladet får akta oss så att vi inte blir frånseglade till nästa år.

Phu, bokmässan är över för min del. Som vanligt roligt men oerhört intensivt. Det är varmt, trångt och kaotiskt i mässgångarna mellan alla montrar. Och ljudet är stundtals öronbedövande.
Samtidigt är det fantastiskt att kunna lyssna till sina favoritförfattare och debattörer.
Aftonbladets monter var som alltid outstanding. Den numera kände konstnären Peter Johansson hade återigen skapat ett galet rum där Aftonbladets kulturredaktion höll igång. Publikdragande skribenter som Jan Guillou, Olle Svenning, Åsa Linderborg, Herman Lindqvist med flera talade i montern. I år hade vi också hjälp av Aftonbladets sportredaktion - Simon Band och Jennifer Wegerup talade om sina båda nyutkomna böcker.
Jättekul!
Själv talade jag över behovet av tillit...

Jag får av bloggaren Life de Luxe veta att det i går var den Europeiska språkdagen.
Varje år 26 september uppmärksammas numera vikten av att kunna tala flera olika språk i Europa.
Så bra att jag i går kväll käkade middag tillsammans med två trevliga kvinnor - båda lärare i engelska - på en italiensk restaurang. Det blev en kväll i svenskans, engelskans och italienskans tecken.
Sen kan jag som språk-puritan i bland förfasas över att svenska språket blir alltmer av någon sorts svengelska. I internet-världen har dessutom alla å, ä, ö försvunnit.
Det blir väl till att säga: Jag alskar dig.
Eller är det dags för ett nytt esperanto-försök?
Du som kan esperanto kan väl mejla mig!

Snart lunchdags. Kom att tänka på intervjun med komikern och imitatören Rachel Mohlin i söndagens Svenska Dagbladet. Mohlin hör till det suveräna komikergänget Public Service som härmar och häcklar makthavare i radions Godmorgon Världen på söndagar.
Tyvärr hör jag till dem som Rachel Mohlin brukar härma, fniss. Okej, jag känner mig stolt över att alls få tillhöra dessa prominenta utvalda personer som finns med i radio-satiren. Men rösten känner jag väl inte riktigt igen mig i.
Jag tycks doch ha en speciell röst
.
"Hon låter som om hon har en het potatis mitt i strupen, konstant. Att imitera henne gör rent fysiskt ont.", säger Rachel Mohlin till Svenska Dagbladet.

Het potatis?
För några år sedan drev ett satirprogram i radions P3 (minns inte namnet på programmet) också med min röst och gjorde mig till hedersmedlem i "Svälja flundra-klubben". Andra medlemmar var Birgit Nilsson och Jonas Hallberg. Ha!
Flundra och potatis? Det verkar som om jag går omkring med en hel fiskmiddag i halsen.
Kanske dags att börja med podcasting och lägga ut ljudfiler om nu rösten är mitt signum?

Den kände och kontroversielle graffitikonstnären Banksy har gjort uppmärksammade installationer på den palestinska sidan av den mur som Israel reser på Västbanken.
Svenska Dagbladet skrev om hans mur-graffiti tidigare i somras.
Nästa vecka börjar en utställning med Banksys verk på Allmänna Galleriet i Stockholm.
Den som bor i huvudstaden kan bege sig till galleriet på Kronobergsgatan 37 från och med 20/9.

Tidigare i somras skrev jag några blogg-notiser (här och här) om poeten Willy Granqvist, vars samlade dikter håller på att ges ut. I augusti bildades Willy Granqvist-sällskapet. Och nu har sällskapet fått en egen hemsida - snyggt jobbat!
Jag längtar till januari 2006 då del 2 i Granqvist-utgivningen kommer.

Den fina restaurangen Fredsgatan 12 kommer i höst att gästas av olika kändisar "med stor kärlek till mat och dryck".
Nu på torsdag ska kulturminister Leif Pagrotsky stå för menyn.
Hoppas ministern också hinner med att göra kultur- och forskningspolitik.

