|
|
|
|
|
– Jag är så glad, så glad
Nu blir det ’smekmånad’ – med Helmut Kohl...  Hej Carl!– Hejsan! Grattis!– Tack. Skönt att slippa det här snusket med att vara ogift, va?– Nu har du bandspelaren på va? Jajamänsan.– Jag är, som du vet, en person som inte ger personliga intervjuer. Men du är väl lycklig i alla fall?– Ja, ja, ja. Jag är så glad, så glad. Varför valde du och Anna Maria just Sarajevo som stad för bröllopet?– Därför att jag ville lura de svenska medierna. Taskmört.– Allvarligt talat. Sarajevo var det naturligaste valet för oss. Det var här vi träffades och det var här vi faktiskt uträttade en del gemensamt. Stockholm eller Rom hade varit den enas eller andras hemmaplan, liksom. Sarajevo är både bortaplan och hemmaplan för oss båda. Varför tog du inte ungarna med dig på bröllopet?– Vi diskuterade saken, men det blev inte så. Detta bröllop måste vara det hemligaste i modern tid. – Ja, det är det kanske. Jag ville inte att det skulle stå i tidningarna i förväg när och var det skulle ske. Men nu när det är över är det helt okej. Du fick till och med folkbokföringen i Sverige att hålla tyst om din hindersprövningsansökan. Hur bar du dig åt?– Allt kan mutas. Ni hade tur med vädret.– Vi har haft kanonväder ända sedan vi kom i fredags. Vi har kört runt i bergen och tittat och träffat folk. Hur känns det att vara ”hemma” i Sarajevo igen, då?– Det är ganska härligt faktiskt. Jag blir väldigt vänligt bemött av folk på gatorna. Det var visserligen inte alla som gillade vad jag uträttade under mina år här, men jag känner respekt från de allra flesta. Hur kommer det sig, tror du?– De har sett så många internationella representanter komma och sedan bara försvinna. Att jag kommer tillbaka hit trots att mitt uppdrag upphört verkar uppskattas mycket. Din bok om åren i Bosnien, ”Uppdrag Fred”, utkommer i dag på bosniska.– Just det, och omslaget är mycket snyggare än på den svenska upplagan. Bilden har faktiskt Anna Maria tagit under en resa här nere. Fotografer får väl också betalt, då blir det klirr i hushållskassan nu alltså.– Nej, det blir inga kulor alls, kan jag meddela. På presskonferensen var hela världspressen på plats precis som under åren i hetluften. Kittlade det lusten att komma tillbaka på världsscenen?– Nej, inte ett dugg. När folk här nere frågar mig om jag skulle vara intresserad av ett nytt uppdrag säger jag definitivt nej. Så nu blir det Sverige för hela slanten?– Jag lämnar aldrig Bosnien helt och hållet, utan förblir en internationellt engagerad person. Dessutom har jag fått många goda vänner här. Jag kan inte tänka mig en framtid med bara Sverige, men det är det väl ingen som har trott. Det faktum att din bok nu utkommer på bosniska, har det någon betydelse för bevarandet av freden, tror du?– Jag vill ju gärna hoppas det, även om jag inte gör mig några illusioner. Boken kostar här 39 D-mark, vilket innebär att den blir fruktansvärt dyr för en bosnisk medelinkomsttagare. Överfört till svenska förhållanden kostar den 1 700 kronor i bokhanden. Hur tror du att boken blir mottagen?– Det återstår att se, men under tiden jag arbetade här nere kunde jag, av lätt insedda skäl, inte alltid säga högt vad jag tyckte och tänkte. – När de läser boken nu ser de förhoppningsvis mer av sammanhangen och bakgrunden. På så vis hoppas jag att kunna bidra till förståelsen för vad jag försökte åstadkomma. Detta är den första bok av den här typen som kommer ut på bosniska. Richard Holbrookes bok har inte översatts ännu. Din hustru Anna Maria skrev nyligen en inte alldeles positiv artikel om Holbrookes bok.– Dom hade rört till det i rubriken så att det stod härliga till. ”En falsk fredsduva” skrev dom, trots att det inte stod så i artikeln. Hon speglade det faktum att den amerikanska sidan var så pass fokuserad på de militära och territoriella frågorna att man ofta glömde bort det civila, humanitära och politiska arbetet. Delar du den uppfattningen?– Anna Marias uppfattning får stå för henne. Men den amerikanska insatsen var liksom att stoppa kriget, medan det mycket har varit européerna som har försökt att bygga freden. Och att det från amerikansk sida ofta glöms bort vad FN faktiskt uträttade, trots allt. Vad tycker du själv om Holbrookes bok?– Jag tycker att den är bra. Nu ska ni fira smekmånad tillsammans med Helmut Kohl, har jag hört.– Just det. Hur visste du det, förresten?  Så romantiskt. Bara du, Anna Maria och
Helmut. Ni ska gå på hans avskedsparty i Bonn.– Det stämmer nog det. Jag höll alldeles på att glömma dina favoriter Systrarna Start, tjejerna som sjöng moderaternas hejalåt under valrörelsen. Stod dom för underhållningen på bröllopet, rentav?– Om Systrarna Start kan jag säga följande. Nämligen?– Att dom inte var med under själva bröllopsnatten.  |
I går kom Carl Bildts bok om hans fredsuppdrag ut i Bosnien under titeln ”Misija mir”. Omslagsbilden har författarens nyblivna hustru Anna Maria tagit – ”den är mycket snyggare än den på den svenska upplagan”, enligt maken. Han berättar också att det känns härligt att vara tillbaka i Sarajevo: – Vi har haft kanonväder. Vi har kört runt i bergen och tittat och träffat folk.