|
|
|
|
|
19 månader efter bettet slåss Tyson för sin heder – i samma ring
Det var här Tyson bet Holyfield. Jag känner ingen blodlukt ännu men det är lätt att sätta sig in i känslan, pressen och ångesten som kommer att stinka här om ett dygn. Mike Tyson som slåss för sin heders skull. Frans Botha som slåss för sitt liv. Golvet är blått och mjukt. Det känns som en öm filt. Någon kommer att ligga där i morgon och veta att det är över. Kanske för resten av karriären. Golvet är mjukt men domen det utdelar är hård. Fruktansvärt hård. Jag har känt ångesten från utslagna boxare förr. Det är ångesten från en som förlorat en dröm, en karriär och framför allt en känsla av oövervinnerlighet. Det är slut. Ingen vill prata – de skäms Jag lämnar ringen. Jag pratar med några scenarbetare om de var där när Tyson bet av Holyfields öra men det är inget de vill prata om. Det ser ut som de skäms. Matchen i MGM saknar egentligen en tydlig dramaturgi. Det är inte en god mot en ond. Det är en ond mot en...dopad klant som ingen gillar och ingen egentligen vill ska vinna. Jag menar, en världsboxning men ett gammalt överårigt dopingmonster som nästa stora utmanare är inget särskilt många ser fram mot. Invägningen var fascinerande. Det var dramaturgi. Det var Den Gode, Den Onde och...Den Fete. Och Den Gode var rimligtvis Mohammad Ali som envisas med att hedra Tyson med sin närvaro. De andra mästarna är inte lika imponerade. Och det är det som gör att jag börjat fundera på Tysons nya image. Jag har lite svårt för vad stylisterna gör med Tyson just nu. Jag menar, i går kunde jag se honom i frukost-tv. Hallå, ska Den Onde sitta och gulla i frukost-tv, hur ska han då gå att hata? Svider fortfarande i Tyson Och i intervjuerna ber han om ursäkt. Han låter nästan som Clinton när han ber kvinnor, USA, publik, barn och motståndare om förlåtelse. ”Jag ber sååååå mycket om förlåt”, säger han och det hela haltar ju för ögona säger något annat och det är exempelvis inte särskilt länge sen han sa om en motståndare att ”han skrek som en kvinna som åkt på en smäll”. Hans rådgivare vill att han ber om ursäkt. Det är ingen bra idé. Och hans tränare vill att han ska börja stilboxas. Det är också en tveksam metod. –Han kan inte vara det han inte är. Han är en slugger. Det är inte tid nu för honom att lära sig boxas. Om han försöker skaffa en boxares mentalitet nu blir det bara lättare att slå ut honom. Säger Evander Holyfield som antas vara den som ska möta honom – för tredje och sista gången om ett knappt år. Om Tyson vinner sina tre matcher fram till dess. Det är en briljant analys. Och ett hån. För att säga att Tyson egentligen inte är en boxare är en ohygglig förolämning. Men kanske är det sant. Låt oss därför hoppas att det är den rasande sluggern vi ser i morgon som rusar in på motståndaren med bara en sak i huvudet: att förgöra. Är han inte det är det över.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
