Europa – här kommer AIK
Visst behöver vi ett lag i Champions League
Det finns kvällar man kommer att minnas länge.
  Onsdag 25 augusti 1999 på Råsunda är en sån.
  En härligt varm brittsommarkväll med elektrifierad stämning, med konfetti och bengaliska eldar, och med ett AIK som tar steget ut i Europa.
  En hyllningskör som hela riket bör stämma in i, ty visst behöver vi ett lag i Champions League – oavsett klubbnamn.
  Sverige behöver AIK mer än vad AIK behöver Sverige!
   Hela Sveriges AIK alltså? Som Göteborg en gång i tiden var ”Hela Sveriges IFK”?
  Nja, riktigt så fort går det inte. Änglarna fick kämpa länge i europacuperna, innan man blev hela landets lag och under fyra av fem år 1992–98 kvalade in till Champions League.
Men även en tusenmilamarsch börjar med ett första steg, och onsdagens 1–0 mot AEK Athen får väl ses som just detta första steg.

Hela Sveriges lag
   Annars har dagens AIK redan den geografiska spridningen: blekingen Mattias Asper (tolfte raka nollan nu och han växer sig bara större och större – som vid Maladenis friläge, en räddning det kommer att grymtas länge om i den grekiska huvudstaden), medelpadingen Michael Brundin (en miss, annars en jätte med sina långlånga ben), västmanlänningen Pontus Kåmark (så liten men så lugn), värmlänningen Daniel Tjernström (pass till målet och frispelningen av Andreas Andersson ), västgöten Andreas (glimtar till men har mycket mer att ge).
Själv hade jag tippat 0–1, vilket fick några grekiska kolleger att höja på ögonbrynen:
   – Om en grek tippat svensk seger i Aten, så hade han inte kunnat visa sej på stadion. Han hade betraktats som en förrädare.
  Det är smällar man får ta, när man ska vara objektiv...
Men i fotboll är det nu inte alltid bästa laget som vinner. Det kan räcka med detta fantastiska försvar, från Asper till Krister Nordin, som sällan bjuder på ens en millimeter, och att man får kontringsspelet att stämma.

Det var inte alls orättvist
   Jag synar mina anteckningar från mötet med AEK-tränaren Ljubica Tubakovic dan före matchen, för jag vill minnas, att han var inne på ämnet redan då.
  Jodå, på ett ställe: ”Det händer att inte bästa laget vinner.” På ett annat: ”Bästa laget brukar vinna – men inte alltid...”.
  Men även om ”A-eck”, som Aten-laget uttalas, hade bättre spelare på varenda plats utom i mål, och även om deras teknik och spelsinne överglänste hemmaspelarnas, och även om de hade bollen så mycket längre tid än AIK, så var AIK-segern alls inte orättvis för det.
  Som Stuart Baxter säger:
  – Jag köper inte resonemanget, att man är det bättre laget bara för att man äger bollen.
  Det gör inte jag heller. Det beror faktiskt på vad man gör med bollen.
  Visserligen sköt Athen flitigare, 16–8, men räknar vi de klara målchanserna, blev det 3–3.
  Lagerlöfs friläge, Andreas friläge och Ola Anderssons lösa närskott för AIK – Maladenis friläge och Nikolaidis två närskott för AEK.

Målvaktsmiss avgjorde
   Det förgyllda målet, Nebojsa Novakovics vänsterträff från 25 meter, har jag då inte räknat med bland de klara chanserna. Den bollen borde målvakten ha tagit. Nu väntar Europa på AIK. Lottning direkt i Eurosport klockan 16.
Och medan AIK-arna studsar runt på sina lyckomoln, laddar Djurgården för nästa allsvenska derby.
   Till AIK-arna därför en hälsning från Plinius d.y.:
  ”Ju lyckligare du är desto fortare går tiden”.
  Derbydags är det redan på måndag.