|
|
|
|
|
Därför skjutsade vi hem Anders Sundström i går. Följande klarnar under bilfärden om hans häpnadsväckande beslut: Anders Sundström ville aldrig bli socialminister. Han gillar verkligen att fiska sik. Anders Sundström kliver på planet mot Luleå med en blombukett och en flaska whisky i en kasse. Det är den snabbt ihophandlade hej då-presenten från socialdepartementet. – Grattis! utbrister en pendlarvän och får med sig Anders Sundström i ett riktigt hjärtligt skratt som klingar av något slags norrbottniskt samförstånd. Han är på väg hem och ser verkligen ut som en lättad och glad människa. Ska vi tro på att han är det? Få journalister i cirkusen kring maktmänniskorna i Rosenbad tror på att en minister som hoppar av tre veckor efter sin utnämning gör det för något så banalt som hemlängtan. Ofta har de rätt. Och den verkliga förklaringen kommer i memoarer. Planet plöjer det nattsvarta lufthavet på väg mot Luleå. På väg mot lugnet efter mediestormen på presskonferensen i Rosenbad. ”Jag var tveksam” I ett Volvobaksäte på väg mellan Kallax flygplats och Piteå hoppas jag på den verkliga förklaringen direkt.  Varför sa du inte nej till socialministerjobbet direkt?– Det var en klurig fråga. Jag kan väl svara så här: – Med facit i hand så hade jag sagt nej. Det här var en fråga som jag och Göran Persson diskuterade under rätt många dagar. Jag var mycket tveksam att ta jobbet. – Min grundinställning var egentligen att säga nej. Men lojalitet och plikt gjorde att jag sade ja. Lojalitet och plikt. Tre veckor senare så tippar du det överbord – för ett bankjobb i Piteå...– En bra minister kan inte bara drivas av lojalitet och plikt, utan måste också drivas av entusiasm och engagemang och vilja. – Jag tänkte väl att det kommer med tiden, det hade det säkert gjort också. Men så kom det här erbjudandet i fredags och då bestämde jag att nu gör jag ett skifte i livet. Du tog alltså ett ministerjobb som du inte kände någon entusiasm och vilja för?– Men det är min läggning som person. Jag blir inte nyfrälst direkt, på något. Det är den norrländska pessimisten i mig som alltid finns där. På presskonferensen förklarade Anders Sundström flera gånger det viktigaste han tycker han varit med om att genomföra som minister. ”Här är hela mitt liv” Budgetsaneringen, energiuppgörelsen och till slut att få till stånd ett tillväxtdepartement. Ditt tillväxtdepartement blev verklighet, men du blev inte chef för det. Jag förstår om det var därför du gick.– Jag tycker faktiskt du har fel när du frågar så där. Man ska komma ihåg att det är 20 svenskar som blir statsråd. Ingen kan bara välja vilken typ av statsråd man vill bli. Vad är så lockande med Piteå?– Alla har nog något hem någonstans som ger den där varma känslan i bröstet, även om det hemmet inte alltid är vackert. – Närheten till naturen drar. De kalla, mörka vintrarna, de varma ljusa somrarna. Att kunna skida ut på en fjärd helt ensam. – Här är hela mitt liv, mina släktingar, kompisar. Jag är 46 år och faktiskt trött på att leva i kappsäck. Jag vill hem. Det sägs att din fru Ellenor, som är från Arjeplog, vägrar röra sig en mil söder om Piteå.– Jag har inte levt i ett flyttbart äktenskap där fru och barn bosätter sig där jag jobbar. Så sett har jag och min fru ett demokratiskt förhållande. – Båda grabbarna, David, 18, och Jonas, 15, är födda under de 20 år jag varit heltidspolitiker. Jag skulle velat få ut mer av deras uppväxt. "Rik som människa” Har du försakat familjen?
– Ja, det har jag gjort. Så sett känns det här beslutet fantastiskt. Att jag är på väg hem.– Jag känner mig rik som människa. Vi stannar till i Piteå centrum framför bankkontoret där Anders Sundström blir vd efter nyår. Pitedalens Sparbank har 130–140 anställda, som ett departement ungefär. Banken omsätter tre miljarder per år. En liten välskött bank som inte behövde gå till bankakuten. Det är också den helt dominerande banken för småföretagare i regionen. Han slipper de 140–150 flygningar per år som gett honom ett rikt SAS eurobonuskort, men ett fattigt familjeliv. Ändå. Det är svårt att känna sig så där rik som människa i Piteå centrum en sen måndagskväll. Fast det är klart, 18 distansminuter ut i havet med den förre ministerns båt (en finsk Buster) ligger Vargön. Där bygger sig Anders Sundström en fiskestuga. – Om inte isen hinner lägga sig ska jag ut till helgen och stoppa i isolering så jag kan vara där i vinter. En sup och en sill Där finns något genuint i rösten. Liksom när han säger att han hellre tagit en sup och en sill med kompisar i stället för att gå på ambassadpartyn. Innan vi skiljs säger Anders Sundström: – Jag vet inte om jag är beroende av rampljuset. Det kan ju vara så att jag behöver det för att få en kick, jag får se. För det här är nog sista gången ni vill intervjua mig. Jan Helin
Stockholm-Piteå  |
VID DET NYA JOBBET Sent i går kväll låg Anders Sundströms nya arbetsplats öde. Pitedalens Sparbank i korsningen Storgatan/Aronsgatan får Anders Sundström som vd efter årsskiftet.