|
|
|
Ett ögonblick av lycka mitt i kriget
”POJKEN MIN!”
De kom ifrån varandra under flykten från hemstaden Uresovac i Kosovo, Dzevat Dullovi och hans brorson Imer, 8. På den dammiga landsvägen, precis innanför gränsen till Makedonien, upptäcker de varandra. Imer springer så fort han bara kan mot sin farbror.
Här hittar Imer,8 sin farbror efter flykten från Kosovo
GRÄNSSTATIONEN BLACE,
MAKEDONIEN.
De återförenas på andra sidan terrorn.
Mannen och hans brorson – två av tusentals människor som flyr serbernas skövling av Kosovo.
– Det som pågår är fruktansvärt. Jag vet ingenting om resten av min familj, säger Dzevat Dullovi.
En bild av lycka mitt i den vanvettiga skövling som trasar sönder Kosovo.
En bild av en äldre man och hans åttaårige brorson som kommit ifrån varandra under flykten från staden
Uresovac, tre mil från gränsen till Makedonien.
På den dammiga landsvägen på andra sidan helvetet, precis innanför gränsen till Makedonien, upptäcker de varandra.
Pojken springer så snabbt han bara kan mot sin farbror som lyfter upp honom, som kysser honom genom tårarna, som håller honom hårt och som snurrar honom runt, runt.
Mannen heter Dzevat Dullovi och försökte ta sig ut ur Kosovo med tåg redan för några dagar sedan.
Han brorson heter Imer, är åtta år och gick i skolan till för några dagar sedan.
I onsdags kväll bultade ett gäng serber på dörren
Men Dzevats första flykt lyckades inte. Alla kosovoalbaner på tåget tvingades tillbaka av gränspolisen i Makedonien. En gräns som är stängd vissa dagar. Problemet för flyktingarna är att de aldrig på förhand vet vilka dagar den är öppen.
– Vi trängdes ihop i två vagnar. Det var så trångt att jag nästan inte kunde andas, berättar Dzevat Dullovi.
Hans skildringar från Kosovo är av en art vi nu tvingas vänja oss vid; Uresovac är i dag en laglös stad som styrs av aggressiva och godtyckliga halvofficiella serbiska förband, gäng som drar runt i centrum och skövlar och plundrar.
Med tårar i ögonen berättar Dzevat Dullovi om upploppet som fick familjen att göra ett nytt försök att ta sig ut ur landet.
Det var vid åttatiden i onsdags kväll och plötsligt stod ett gäng serber och bultade på dörren på familjens hus strax utanför Uresovac.
– Barnen var livrädda. Jag trodde det var slut.
De lämnades i fred – tack vare sin granne
Så lugnade en av serberna ned sig och lyckades övertyga de andra att låta familjen vara.
– Han sa att de skulle lämna barnen i fred.
|
Mannen som troligen räddade familjens liv är deras granne.
– Vi fick nog då. Vi var tvungna att fly för barnens skull.
Alla i familjen kunde inte följa med i de två bilar de lyckades låna. Det blev två av bröderna och tre av barnen.
– Jag vet inte hur de som blev kvar har det. Jag har försökt ringa, men kommer inte fram.
Av någon anledning kom bilarna ifrån varandra.
Men i friheten på andra sidan gränsen fick de syn på varandra igen, mannen och hans lille brorson.
I den blekgula vårsolen tycks de inte kunna sluta krama varandra.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
|
|
