|
|
|
|
|
2,5 miljarder – för ingenting Efter årsskiftet slutar SJ köra pendeltåg i Stockholms län. Men Storstockholms lokaltrafik, SL, tvingas fortsätta att betala till SJ i elva år framåt – för ingenting. Aftonbladet kan i dag avslöja kontraktet som kostar skattebetalarna och resenärerna cirka 2,5 miljarder kronor. Den första januari bryts SJ:s 34-åriga monopol och det privata Citypendelnkonsortiet tar över pendeltågstrafiken i Stockholms län. Trots det tvingas SL fortsätta att betala 218 miljoner kronor om året till SJ. – Det är en lysande affär för SJ. Att slippa göra något jobb och få betalt ändå, säger Conny Adebäck som varit med och förhandlat fram flera av SJ:s tidigare avtal med Storstockholms lokaltrafik, SL. Förklaringen till den anmärkningsvärda situationen är ett avtal från 1995. SL och politikerna i Stockholms läns landsting hade då i nästan tio års tid kämpat för att göra sig fria från SJ:s monopol på att köra pendeltågen. SL satt fast i ett 27-årigt avtal En rad statliga verksamheter hade börjat konkurrensutsättas. Men SL satt fast i ett 27-årigt avtal med SJ fram till år 2010. Den 23 oktober 1995 kunde finansminister Bosse Ringholm, som då var finanslandstingsråd i Stockholm, sätta sin namnteckning under ett nytt avtal. SJ gick med på att släppa in konkurrenter som skulle få vara med och slåss om pendeltågstrafiken från och med år 2000. SJ gick samtidigt med på att år 2000 ta bort den årliga extraavgift de tar ut vid sidan om driftskostnaderna. – Vi gjorde stora vinster och SL förlorade pengar. Det var givetvis inte rättvist och vi insåg risken att politikerna annars skulle träda in och upphäva avtalet, säger en SJ-chef. Även om SL tjänade på att bryta det dyra kontraktet med SJ blev det ändå ingen billig historia. När avtalet skrevs under fick SJ en så kallad signing bonus på 200 miljoner kronor. Dessutom fick man igenom alla andra krav. En SJ-chef som hade insyn i förhandlingen berättar: – SL:s ledning ifrågasatte ingenting. De kände en sådan politisk press att få till en avtalsförkortning att de gick med på allt vi la fram. De var så lyckliga att de inte ens räknade efter hur mycket våra motkrav skulle kosta stockholmarna. SJ lyckades få igenom kravet att SL skulle fortsätta att betala även om ett nytt bolag skulle ta över pendeltrafiken. SJ får nu 218 miljoner kronor, i dagens penningvärde, per år fram till 2010 utan att göra något. Summan räknas upp med inflationen varje år. Därmed kommer slutnotan för skattebetalarna och SL:s resenärer att bli runt 2,5 miljarder kronor. Dåvarande chefen för SJ:s persontrafiksektion, Karl-Erik Strand, som ansvarade för förhandlingarna med SL vill inte kommentera avtalet, men medger till slut: – Vår strävan var naturligtvis att få bästa möjliga affärsmässiga utfall av förhandlingen. I avtalet anges att de drygt 200 miljonerna per år ska betalas som ersättning för gamla investeringar som SJ gjort. SJ lutar sig på en gammal överenskommelse från 1983. Där fastställdes summan över hur mycket SL hade kvar att betala av de första 16 årens investeringar i pendeltågstrafiken. Erkänner att skulderna är betalda När Aftonbladet pressar SJ:s ekonomidirektör erkänner hon att de här skulderna egentligen är avskrivna. De var avskrivna redan 1995. Trots det har SJ krävt in miljonbeloppen under hela 1990-talet. Och kommer alltså att göra det i elva år till trots att pendeltågsavtalet nu upphör. SJ:s förre chef för pendeltrafiken, Karl-Axel Håkansson, medger också att SL:s skuld är avskriven och att pengarna som SJ nu får in därmed är ren och skär vinst. – Jag vet att det kan ses som en fortsatt subvention av SJ, säger han. Aftonbladets kartläggning visar att ”luftkravet” från SJ, räknat i dagens penningvärde, kostat SL drygt 2,1 miljarder kronor sedan 1990. SJ har på olika sätt försökt dölja de här vinsterna i sina årsredovisningar. – Det har varit ett ständigt problem att se till att det här inte lyser för mycket i ögonen på SL, säger en person med god insyn i SJ:s ekonomi. 
