|
|
|
|
|
|
Jag har aldrig haft några idoler
Jag har aldrig haft någon riktig idol. Aldrig några pojkgrupper eller idrottsstjärnor på väggen. Glamrocken, typ The Doors, Twisted Sister eller Alice Cooper är nog det närmaste någon idol jag varit. Men jag beundrar personer som Gandhi som kämpar för en sak, nämligen friheten. Det får nog bli Juliette Lewis. Jag tycker att hon är en häftig skådespelerska. Hennes stil är skön. Jag är fortfarande kär i min gamla pojkvän, trots att det tog slut för ett år sedan. Känslorna finns kvar även om de inte är så starka. Men det är bara jobbigt att ha en pojkvän nu. Jag vill vara fri. Jag svarar pass på den frågan. I skolan. Men det var ett tag sedan nu. Att någon älskar mig och verkligen menar det. Det behöver inte vara en pojkvän. Det kan vara någon i familjen, eller kanske en kompis. Ett sådant starkt ord är ingenting man bara häver ur sig utan att mena det. Politik är verkligen något som jag hatar. Det är så tråkigt. Men jag skulle aldrig rösta blankt. Givetvis måste man vara med och påverka. Mitt val skulle ha fallit på folkpartiet eller socialdemokraterna. Oj, det finns hur många som helst. Men alla överklassbarn som lever på mamma eller pappa hela sitt liv och bara flashar runt i sina häftiga bilar, dem ger jag inte mycket för. Sedan skulle jag ha skjutit Hitler om jag levt på den tiden. Jag skulle nog ha tagit saken i egna händer och dödat honom, även om det kostat mitt eget liv. En roll i en asball långfilm vore inte helt fel. Det spelar ingen roll om den är svensk eller utländsk. Huvudsaken är att jag får spela en intressant karaktär. |
|