|
Jag får så bisarra jobb
Jenny Östergren startade sin karriär på TV4 i receptionen som 17-åring. Nio år senare har hon hunnit med Nyhetsmorgon, Kalla fakta och nu pangea.nu. Sen var hon ju faktiskt Dykar-Jenny i Soffipropp också. 70 i Puls, det är väl ok. Ja, jag försöker träna. Men det fanns en tid i mitt liv när volleyboll var det viktigaste som fanns. Då hade jag 52 i puls. Mitt yrke är tyvärr inte det mest hälsosamma. Du började din karriär som 17-årig receptionist med tandställning. Trodde du då att du skulle bli programledare? Kanske inte. Jag minns att jag var väldigt imponerad av hela TV4. Jag blev jätteglad när jag fick beställa pizza åt Bengt Magnusson. Lät han lika myndig när han bad dig beställa pizza som när han läser nyheter? Ja definitivt. Du Jenny kan du beställa en mafioso är du snäll (Jenny försöker härma Bengts stämma, inte så likt...). Var det kul att vara Dykar-Jenny? Ja, det var en jättefin dykardräkt. Och mina chefer har alltid gett mig lite bisarra jobb. Vilket är ditt bästa resminne? Det var första pangea-resan när vi åkte till Västbanken. Allt man hört om Västbanken förut har bara flimrat förbi på nyheterna. Du vet, konflikter, stenkastande ungdomar och så vidare. Det var en upplevelse att möta människorna som lever där. Jag insåg att det finns något universellt i hur människor tänker oavsett var de bor. Och det sämsta? När jag åkte till Peking för att bevaka den historiska Roxette-konserten där. Jag har alltid tyckt att Kina är ett fascinerande land och var otroligt upprymd. Tyvärr hann jag aldrig se något annat än Per Gessles häl och Marie Fredrikssons rygg på hela tiden. Otroligt frustrerande (skratt). Blir du lätt kär? Ja, jag gillar människor. Jag blir ganska ofta förälskad i någon ny tjej-kompis, fast utan att det är något sexuellt med i leken. Nämn 90-talets tre viktigaste händelser. Svårt, att ANC tog makten i Sydafrika och kommunistblockets fall är i alla fall två givna. Tja, att det dokumenterades att humlor faktiskt kan flyga. Vad är pangea.nu? Ett program för alla som inte orkar titta på nyheterna. Vi skildrar människorna som är en del av nyheterna. Det är lätt att bli cynisk och sluta bry sig om krisen i till exempel forna Jugoslavien. Men det är viktigt att man inser att det rör sig om människor, inte politiska pappersprodukter.
|
|