I söndags kväll såg jag äntligen "Jag är min egen fru" på Stockholms stadsteater. Doug Wrights pjäs om transvestiten Charlotte von Mahlsdorfs intressanta liv är klart sevärd.
En väninna började söka efter biljetter i vintras och fick tag på några till oss nu sista helgen i augusti. Pjäsen har dragit fullsatta salonger hela tiden. Stadsteatern har visst beslutat att köra hela hösten.
Skådespelaren Björn Kjellman är fantastisk. Han spelar 18 roller i en och samma föreställning. Makalöst bra!
Om du inte har sett "Jag är min egen fru" så försök få tag på biljetter NU!
Du får en oförglömlig teaterupplevelse. Jag lovar.

Jag skrev 27/7 en notis om att jag i sommar fått upp ögonen för poeten Willy Granqvist vars samlade verk nu ska ges ut. Del 1 med hans tidigaste dikter kom i våras.

I dag bildades ett Willy Granqvist-sällskap. Magnus Ringgren, en av redaktörerna bakom Granqvist-utgivningen, är ordförande.

Självklart tänker jag snarast bli medlem.

Här är ännu en fin liten dikt av Willy G:

"morgonen står

i sin genomskinliga sten

en mycket nära värme

andas i vår saknad

jag kan hålla dej

som ett naket hjärta

i handen"

Jag håller på att läsa journalisten Björn Elmbrants nya bok - Dansen kring guldkalven (Atlas).

Den är oerhört intressant och spännande - nästan som en thriller.

Rolf Jansson skrev bra om boken på ledarsidan i lördags - "Har vi ett behov av att bli lurade?"

Elmbrants kunniga och kritiska genomgång av IT-bubblan och "den nya ekonomins" uppgång och fall är lärorik, inte minst för oss journalister som har en tendens att okritiskt anamma allt "nytt" som av experter påstås leda till lyckoriket.

Läs "Dansen kring guldkalven" och förfäras!

Har nu jobbat två veckor efter hemkomsten från semestern. Känner mig trött i kväll.

Muntrade upp mig med att köpa Bob Hanssons nya diktsamling - Halleluja liksom - på väg hem från jobbet.

Han är fantastisk!

Såg honom för några år sedan hos Kristina Lugn på teater Brunnsgatan, där han läste sina dikter. Sedan dess har jag läst allt av Bob Hansson. Fast egentligen ska han höras - han har en mycket speciell stil när han framför sina dikter.

Heja Världen och Lugna Puckarnas Mosebok heter några av hans tidigare diktsamlingar.

Befriande genialiska dikter.

Här ur diktsamlingen "Halleluja liksom":

"Jag har alltid försökt tycka om de tråkiga gubbarna på tv.

Jag har tänkt som så har jag tänkt att kanske

man blir en tråkgubbe själv en dag.

Då kan det vara bra att ha tyckt om dem hela tiden.

Likaså har jag försökt tycka om knarkare, idioter och

handelsresande.

För att inte tala om ignoranter. Eller majorer.

En sån kanske man också kan bli.

Världen är full av möjligheter kan jag

finna mig själv att tänka som exempelvis när det regnar.

Man måste ligga steget före.

Att tycka om de andra kan bli som att

tycka om sig själv i förskott.

Andra dagar tänker jag bara på exotiska fåglar och

läckra små vitvaror.

Det går också bra."

En liten broschyr om pensionsförsäkringen, av Bob Hansson

På lördag är det vernissage på galleri Kontrast i Stockholm. Utställningen Brudar visas då och ska pågå till 28/8. Nätverket Brudarna står bakom projektet där 81 kvinnliga fotografer ställer ut.

Nätverket började som en mejlgrupp. Tanken var att skapa ett forum för kvinnliga fotografer i en mansdominerad värld. I dag har nätverket cirka 200 Brudar. Läs mer här.

Jag fick tips om detta i ett mejl från bildkonstnären Britt Marie Trensmar, som själv deltar i utställningen.

Trensmar är annars känd för ett annat spännande bildprojekt - Mangrant - som går ut på att utforska mannen och manligheten.

