|
|
|
|
|
Digital-tv kostar mer än det smakar  Digital-tv är för mig en liten svart box ovanpå tv:n och ny fjärrkontroll. Bild och ljud blir bättre. Javisst. Plus tillgång till 74 kanaler med rader av nya filmer. Men ingenting är gratis. Telia – först i Sverige med den digitala revolutionen i vardagsrummet – är som digital operatör lika godtycklig som i fråga om kabel-tv. Du har inget inflytande över urvalet av kanaler. Ett av Telia bestämt grundutbud räcker inte långt. Mot inte så litet i avgift utvidgas abonnemanget till fler kanaler. På nolltid är du uppe i omkring 500 kr i månaden också med blygsamma anspråk. Du får vara glad att du åtminstone numera får se tv dygnet om utan att regeringen lägger sig i. Det är faktiskt inte mer än tjugo år sen som dåvarande utbildningsministern (fp) förbjöd tidens monopol-tv att sända efter halv elva på kvällen. Varför ska vi då bry oss om det nya? Själv skaffade jag digital-tv under hot. Telia tänkte dra in kanaler på kabelnätet om jag inte nappade på digitalboxen. Svaret är att digital-tv är global politik. Den internationella tv-industrin har bestämt att det dels är dags för produktion av helt nya apparater, dels att hela världen en bit in på 2 000-talet ska sända digitalt. Regeringarna är maktlösa. I Sverige är Sveriges Television den ende producenten av digitala nischkanaler med en ny kanal med nyheter 24 timmar om dygnet plus någon regional nischkanal från samma företag. Inga andra producenter har råd att göra kanaler på svenska. Med europeiska mått profileras därmed det svenska tv-landskapet som beklämmande fattigt och illa uppodlat. Internationellt är digital-tv kaos. Ingen vet vad som händer med tomrummet efter tv som inte längre sänder som i dag, det vill säga analogt. Vem ska ha rätten till det? Det är det tyst om. I USA finns världens första digitala tv-nät för vilket tillverkaren Thomson börjat producera digitalålderns statusvidunder till apparater för hisnande priser avsedda att levereras lagom till premiären i mitten av november. Och vad har man just i dagarna upptäckt om inte att vidundren inte klarar av att ta emot de digitala signalerna i hushåll anslutna till kabelnätet. Och en sån anslutning har de flesta amerikaner. Högsäsong just nu alltså för nervsammanbrott på andra sidan Atlanten. Väldiga sammanslagningar mellan databolag och tv-företag pågår för att hantera fantasierna om ett monstruöst behov av underhållning med de nya kanalerna. Gemensamma normer för de digitala systemen i Europa saknas. Vill det sig illa kan du sitta med tre olika svarta boxar och lika många fjärrkontroller. I Frankrike har de digitala operatörerna fjärrkontroller med plats för 700 kanaler. Just in case, för långt ifrån alla används. Abonnemang på nya kanaler utöver grundutbudet uppmuntras med låga priser. Därtill blomstrar det franska digitala tv-landskapet till mängder av vitala inhemska nischkanaler producerade av fria företagare. Enbart historieämnet har tre olika kanaler, alla av hög kvalitet. Frågan är alltså: Varför ska svenska folket nöja sig med Europas påvraste utbud till de dyraste priserna? |
