Alla vill samarbeta – men det är svårt att tro på partierna
...för de vill helst av allt bestämma själva

Det är inte klokt vad alla vill samarbeta.
  Göran, Carl, Lennart, Gudrun, Birger och Alf vill egentligen ingenting annat.
  Tyvärr är det svårt att tro på vad de säger.
  I går möttes partiledarna i höstens enda partiledardebatt, den första efter valet.
  Att döma av den är den svenska politiken ohyggligt samarbetsinriktad. Alla utom Lars Leijonborg (fp) vill samarbeta för landets bästa. Varför skulle man vilja göra det av någon annan anledning?
  Jag har bevistat otaliga partiledardebatter. Jag kan inte påminna mig någon där värdet av samarbete mellan partierna och över blockgränsen inte har hyllats. Oftast i en mer blygsam skala än i går men dock.

Viil samarbeta – på egna villkor...
  I praktiken är dock inte samarbete partiernas bästa gren. Därför är det uppriktigt sagt lite svårt att tro på gårdagens försäkringar.
  Vanligen vill partierna bara samarbeta på sina egna villkor. Om de kan förverkliga någon av sina favoritfrågor är de beredda att samarbeta med sittande regering.
  Det finns egentligen bara ett handfast bevis på motsatsen. Det inträffade 1992 när Sverige stod och skälvde på randen mot en ekonomisk avgrund. Över hämtpizzor och hamburgare manglade dåvarande oppositionsledaren Ingvar Carlsson och regeringen Bildt i all hast fram flera stora krispaket i fåfänga försök att rädda värdet på kronan.
  Då hade inte de inblandade partierna något att vinna på samarbetet. Bara landet. Möjligen var det därför det blev prestigelöst.
  Kristdemokraternas Alf Svensson efterlyste i går en hemlig Inrikesnämnd där framstående företrädare för de olika partierna under största sekretess skulle diskutera, och lösa får man förmoda, allvarliga frågor.
  Förslaget är säkert välment. Men skrämmande.
  Översatt till vanlig svenska påstår nämligen Alf Svensson att partiledarna i normala fall låter partistrategi och taktik ta överhanden. Först när ingen vet, framför allt inte den egna riksdagsgruppen eller de centralt placerade tjänstemännen, vad de har sagt finns förutsättningar för konstruktiva samtal.
  Om det är sant står det illa till.
  Nästa vecka ska finansminister Erik Åsbrink bjuda in de andra partierna till diskussioner om en ny skattereform. Ett tillfälle då talet om samarbete kan övergå från ord till handling.
  Det kommer dock inte att ske. Partierna kommer med stor sannolikhet inte ens komma överens om vilka mål som ska uppnås. Ännu mindre hur man kommer dit.
  Väljarna gillar samarbete. De vill helst ha samlingsregeringar. Partierna gillar inte samarbete. De vill helst bestämma själva.