|
|
|
|
|
De står på rad vid ’sexvägen’
De bor i baracker i närheten, där kan de anonymt ta emot kunderna, men oftast har de sex i bilarna. – Dessa unga bulgariska flickor är hitkörda av maffian, säger Stana Bukowska, La Strada, Warszawa, Polen, en av de hjälporganisationer som får ekonomiskt EU-stöd. Flickorna har inte pengar och pass och det är svårt för La Strada att hjälpa till och skicka hem dem: – En av busslinjerna mellan Polen och Bulgarien sköts av maffian och flickorna försvinner. Vi vet att flickorna kan dödas, de är satt under utpressning. – Maffian, som rekryterat dem, känner deras familjer som också lever under dödshot. Enligt hjälporganisationen är det flera tusen unga kvinnor som står på vägarna, hälften av dem är under 18 år. En flicka tjänar knappt 1 000 svenska kronor på en dag. Pengar som hallicken plockar av henne när arbetspasset är slut. Den förbjudna prostitutionen sker mycket öppet även i de bordeller som annonserar stort efter vägarna. Det ser alla utom de två polska poliser som stannat på en rastplats i närheten: – Vi har aldrig sett några flickor som står efter vägen, säger en av dem med en axelryckning. – Därför har vi inte kunnat prata med flickorna eller hjälpa dem. När östblocket kollapsade och Berlinmuren revs exploderade den organiserade handeln av kvinnor och barn. Kriminella grupper tog snabbt över. Många maffiamedlemmar är före detta anställd säkerhetspolis med politiska kontakter och kunskaper i bank- och affärsvärlden. De har kontakter inom polis, tull och rättsväsendet. De handlar med allt de kan tjäna pengar på: knark, vapen, bilar, utrotningshotade djur – och kvinnor. En av de snabbast växande inkomstkällorna är sexhandeln. Irena Omelaniuk, IOM (Internationela organisation for migration) i Bonn har arbetat specifikt med kvinnohandeln. – Fattigdomen är det stora problemet. Tidigare kom outbildade fattiga kvinnor från Asien. De som kommer nu från Östeuropa är mer välutbildade. Det kan vara lärare som inte får jobb och luras till väst. – Inofficiella siffror säger att det rör sig om 10 000 till 20 000 kvinnor varje år som säljs i Tyskland. 80 procent av dem kommer från Östeuropa. – Det är svårt för dessa kvinnor att återvända hem. Männen som sålt dem väntar ut dem och kvinnorna kan råka väldigt illa ut. Ett viktig insats är samarbetet med länderna de kommer från, att skapa arbeten i dessa länder samt informera om vad som kan hända i väst. Varje dag kidnappas, lockas och luras tusentals unga kvinnor in i den internationella sexhandeln med löften om ett bättre liv och ett bra betalt jobb utomlands. Flickorna tror att de ska arbeta som au pair, sekreterare eller servitris. Sen går det oftast till på samma sätta. De blir inlåsta, torterade, våldtagna, pass och pengar tas ifrån dem. De får olika könssjukdomar och riskerar att drabbas av aids. Sen ska hon betala av ”skulden” till sin hallick som köpt henne, oftast av hennes landsmän. Det är en cynisk hantering där ett människoliv inte är värt mycket. Många flickor från östländerna är naiva, menar Stana Bukowska på La Strada i Warzawa: – Flickorna tror att inget ont kan hända dem i de rika välfärdsländerna i väst, säger hon. I dag är Polen ett genomfartsland för trafiken av flickor. De kan lätt tas över gränsen till Tyskland på falska polska pass, visum krävs inte. Kriminalinspektör Andreas Reinhardt, Rikskriminalen i Berlin, har i en rapport beskrivit kvinnohandeln från öst till väst. Det stora problemet, säger han, är att få flickor att vittna: – Det är bara tio, tjugo procent av flickorna som pratar med oss. För de flesta är polisen farlig. Kvinnorna är rädda att de måste lämna landet. – Vi arbetar tillsammans med socialarbetare och vill flickorna vittna skyddas de, säger Andreas Reinhardt. Men oftast är flickorna för trötta, rädda och orkar inte. – Dessutom är straffen mycket låga för deras banemän. Sen den svenska EU-kommissionären Anita Gradin började sitt arbete 1995 har hon försökt sätta problemet med kvinnohandeln på dagordningen. Gradin har dragit igång två program. Det är ena är STOP-programmet, som ska etablera samarbete mellan polis och myndigheter i medlemsländerna. Det andra programmet heter Daphne och riktar sig till frivilligorganisationer som jobbar på fältet: – Kvinnorna är oftast livrädda för polis och myndigheter, ett sätt att få kontakt med kvinnorna är genom dessa hjälporganisationer, säger Anita Gradin. EU:s hjälpprogram har varit i gång i snart två år och det är för tidigt att säga något om resultatet. – Vi kommer att fördjupa arbetet. Jag har lagt ett förslag på ett femårsprogram med större budget. Jag har också tittat över lagstiftningen med de låga straffen för människohandlarna. I höst blir dessutom Europols arbete intensivare, säger Anita Gradin. Willy Brugman, specialpolis hos Europol, Haag i Holland, har jobbat med kvinnohandeln i tre år. 
Hur många östkvinnor hamnar i de olika länderna i Västeuropa?– Det här handlar om en illegal trafik, det är omöjligt att säga. Den senaste trenden är att flickorna får stanna bara en, två veckor på en bar. Sen flyttar man på dem till en annan stad eller annat land. – Just nu är det många flickor i Österrike och Tyskland. Vissa strömmar går också mot Skandinavien, mest Finland. Europol har även fått uppgifter att många ryskor finns i Belgien, men problemet är oerhört komplicerat, menar Willy Brugman. – Men det vi vet är att det är flickorna som får betala för transporterna. De betalar, betalar och de kan aldrig köpa tillbaka sig sin frihet.  Hallicken håller Emily, 19, fånge
 |