I grunden handlar det väl om att kritiskt fråga sig vem som tillåts bestämma bilden av kvinnan och mannen, dvs bilden av oss människor.

Bra fotokonst kan verkligen kritiskt betrakta vårt samhälle och utmana våra invanda föreställningar. Underbart!

Pridefestivalen har kört igång här i Stockholm. (Läs mer här)

Härligt! Tänkte dra dit i morgon tillsammans med kollegan Åsa. Hon skrev förresten en utmärkt ledare i måndags om vikten av att bekämpa hatbrotten och homofobin.

I kväll ska Rolf Jansson, som hoppar in som semestervikarie den här och nästa vecka, Åsa och jag dra iväg till Skansen och sjunga allsång. Det ska bli häftigt. Benny Andersson, Tommy Nilsson och The Real Group är visst några av artisterna som ska framträda. Och så Anders Lundin förstås.

Allsång har blivit en trend. Nästan överallt i Sverige förekommer allsångskvällar i stadsparker och folkparker. Det tycks dessutom vara lika trendigt bland de unga som de gamla. Äntligen har det generationsöverskridande nöjet återskapats.

I kväll ska jag sjunga "Stockholm i mitt hjärta" för full hals med tiotusentals andra.

Ännu en grå dag i Stockholm. Typiskt måndag.

Lugnt på ledarredaktionen. Kollegan Åsa Petersen är på presskonferens om den nya jämställdhetsmyndigheten. Vår sommarvikarie Rolf Jansson är på väg hit från Örebro.

På kulturredaktionen har Pelle Andersson kommit tillbaka oförskämt brunbränd.

Jag ägnar mig lite åt kultur i väntan på att det ska tända till i politiken.

Läser Bodil Zaleskys utmärkta kulturblogg. Hon rekommenderar läsning av Alessandro Bariccos senaste bok "Senza sangue" (Utan blod). Jag har inte läst den ännu men däremot blev jag djupt förälskad i Bariccos fina lilla bok "Silke" som kom för några år sedan.

Han skriver underbart!

Sitter och försöker komma på ett bra inledningsanförande till Wigforsseminariet i Söndrums Folkets hus i morgon. Ska handla om demokrati.

Börjar kolla in bloggar i stället.

Upptäcker att bloggaren Chadie skriver om Wim Wenders film Himmel över Berlin (Wings of Desire).

Jag håller med om att filmen är ett mästerverk. Jag har sett om den tre eller fyra gånger. De två änglarna Damiel och Cassiel som vandrar runt på gatorna i Berlin och lyssnar på människornas existentiella ångest är för mig en fantastisk hyllning till det mänskliga. Änglarna får oss att upptäcka storheten i livet - bara att knyta ett skosnöre eller att dricka en kopp kaffe kan innebära livsmening.

Många gånger, inte minst i reklamens värld, försöker vi bli som änglar dvs längta bort från det vanliga livet och bli någon sorts övermänniskor. Men i Wim Wenders film vill änglarna bli människor.

Tack Chadie för att du påminde mig om denna underbara film!

Ängeln är förresten ett starkt motiv hos poeten Willy Granqvist. Bokförlaget Lejd har med redaktörerna Krister Gustavsson och Magnus Ringgren beslutat sig för att ge ut Granqvists samlade dikter. Nyligen kom del 1 ut med hans tidiga diktsamlingar.

Jag älskar Willy Granqvists poesi. I sommar har jag ägnat mig åt att läsa hans dikter från 1974-1976. Särskilt hans långa diktsvit "En ängel i vår tid" som består av 98 strofer har drabbat mig på djupet.

Här är några utdrag:

"vår tid

fryser

vår tid har

en klädnad av

avstånd"

* * *

"ängelens tinning

i sakligt ljus

ängelen skådar

också med sin tinning

där är den vackra ådern

ängelens sköra avstånd

i vår samvaros

kaos"

* * *

"vår tid

svindlar

den nöjer sig inte

med stumma träd

vår tid

faller kall ner

pladdrande med sitt

övergivna gap"

* * *

"ängelen i

vår tid,

ängelen i varje

bristning, i

varje spricka

hos vår samhörighet

och smärtan

har sin väktare

ja ängelen är väktare

och boning"

John Brattmyhr blir ny chef för Skansen. Jag känner John som en duktig VD för Folkets Hus- och parkrörelsen. Det blir säkert jättebra. Kul att man denna gång valde någon med folkrörelsebakgrund.
Skansen är för övrigt medlem i Folkets Hus- och parkrörelsen.
Grattis, John!

