|
Men sexhandeln försvinner inte. Många tror att den kommer att finna nya vägar. Aftonbladets reportrar Anette Holmqvist och Christina Barbäck samt fotografen Ulf Höjer granskar i en serie artiklar prostitutionen på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Just nu åker vi runt och försöker lära oss känna igen tors-karna och deras bilar, säger Kalle Holm, kriminalinspektör på cityspan i Stockholm. Efter den 1 januari kommer vi att leta efter torskarna i bostadsområden. Ser vi dem ofta på en särskild adress så vet vi att sextrafiken flyttat dit. Nu blir det fler våldtäkter
Lena, 44, är prostituerad. Hon är vacker, på ett lite slitet sätt. Hon fryser och värmer sig med en hutt ur flaskan i innerfickan. Den nya lagen är dum, säger hon. Nu blir det fler våldtäkter och mer smygande.
Lena planerar att lämna landet i samma stund som lagen träder i kraft. Jag vill inte göra mina herrbekanta till brottslingar, säger hon. Kanske åker jag till Norge, där har jag varit förut, eller också nån annanstans där det inte är förbjudet... jag kan ju en del språk. Behöver pengar till biljetten Pengar behövs till biljetten. Hon säger att hon får väl ligga i eller i annat fall lifta över gränsen. Bara jag får katten med mig, katten är mitt allt. Lena puffar till håret och sprutar på sig mer parfym. Hon är mån om sitt utseende. I ungdomsåren vann hon en lokal skönhetstävling. Förr brände man kvinnor som jag på bål, i dag jagar man oss ur landet, säger hon. Trots den varma pälsen, köpt genom en annons i en morgontidning, huttrar hon. Det är kyligt den här kvällen på Malmskillnadsgatan. Gatuprostitutionen kommer att fortsätta trots den nya lagen. Det blir bara mer smygande, säger Lena. Ingen kommer att höra oss En av hennes väninnor, också hon prostituerad, tillägger: Skillnaden blir att vi inte kommer att kunna skrika på hjälp, för ingen kommer att höra oss. Här cirkulerar i alla fall polisbilar då och då. Alla karlar är inte så trevliga som de ser ut.
Alla är ute efter samma sak sex för pengar. Vill du ha en schyst resning, jag betalar mer än alla andra här, säger en av torskarna med desperat röst. Han stinker sprit och ögonen är simmiga. Ändå ser männen ut som vilka som helst, som grannen i tvättstugan. Kanske chefen på företaget. De prostituerade väljer torskar efter etnisk tillhörighet och bilmärken. En man i Volvokombi är ofarlig, en i Merca stöddig. Lena var bara 14 år första gången hon fick betalt för sex. Det var under en skolresa i ett litet finskt samhälle. Vi träffade några svenska killar i våran ålder. En av dom frågade om jag ville ha lite kul. Jag sa på skoj visst, om du betalar. Drogs in i trappuppgången Pojken drog in Lena i en trappuppgång. Lenas kamrat höll vakt i dörren. Han fick ett franskt, säger hon, och jag fick pengar till Fanta och godis. Pengarna räckte hela resan och ändå hade jag 15 mark kvar. Lena har utsatts för många övergrepp i sitt liv. Hon blev bortadopterad som bebis. Hennes eget barn har växt upp någon annanstans. Nyligen blev hon våldtagen av en torsk. Men det fanns två vittnen och till sin förvåning fick Lena rätten på sin sida. Förberett sig för lagen De gatuprostituerade har förberett sig för den nya lagen under det senaste halvåret. Telefonnummer har bytts flitigt. Mobiltelefoner med kontantkort är vanligast. Men telefonnummer skrivs också på husväggar. Alla tjejer har telefonnummer till killar, men bara till dom som är snälla, säger Lena. I stället för gatan blir nu mötesplatserna hotell och krogar. Tanken med den nya lagen är god. Men den omfördelar bara prostitutionen, påpekar Jari Kuosmanen, forskare vid Socialhögskolan i Göteborg. Jag tror polisen kommer att kunna hantera gatuprostitutionen, men det är inte den som är det stora problemet. Vissa kommer att avskräckas, men storköparna kommer att fortsätta. Lagen är ett slag i luften, säger Kuosmanen. Fotnot: Lena heter egentligen någonting annat. |
|