Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
ONSDAG 25 NOVEMBER 1998
  

Vilket svenskt rekord

Klockan 10.58 är det ”lift off” i Esrange – den 16 meter långa raketen skjuter fart när kraften från 10 ton krut släpps lös.
Foto: BJÖRN LINDAHL

Fyrverkeri när Maxus 3 stack i väg 71 mil upp
ESRANGE. Nedräkningen låter precis som ”over there”, vid Cape Canaveral.
  ”Ten, nine, eight ...”
  Spänningen känns där också.
  Men det är ju så mycket annat som skiljer.
  Till att börja med är det snö och fjorton grader kallt.
   Vi står på en kulle med fantastisk utsikt över uppskjutningsplatsen. Esrange, några mil utanför Kiruna. Sveriges svar på Cape Canaveral.
  Vi tittar på Maxus 3, en bländvit raket som på två kilometers avstånd mer ser ut som en fräck nyårsraket än de 16 rekordlånga ”svenska” meter den är.
  Fjällandskapet är hänförande vackert.
  Oändligt mycket tjusigare än det flacka området kring Kennedy Space Center.
  Maxus 3 är en mygga i jämförelse med rymdfärjan och dess bärraketer.

”Släng er på marken”
   Tjusningen finns där lika fullt.
  Vi får särskilda solglasögon av personal från Esrange.
  – Ljusskenet är för starkt från bränslet i början. Det kan skada ögonen.
  Och så nästa varning:
  – Om något går fel, och vi måste spränga raketen, släng er ner på marken. Metallbitarna kan flyga rätt långt.
  Sven Grahn, divisionschef på Rymdbolaget, refererar nedräkningen via mobiltelefon till sina kollegor i Solna.
  Redan före ”Ten, nine, eight ...”, säger han:
  – Den som inte tycker det är spännande kan gå hem nu!
  Han har rätt. Det ÄR spännande.
  Fast det mest levande ombord bara är några små sjökryp, en form av amöba, i ett av fem små minilabb ombord. Inte John Glenn.

Det är bara – vackert
   Så ljusskenet, lyftet, den långa vita rökormen som vecklar ut sig när raketen lyfter lodrätt mot himlen.
  Men här, två kilometer från Maxus 3, skakar inte marken under fötterna som fyra kilometer från rymdfärjan. Och dånet från tio ton bränsle av krut låter svagare än ett stridsflygplan.
  Det är bara – vackert.
  Efter en dryg minuts färd sugs raketen in som i ett slags vakuum, ett töcken högt där uppe, och försvinner.
  En timme senare piskar helikoptrarna upp snön runt oss när de återvänder med de experiment Maxus 3 under några korta minuter skickade upp i tyngdlöst tillstånd.
  Showen är över.

Mot månen – hoppas svenska rymdforskarna
ESRANGE. Maxus 3 blev ett lyft för svensk rymdindustri.
  Vi kan nu se fram emot att få serva den nya multinationella rymdstation som börjat byggas.
  Och om fem år kan en svensk satellit kretsa kring månen!
   – Några av de experiment som ska genomföras på rymdstationen måste först testas av sondraketer. ESA planerar sex uppskjutningar de närmaste fem–sex åren. Det skulle innebära mer än en om året för Esrange, säger Sven Grahn, divisionschef på Rymdbolaget i Solna.
  Maxus 2 sköts upp för tre år sedan och Maxus 4 är planerad för våren 2001. Men tack vare rymdstationen kan det bli bättre raketfart på Esrange.
   Tre andra svenska rymdprojekt är på gång:
Satelliten Astrid 2 (uppkallad efter Astrid Lindgren) fraktas i dag till uppskjutningsorten Plesetsk i Ryssland.
  Ombord på den kvadratmeterstora satelliten, som åker snålskjuts på en rysk satellit, ”finns” också kung Carl XVI Gustaf. Han har ristat in sin autograf på en platta, fastskruvad i satelliten.
Odin, som skjuts upp från Svobodny i östra Sibirien hösten 1999. Samarbete med Kanada, Frankrike och Finland.
Smart 1, med en elektrisk raketmotor, som ska kretsa kring månen och studera asteroider.
  – Men där tar jag inte ut något i förskott. Det är ett svårt projekt, som måste godkännas både ekonomiskt och politiskt, säger Sven Grahn.


   
 FLER NYHETER