|
|
|
Dags att ruska liv
i Nackas Minne
Huliganerna fördärvade
succén – men tiderna förändras
I dag skulle Karl Lennart Skog-lund ha fyllt 71 år, och vi är många som kommer att hedra honom – Sveriges störste lirare genom tiderna – vid Nackas egen staty i korsningen Katarina Bangata/Brännerigatan på Södermalm.
En plats som förresten, efter kommunstyrelsebeslut i oktober, numera heter ”Nackas Hörna”.
Nackas minne lever alltså än.
Tyvärr lever däremot inte Nackas Minne.
Dags att åter ruska liv i den gamla fina fotbollsturneringen!
Nackas Minne var en härlig upplevelse på Johanneshovs isstadion, innan dagens Globen ens var uppfunnen.
Där spelades en speciell form av fotboll, snabb och tekniskt krävande, och med en spelbar sarg bakom mål som gjorde att det alltid blev dramatik i matcherna.
Turneringen började spelas 1977, i tolv år levde succén på Hovet, det trettonde flyttade man över till Globen, det fjortonde blev katastrof.
I senaste finalen, 24 januari 1990, vann Djurgården över Hammarby med 2–0, Jens Fjellström och Ken Burwall gjorde målen, och Djurgården hade då ett glimrande lag, och jag vill minnas, att man också senare på våren vann cupfinalen.
Tyvärr är det inte finalen som satt spår i historien, utan istället det som hände på och bakom läktarna.
Där drabbade AIK och Hammarbys supporterskaror samman. Man struntade i fotbollen på golvet bara för att få hata och puckla på varann.
Vi 5-extra
1990 spelades senaste upplagan av fotbollsturneringen Nackas Minne.
TYCKER DU ATT NACKAS MINNE SKA BÖRJA SPELAS IGEN?
Hans Eskilsson, 34,
Hammarby:
– Ja, det tycker jag absolut. Jag har spelat Nackas Minne 3–4 gånger och det var ruskigt kul. Alltid fullsatt och ett jäkla tryck på läktarna. Jag är förtjust i såna avbrott från den vanliga fotbollen.
Stefan Rehn, 34,
Djurgården:
– Ja, det är en toppenidé. Problemet har väl varit fansens uppträdande. Men för oss spelare skulle det vara jättekul.
Lasse Eriksson, 35,
Hammarby:
– Ja, det har alltid varit riktiga publikfester. De gånger jag har varit med har det varit jättekul.
Martin Åslund, 24
AIK:
– Ja, jag var ofta och kollade på den tiden det spelades och det verkade otroligt kul. Men jag förstår att de la ner turneringen efter allt bråk. Såvida det inte upprepas så hoppas jag verkligen det kan starta igen.
Magnus Pehrsson, 24,
Djurgården:
– Ja, det skulle vara kul. Jag var där sista året det spelades. Förutom allt bråk verkade det vara väldigt kul. Det får gärna starta igen.
|
|
Nackas storebror grät
Delar av inredningen rycktes loss och användes som tillhyggen, och räkningen för huliganernas framfart löd till slut på 283 000 kronor.
Beklämmande – och mitt eget personliga minne av den januari-kvällen 1990 var den man som lämnade hedersläktaren och inte ville vara med längre.
Han grät över hur man kunde fira Nackas Minne på detta sätt.
Jojje. Georg Skoglund, Nackas storebror.
Men tron på människans godhet tillhör ju julevangeliet och borde passa bra en julafton som denna.
Det har nu gått nästan elva år sedan vi senast upplevde Nackas Minne.
Men tiderna har förbättrats, fotbollens huliganism är inte avskaffad men den lever dock numera i en mer kontrollerad form, och framförallt är det i dag ett mera positivt sug kring fotbollen som sport.
Därför är mitt förslag till de ansvariga i Hammarby IF, AIK och Djurgårdens IF – och därmed min postuma julklapp på 71-årsdagen till den störste som funnits av svenska fotbollsspelare – att man snarast dammar av succén Nackas Minne; en turnering som förresten Hammarby vann åtta av 14 år – sju år i rad, 1978–84.
Stockholms-Alliansen existerar visserligen inte längre.
Ja, man har ju till och med lyckats försnilla den av Aftonbladets Tecknar-Lasse (Per-Gunnar Larsson) en gång i tiden specialdesignade dräkten med inslag från alla tre klubbarna.
Men som den tyske författaren Richard Dehmel så vackert formulerat det:
”En liten smula godhet från människa till människa är bättre än all samlad kärlek till mänskligheten.”
En smula godhet från Bajen Fans till Blue Saints till Black Army skulle inte skada.
Lennart Skoglund hade kopplingar till alla tre klubbarna.
Nacka spelade 24 allsvenska matcher i Hammarby 1965–67, sen han kommit hem från Italien.
Nacka gjorde fem allsvenska matcher i AIK 1950, innan han blev ”Pressens son”, gjorde succé i VM och blev proffs i Inter.
Nackas sonson Jimmie Ölvestad är en av dagens hockeystjärnor i Djurgården.
Så visst är Nacka värd att firas. Både framöver och i dag.
Vi ses. Nackas Hörna, 12.00!
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00
|
|
