|
|
|
|
|
Stanko, 19, hemma igen - en och en halv månad efter branden i Göteborg
Stanko Marinkovic, 19, fick precis den välkomstfest han längtat efter och drömt om. – Det är gôtt att vara hemma, suckade han lyckligt från mjukaste soffhörnet sent i går kväll. Efter fem veckor och sex dagar på brännskadeintensiven vid Universitetssjukhuset i Linköping kunde läkarna äntligen ge besked: – Allt ser bra ut Stanko, du får resa hem nu. Plastikkirurg Pär Danielsson, som genomfört alla operationerna och transplanterat ny hud över stora delar av Stankos kropp, kramade om sin patient och sa med lite skrovlig stämma: – Du har varit jätteduktig, väldigt stark och tålmodig. Hela personalen på BRIVA ville vara med och säga adjö och lycka till. Stankos föräldrar, pappa Bozo och mamma Zorka, dukade fram smörgåstårta i dagrummet och Stankos syster Stana tolkade familjens känslor: – Vi vill tacka alla er underbara människor för att ni räddat Stankos liv. Men det skulle bli ännu en fest detta nästan overkliga dygn. Välkomstfesten hemma på Timjansvägen i Angered. Tårarna bara rinner 
Har du funderat mycket över hur det blir att komma hem, Stanko?
–Ja, hela tiden. Jag har tänkt på alla mina kompisar och fast jag har haft det bra på sjukhuset har jag längtat efter mitt hem och min egen säng.
Redan i trappan (som han orkar gå uppför med lätta steg) anar han vad som är på gång. I dörren möter moster Mirjana och en förförisk doft av bosniska specialiteter från grytor och kastruller.Så väller släkt, grannar och vänner in. Det blir många varsamma kramar, många tårar, många skratt. Stanko njuter av mosters paprikadolmar och av det varma hembakade brödet.
– Han har blivit mycket smalare, alla hans biffiga muskler har sjunkit ihop, retas Ilija. Ilija som vuxit upp och gått i skolan tillsammans med Stanko. – Vi var fyra kompisar som alltid hängde ihop, alltid. Nu är vi bara tre. En kille dog i branden. Att Stanko räddades är nästan ett mirakel. Han låg inklämd under baren när de första lågorna började slicka väggar och tak. Någon lyckades dra ut honom mot trappan och där hittades han av sin kusin Miroslav. I kaoset utanför det brinnande diskoteket minns Ilija hur Stanko låg på en bår i sina förkolnade kläder: – Men det värsta var att han knappast kunde andas. Han rosslade bara. Lång väg tillbaka Bakom skratten och glädjetårarna här på välkomstfesten finns allvaret och minnena från brandnatten. – Bara från våra kvarter i Angered dog så många. Killar och tjejer som hörde till gänget, säger Ilija. Och vi som är kvar blir ännu mera sammansvetsade. För Stanko väntar fortsatt rehabilitering. Såren på ryggen är ännu inte helt läkta. Förbanden måste bytas regelbundet. Sjukgymnastik för lederna. Långa promenader för att få igång konditionen. Men första kvällen hemma ger oanade krafter. Fast timmen är sen har Stanko ingen tanke på att lägga sig. – Jag är inte trött alls, säger han förundrat. Pappa Bozo nickar: – Han behöver en varm social gemenskap. Det är en viktig del i tillfrisknandet sa läkarna när vi åkte från sjukhuset i Linköping. |
|
STANKO HAR FÅTT LÄMNA SJUKHUSET I diskoteksbranden i Göteborg drabbades Stanko Marinkovic av tredje gradens brännskador. I en och en halv månad har han vårdats på brännskadeintensiven på Universitetssjukhuset i Linköping. Men i går fick han äntligen komma hem. Och där hemma väntade släkt, vänner och grannar med en riktig välkomstfest. Kramarna, skratten och tårarna var många denna kväll på Timjansvägen i Angered.
19-årige kusinen Miroslav hittade Stanko svårt brännskadad i trapphuset och drog ut honom från diskoteket.