I bilen hem från sommarlandet lyssnar jag på en samlingsskiva med Monica Zetterlunds bästa. Hon är fantastisk. (Det går inte att skriva "var" för hon lever genom sin musik) Plötsligt bryts musiken och radionyheterna basunerar ut att Totta Näslund avlidit på ett sjukhus i Göteborg.
Jazzen och bluesen har på kort tid förlorat två av sina härligaste profiler.
Nynnar Tottas fina låt: Men bara om min älskade väntar...

I dag på nationaldagen var det premiär för Fördomsturnén - en interaktiv utställning som testar dina och andras fördomar. Ett gäng ungdomar från hela landet och några konstnärer har med stöd av Levande historia skapat utställningen som berör känslig ämnen som antisemitism, homofobi och islamofobi.
Utställningen kommer att visas i Stockholm fram till 16 oktober och därefter dra ut i landet.
Allt som ifrågasätter våra stereotypa föreställningar om andra människor och kulturer är värt att applådera.

Under min semester har jag blivit blogg-utmanad från diverse olika personer. Det är en sorts blogg-kedjebrev som går ut på att besvara frågor om ens bokläsande.
Jag är notorisk motståndare till alla sorters kedjebrev och svarar därför inte.
Däremot vill jag varmt rekommendera New York Times kartläggning av det litterära Manhattan.
Där kan man till exempel se var en scen ur min favoritförfattare Sylvia Plaths bok The Bell Jar utspelas.

En som verkligen kan problematisera nationalkänslan är konstnären Peter Johansson. Just nu pågår en spännande utställning på Stumholmen i Karlskrona. "SAFE" heter den. Många häftiga konstnärer, däribland Peter Johansson, gestaltar på olika sätt "tryggheten".
"Guten Heute alla Leute" heter Johanssons del i utställning. Han har sytt på olika små broderier på naziuniformer och bombar-jackor. Ja, till och med på de stora kängor som nynazister brukar klampa omkring i har han målat blommor, en sorts dala-motiv.
Känslan blir dubbel när man ser det. Å ena sidan en väldig drift med nazismen, men å andra sidan fastnar skrattet i halsen just därför att Peter använder våra helsvenska, idylliska motiv. När övergår hembygdskänslan till farlig chauvinism och inskränkthet?
Jag rekommenderar varmt denna utställning i Båtsmanskansernen på Stumholmen i Karlskrona. Den pågår till 31/8.
För övrigt är jag stolt över att Peter Johansson varje år sedan lång tid tillbaka gör Aftonbladets kulturredaktions monter på Biblioteksmässan i Göteborg. Han är alltid underbart provocerande.

Godmorgon kära blogg-läsare. Jag fick ett pressmeddelande från Norstedts. Förlaget kommer nu i slutet av maj ut med en nyutgåva av "Hågkomster ur ett dåligt minne", den memoarbok som Monica Zetterlund skrev tillsammans med Tom Alandh 1992. Jättebra!
Tom Alandh har också gjort tv-filmerna "Monicas allra bästa" och "Underbart är kort" som sänds i repris i SVT i kväll och i morgon kväll.
Efter duellen mellan Persson och Reinfeldt kan vi alltså lyssna till underbara Z.
I går uttalade sig statsministern i Metro om ostar. Han ville se sig själv som en Västerbottensost (stark och god). Undra vilket musikinstrument Persson skulle vilja se sig som? Och vilket instrument är Reinfeldt?
Mejla mig vad du tror.

