Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
Söndag 14 juni 1998
 

TVÅ GENERATIONER OZZYFANS Helen Johansson är uppväxt med Black Sabbath. Och kärleken till Ozzy har gått i arv till sonen Jimmy. Vänninan Pia Olsson vill inte heller missa hårdrockslegenderna.
Foto: HENRIK GRÖNBERG


Dagen då hård- rocken tog över byn
Sabbath-fansen invaderade Hultsfred

HULTSFRED. Black Sabbath sammanför generationer.
  Inte minst mor och son.
  – Det första Jimmy lärde sig säga var Ozzy. Sedan mamma, berättade Helen Johansson.

  Det var dagen då alla gamla rockers hade vaknat till liv. Inte så konstigt kanske. Black Sabbath, den legendariska hårdrocksgruppen, var ju på besök i Hultsfred.
  Plötsligt hade publiksiffran stigit med drygt tre tusen personer, till rekordhöga 24 685, och plötsligt kryllade festivalområdet av medelålders män, ofta med gigantiska ölmagar, och kvinnor som väntade på en blytung nostalgitripp.
  Strax innan Ozzy och hans polare gick upp på scen träffade Aftonbladet Helen Johansson, 33, och hennes son Jimmy, 12, som hade klättrat upp i ett träd med sitt papperskors.
  – Black Sabbath är vårt band, våra hjältar, vi som växte upp på 60-talet. Men de yngre får givetvis hänga på, sa hon och tittade på sin son.
  Som inte hade något val. Det första han fick lära sig att säga när han hade slutat skrika var Ozzy. Sedan mamma. Sedan morfar.
  – Det var en del i min uppfostran, sa Helen.

Romantik på hårdrocksvis
  Visst fanns det kvinnliga fans, men i går kväll var det männen som dominerade. Fast många av dem hade tagit med sig sina kvinnor för en romantisk afton i hårdrockens tecken.
  Mats Hendriksen och Patrik Björkholm från Helsingborg kom dock själva.
  – Jag hade aldrig åkt till Hultsfred om inte Sabbath kom. Det är ju för jävligt här. Man får inte ens ta med sig en bira ut på området, sa Mats.
Är det inte patetiskt när några gamla gubbar spelar hårdrock?
  – Absolut inte. Ingen gnäller väl på en gammal klassisk pianist när han spelar? sa Patrik och Mats var snabb att poängtera att åldern är betydelselös.
  – Sabbath åker ju släde med varenda band här, utklassar dem fullständigt.
  Tält och sprit i pet-flaskor. Det var många gamla synder som plötsligt blev verklighet igen för de äldre festivalbesökarna. Saker som egentligen borde tillhöra det förflutna.
  – Jag var här -94 och då tyckte jag att det var alldeles för många snorungar. Och sedan åker jag hit igen. Det känns märkligt. Men vad gör man inte för för den här gruppen, sa Mikael Mykkänen från Eskilstuna.

”Vi saknar Bill Ward”
  Som sagt: rätten att älska Black Sabbath ägs inte bara av 60-talisterna. Lördagen var en stor kväll även för de yngre männsikorna.
  – Men tyvärr kom bara tre av våra fyra farsor. Trummisen Bill Ward är inte med. Det är riktigt tråkigt. Men det blir bra ändå, sa Ola Henriksson.
Text: Filip Hammar  Och visst blev det en stor kväll.
  Marken gungade. Bokstavligt.
  Den här gången gången höll klyschan.
Kungen krossar allt motstånd
Per Bjurman: Blytung magi över Hulingen


Följ festivalen direkt på nätet www.aftonbladet.se