|
|
|
|
|
– Jag har frusit så mycket att jag gråtit
Ola Skinnarmo, 26, har gått den långa vägen. Från Sydpolen till Stockholms krogvärld. – Skål, skrålade han lyckligt i går kväll, det är varmare här än där. Timmen innan kysste han marken på Bromma flygplats. – Ingenting går upp mot den svenska berggrunden, sa den ensamme Sydpolen-vandraren, reste sig från asfalten och överöstes av kramar och ryggdunk. Mamma Ann-Katrin, som sparat julskinka i frysen var där, pappa Arne, storasyster Kari och massor med vänner. – När jag flög från Scott-Amundsenbasen och såg Antarktis från flygplanet kände jag mig så stolt. Alla bergskedjor, vidderna. Jag klarade att gå där. Det var det lättaste, men svåraste av allt. Samtidigt det bästa. Ska träffa vänner Han erkände att han frusit så mycket att han stundtals gråtit. Och att skoskavet varit rent bedrövligt. – Men jag har skrattat åtminstone en gång varje dag, sa han. Julen firade han på den amerikanska basen. Nyår i Patriot Hills, på Antarktis. En säng sov Ola i för första gången i Chile, dit han sedan flögs. Nu ska han vila och träffa vänner. Sedan åka till mamma i Älmhult. – Det bästa med civilisationen är nog trots allt människorna, sa Ola. Först nu är jag helt säker på den saken. Christina Barbäck
christina.barback@aftonbladet.se |
|
SKÅL OCH VÄLKOMMEN HEM! Ola Skinnarmo (i mitten) som ensam skidade till Sydpolen firade bedriften ute på krogen i Stockholm tillsammans med välkomstkommittén: fr v mamma Ann-Kristin Andersson, storasyster Kari Skinnarmo, Fredrik Belin, som egentligen skulle varit med Skinnarmo till Sydpolen men skadade ett knä, Åsa Hegartt och Jeanette Johansson.