"Här har vi riktiga krogar
- inga sunkiga pubar"
Enklast är vackrast. Original slår kopior. Riktiga människor överlever pajasar.
9718 pensionärer - och 393 änder - kan inte ha fel.
Kungsholmen är bäst.
Innan jag flyttade till Stockholm bodde jag i Askim, där måsarna skriker sig hesa och Göteborgs klippor är som lenast.
- Askim? Det låter som en förort till Beirut. Aschim! Aschim!
Sa den ironiske kollegan och grimaserade som man bara kan göra om man bor på Drottninggatan. Queen Street, Stockholms City. Granne med Åhléns bajsbruna fasad.
Askim är en av Göteborgs finaste stadsdelar. På vintern täcks fönsterrutorna av ett lager fint salt som blåser in från bukten.

Jag är nostalgiker. Och Norr Mälarstrand doftar teak. Klart jag bor på Kungsholmen.
Till skillnad från "fina" Askim är Kungsholmen en normal stadsdel. Inte snobbig, inte antisnobbig. Normal, den enda normala i Stockholm.
Östermalm är en hög pretentiösa fasader, och alltför ofta är väskorna billiga kopior av väskor i riktiga fina områden, som Askim.
Vasastan är en lekstuga för kvasikulturella stämningar. Där går man på kurs.
Birkastan så... Här bor de allsmäktiga. Amen.
Söder är antisnobbism när den är som mest pinsam. Ingen annanstans kan man se så många människor som är så "rätt fel" som på Söder. En fråga bara - hur många nyanser svart kan det finnas?
På kungens holme är det pensionärerna som sätter modet. Rejält, funktionellt och vackert, som en perfekt dag.
Självfallet finns det en orsak till att det bor så få knäppisar och så många käppisar på Kungsholmen. De har aldrig haft anledning att flytta!
Och nu när tungfunkishusen från 30-talet renoverats, nästan alla på en gång, har stadsdelen blivit som pånyttfödd. De unga väller in. Och med dem ett pärlband nya krogar, caféer och butiker.

Här ligger Norr Mälarstrand. Kontinentalt. Inget fjoll, en gata rakt upp och ner. Stockholms enda riktiga gata.
Här har vi riktiga krogar - inga sunkiga pubar med sunkiga gäster som går på ställen som heter fågelnamn.
Här vågar äldre människor gå mot strömmen - det vill säga ut.
Här, längs strandkanten, bor stans lyckligaste änder.
Och så är det ett speciellt ljus över Kungsholmen.
Anaïs Nin skrev en gång att "solnedgången i Acapulco är som balsam för själen".
Hon menade Kungsholmen. Paradis som paradis.