|
|
|
|
|
Brasiliens räddare
MARSEILLE. Han har kritiserats och sagts vara Brasiliens svagaste punkt. Men utan målvakten Taffarel hade brassarna missat VM-finalen. Taffarel blev stor hjälte när han räddade två holländska straffar. – Jag har varit förberedd på det här, säger Taffarel – som hämtat sin nya styrka hos fotbollsspelande präster. Det är inte lätt att vara målvakt i det brasilianska landslaget. Uppmärksamheten kretsar kring tekniska, sambalirande, underhållande stjärnor som Ronaldo, Roberto Carlos och Denilson. Men i går spelade den 32-årige Claudio André Mergen Taffarel äntligen huvudrollen. Fick Holland ur balans Han var iskall under straffläggningen (1–1 efter förlängning). Taffarel fick de holländska stjärnorna ur balans. Han räddade både Phillip Cocu och Ronald de Boers straffar – och tog därmed Brasilien till lagets femte riktiga final (4–2 efter straffar). – Jag är mycket lycklig. Vi förtjänade verkligen detta. Det brasilianska folket kan vara stolta över oss, sa Taffarel direkt efter segern. – Jag är ingen hjälte. Jag hade turen på min sida när jag chansade på straffarna och gick åt rätt håll. – Det var en mycket svår match. Nu ser vi fram mot finalen, säger han. Hämtade sin styrka hos präster I OS-semifinalen 1988 mot Västtyskland räddade Taffarel tre straffar. På frågan om han inte är en expert på ämnet nu svarade den brasilianske målvakten direkt: – Inte alls. Det var Gud som var med mig i dag. Han är – precis som många andra spelare i det brasilianska laget – troende. Och det var hos en samling präster som Taffarel fann ny styrka i livet. Det var för fyra år sedan, bara månader efter VM-guldet i USA, blev Taffarel klubblös. Han stannade i Italien där han spelat för Parma och Reggiana. Under sex månaders tid spelade han bara fotboll för nöjes skull. Med ett prästlag i Reggianas förorter. Tiden vid sidan av fotbollsspelandet ägnade han åt sig själv och sin familj. Slutade – men kom tillbaka igen – Folk trodde att jag hade gått under jorden. I Brasilien var det ingen som visste var jag befann mig. Men den här tiden gjorde mig gott. – Den fick mig att öppna ögonen. Jag tillbringade tid med min familj, med min flicka Cathrine, har han berättat för tidningen L'Equipe. Trots det ökade lugnet och självförtroendet har tiden i landslaget har dock inte alltid varit en dans på rosor. Taffarel fick ta all kritik, helst från det brasilianska förbundet, efter en miss mot Urugauy i den Sydamerikanska cupen 1995. Det blev för mycket för Claudio Taffarel – som slutade. 
Men han togs till nåder igen.Det ångrade ingen i går. Med flera räddningar under matchens gång – och två makalösa straffräddningar är Claudio Taffarel äntligen hjälte igen.  |