Vad tycker personalen på SJ om det här?– Det är bara en liten ledningskrets som har känt till det och det finns givetvis inte dokumenterat. Men det har varit ett internt problem för SJ att gömma den här kraftiga vinsten som man hade på SL-kontraktet. SL-pengarna var SJ:s totala vinst
Hur har ni lyckats dölja vins-terna i årsredovisningarna?– Genom att inte särredovisa vins-terna från SL. De lades i stället in i det totala resultatet för SJ:s persontrafik. Vissa år stod SL-pengarna för SJ:s totala vinst. Leif Axén, vd på SL när avtalet med SJ skrevs under 1995, medger i dag att han kanske inte riktigt begrep allting. – Det där var en så komplicerad historia så det fordrades egentligen att man varit med om de gamla ursprungsavtalen för att kunna hänga med.
Var du inte tillräckligt insatt?– När det är sådana här oerhört komplicerade historier, så får man luta sig mot dem som har kontinuiteten och har jobbat fram det hela, säger Leif Axén. För landstinget och därmed skattebetalarna i Stockholms län innebär avtalet att SL under de kommande åren skänker SJ cirka 2,5 miljarder kronor – utan att få någonting tillbaka. SJ försöker gömma undan jätteinkomsterna från SL SJ försöker mörklägga de miljardvinster som görs på SL:s bekostnad. Britt Wissing, SJ:s ekonomidirektör, försökte först vilseleda Aftonbladets report-rar. Först vid tredje intervjun erkänner ekonomidirektören Britt Wissing att miljardkraven på SL helt saknar täckning i SJ:s bokföring. – Eftersom ni är så envisa så kan jag säga att de här tillgångarna är avskrivna. Trots att SJ inte längre har några utgifter för de gamla kapitalkostnaderna i pendeltågstrafiken, så tvingas SL fortsätta att betala in miljardbelopp. Sedan Aftonbladet börjat granska affären har SJ försökt dölja uppgifterna. När SJ:s ekonomidirektör Britt Wissing första gången får frågan om kapitalkostnadens storlek svarar hon mycket svävande: ”Det är väldigt komplicerat” – Ja, det där är en väldigt komplicerad beräkning... jag förstår inte riktigt vilka siffror man ska ta. Det är väldigt komplicerat med räntefötter hittan och dittan. Sedan uppger hon att uppgifterna sannolikt är hemliga. – Det där är en svår fråga för det är ett affärsavtal och normalt antar jag att jag inte svarar på det.
Går det att få fram konkret vad SL ska betala för, vilka bokförda värden som finns?– Det här är ett avtal. Sedan hur det har hanterats i SJ:s bokföring under årens lopp har egentligen inget intresse. Britt Wissing hävdar vid det andra intervjutillfället att det finns stöd för miljardkraven i SJ:s bokföring. – Jag har inte hittat det. Men det är klart att det finns om man rotar djupare. Tre dygn senare, vid tredje intervjun, kryper sanningen slutligen fram. Britt Wissing erkänner: – Jag sa att de här kostnaderna finns hos staten och att det är bokförda värden. Men eftersom ni har varit så envisa så kan jag säga att de här tillgångarna är avskrivna. Skulderna skrevs av redan 1988 Enligt vad Aftonbladet erfar skrevs skulderna av redan 1988 när SJ bolagiserades. – Javisst, det gjorde de. Man kan säga att SJ inte fick några gamla kvarstående kostnader, säger Karl-Axel Håkansson som var SJ:s chef för pendeltågstrafik fram till för ett år sedan. Trots det fortsätter i dag miljard-utbetalningarna från SL till SJ. – Det här var ett utfall av en affärsmässig förhandling när pendeltågsavtalet förkortades 1995, medger Karl-Erik Strand, som är chef för SJ:s persontrafiksektion och ansvarig för förhandlingarna. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
