|
|
|
|
|
”Varför dog Mikael?”
Föräldrar skriver öppet brev efter busskraschen NORRKÖPING. Mikael Klimek,14, älskade sitt fritis. Såklart att han anmälde sig till äventyrsresan på sportlovets sista dag. Resan som slutade i en ofattbar tragedi. Sju pojkar och deras två ledare miste livet när minibussen de färdades i kolliderade med en långtradare. Nu skriver Mikels pappa om olyckan i ett öppet brev. Han vill ha svar på flera viktiga frågor om säkerhet och ansvar. Marek Klimek, 52, och hans hustru Jolanta, 40, har samlat brev och teckningar och bilder framför sig på köksbordet. Ljus brinner kring ett porträtt av Mikael. Det finns också ett skolfoto av Mikaels tvillingbror Peter – som aldrig följde med på sportlovsresan till Värmland. Vill inte peka ut någon skyldig Det är för Peters skull och för alla andra barns skull som Marek har skrivit sitt brev. För att lagar ska skärpas, för att trafiksäkerheten ska förbättras, för att så många olyckor som det bara är möjligt ska undvikas i framtiden. – Min önskan är inte att anklaga någon eller peka ut någon speciell person som skyldig – min önskan är bara att få veta varför det kunde hända, säger Marek. Han och Jolanta berättar om fredagen den 26 februari. Marek börjar: – Jag väckte Mikael redan 20 minuter i sex på morgonen för att han säkert skulle hinna med bussen. Han var glad och förväntansfull men samtidigt lite orolig och sa att han inte hade sovit så bra på natten. Kände han på sig något? har jag tänkt efteråt. Under förmiddagen såg Jolanta på text-tv att en minibuss kraschat i närheten av Karlskoga. – Hon ringde mig och sa att något förfärligt hade hänt. Men då visste vi ännu inte. Kanske var det en annan buss. ”Jag måste få visshet” När det stod klart att olycksbussen kom från Norrköping tog Marek en vägkarta i handen och satte sig i bilen. Han började köra norrut. Mot Karlskoga. – Jag måste få visshet, få ta hand om vår Mikael. Han väntar på mig, tänkte jag under hela resan. Marek nådde katastrofplatsen vid tretiden på eftermiddagen. Han fick se den utbrända minibussen. Han stod i modden på den hala vägbanan och insåg vidden av vad som skett. Han fick hjälp av en polisman att ta sig in till Karlskoga där det hastigt upprättats en krismottagning. Samma kväll körde han tillbaka hem till Norrköping. Sedan den natten har flera frågor inte lämnat honom och Jolanta någon ro. – Om minibussens däck ansågs säkra enligt svensk lag – hur kunde olyckan då hända? Jag delar helt Robert Collins synpunkter i Aftonbladet att 2 millimeters mönsterdjup i vinterdäck inte duger på långt när. Hur kan myndigheter och lagen tillåta att barn och personal transporteras i fordon med gamla och slitna däck? Marek Klimek är utbildad bilskollärare och arbetade i många år som instruktör i sitt tidigare hemland Polen. – I Sverige med sin moderna bilpark och höga trafikmedvetande borde kraven på säkerhet vara mycket stora – särskilt med tanke på de extrema väderförhållanden som råder vintertid. Mikaels rum står nästan precis som han lämnade det för snart två veckor sedan. På skrivbordet ligger en teckning av en fågel med utbredda vingar. Under bilden som Mikael ritade strax före resan, har hans tvillingbror Peter textat: I miss you my brother. Marek och Jolanta säger: – Sorgen i vår familj går aldrig att släcka men för andra familjers skull önskar vi att Sverige ser till att barn verkligen är säkra under alla skoltransporter. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
