|
|
|
|
|
– 1998 har varit helt fantastiskt
Hon har fångat två EM-silver. Och mannen i sitt liv. Som avrundning utses hon av Aftonbladet till Årets idrottskvinna. 1998 har varit ett fantatiskt för Malin Ewerlöf, 26. – Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur underbart allt har varit, säger friidrottsstjärnan. Malin Ewerlöf, 26, tar emot Aftonbladets och Riksidrottsförbundets pris med ett leende. Hon fingrar lätt på halsbandet. Utnämningen till Årets Idrottskvinna värmer henne. Det är också punkten på ett fantastiskt år. Ett silverår. Först silver på inne-EM, 800 m. Sen förstås silver på utomhus-EM, 800 m. ”En fantastiskt skön känsla” Minnet av hur Malin Ewerlöf trycker till i sista kurvan och flyger fram in över mållinjen med armarna i skyn är en av årets starkaste idrottsbilder. Hon sprang rätt in i våra hjärtan. Vi, som har vant oss vid att svenska löpare trampar luft på upploppet, satt med vita tummar och häpnade nunor framför tv-apparaterna. – Svensken brukar ju stumna...Men inte denna gången. Det var en helt fantastisk skön känsla som jag inte upplevt så många gånger. Jag var så stark när det väl gällde. Jag kände verkligen att jag sprang med huvudet hela tiden samtidigt som kroppen var med. Jag var aldrig rädd för att gå in i väggen – jag orkade. Det är en enorm skillnad mot att känna sig trött och bli förbisprungen av en massa löpare. Det är mentalt knäckande, säger Malin. Silverloppet ger henne fortfarande ny kraft inför nya mål: VM och OS. – Jag har ofta tänkt på den där känslan under hösten. När det blåser, regnar eller är halt och man är trött och man egentligen är långt från den känslan så känner jag en enorm inspiration. Jag vet att jag vill uppleva det där igen. Jag är beredd att ta all smärta för att göra det. 
Efter genombrottet som junior har karriären gått upp och ner. Har du någon gång varit på väg att ge upp?– Inte en dag har jag känt mig omotiverad eller haft lust att sluta. Fast det har funnits frustrerande perioder där jag innerst inne känt att det finns kapacitet i kroppen, men inte klarat av att få ut den. – Fast det är klart att silvret kom lägligt. Man börjar ju komma upp i åldern och karriären känns inte oändlig. Skönt att visa att man inte slutar som den där som aldrig blev något. Malin har på flera sätt börjat förbereda sig för ett liv efter löpningen. Hon har börjat jobba. Och hon har stadgat sig. Fann kärleken – och förlovade sig – Jag kände att jag kom in i dåliga vanor och tappade greppet lite. Jag sov alldeles för länge och behövde en intellektuell stimulans – det får jag på jobbet på Matteus Fondkommission.
Och där fann du kärleken också, chefen Jan Krepp!– Visst är det klassiskt – det hade jag aldrig trott. 
Det ser ut som att ni är nyförlovade?– Ja. Sedan tre månader.
Då blir det snart giftermål!– Ja, jag förlovar mig inte bara för att förlova mig. Men det är inte klart när det blir.
Du har fångat två EM-silver och mannen i ditt liv. 1998 har varit ett bra år för dig!– Ja, helt fantastiskt.
|