Jag fick en inbjudan till en presentation av en avhandling. Det brukar inte höra till de roligaste evenemangen, men den här gången verkar det riktigt spännande. "Vård som konst - om yrkeskunnande i vård och omsorg - en dokumentär komposition", lyder titeln.
Avhandlingen presenteras som en sorts föreställning med skådespelare som läser texter och kortfilmer om vårdbiträden i äldreomsorgen.
"Ludwig Wittgensteins resonemang om svårigheterna att uttrycka erfarenheter i ett direkt språk har inspirerat Lotta Victor Tillberg att utforska hur vårdarbetares yrkeskunnande i problematiska situationer", står det i inbjudan.
Dramatens, Kungliga tekniska högskolans och Kungliga musikhögskolans gemensamma dialogseminarium står bakom det hela. På söndag visas den "dokumentära kompositionen" i Tornrummet på Dramaten.
Joanna Rubin Dranger är en ung briljant tecknare. Hon har under många år medarbetat på Aftonbladets ledarsida. Förutom små "feministrutor" då och då brukar hon teckna helsidor för oss till julafton och midsommar.
Hennes tecknade romaner "Fröken Livrädd och Kärleken" och "Fröken Märkvärdig och Karriären" har rönt uppmärksamhet i både USA och Japan.
Nu har Joanna kommit ut med en ny tecknad bok "Askungens syster och andra sedelärande berättelser". Den bara måste läsas!
Och så till sist, på torsdag släpps samlingsskivan "För dom vi skickar tillbaks" till stöd för gömda flyktingar. Bland andra Timbuktu, Mikael Wiehe, Satirnine, Promoe och David Sandström Overdrive medverkar med unikt material. Bland de övriga artisterna finns Anna Ternheim, Stefan Sundström, Laleh och The (International) Noice Conspiracy.
Samlingsskivan är producerad av Slaskrock i Hjo och allt överskott går direkt och oavkortat till gömda flyktingar genom Nätverket Ingen Människa Är Illegal (IMÄI).
På torsdag går jag direkt till skivbutiken.

I dag får en av de största och mest spännande brasilianska kompositörerna Polarpriset - Gilberto Gil. Gil är dessutom kulturminister i Brasilien. Läs Andres Lokkos krönika i Svenska Dagbladet. om du vill veta mer.
Själv tänker jag digga Gilbertos sköna musik i morgon kväll i Stockholms konserthus.

Jag inledde häromdagen en diskussion om samtalskulturen i blogg-världen (se under kategorin Nät- och bloggvärlden). Många har hört av sig via mejl. Det är framförallt kvinnor som störs över att en del av nätkulturen är väldigt grabbig och rå. Jag håller med dem.
Tror tyvärr att det offentliga samtalet i allmänhet håller på att förråas - det gäller tidningar, tv och radio lika väl som nätet. Mejlkulturen uppbådar uppenbarligen de allra sämsta sidorna hos människor.
Jag och två kvinnliga kollegor på Aftonbladet har under en längre tid diskuterat det faktum att vi utsätts för betydligt grövre påhopp än våra manliga kollegor.
I morgon skriver vi stort om detta på Aftonbladets kultursidor.

Jag lyssnar igenom gamla plattor med Monica Zetterlund. Oh, vad jag saknar henne. Döden kan som tur är inte ta ifrån oss hennes fantastiska sångskatt.
Mycket fint har skrivits om Monica Z efter dödsbudet. Hoppas hon kan läsa det i sin himmel. Hon brottades ständigt med ett dåligt självförtroende, trodde visst aldrig att hon dög. Trots att hon var så älskad och hörde till de verkligt stora artisterna.
Tage Danielsson beskrivning av henne i dikten Det eviga är oslagbar:
"En nattklubbsdrottning doftande av logar.
Ett lingonris som satts i cocktailglas.
En blond negress från Värmlands huldraskogar.
Monica Zetterlund. En jazzpaschas,
en sång som hejdar sej, till hälften hunnen,
och drar den där när Fröding satt på dass.
En väv, av guldbrokad och vadmal spunnen.
Men märk det vemodsdraget över munnen:
ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenjazz."
(Från diktsamlingen Samlade dikter 1967-1967)