Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
ONSDAG 26 AUGUSTI 1998
 

Erika har bytt skola två gånger

Erika Wiklund vid Kungsholmens gymnasium.
Foto: LASSE ALLARD

– Nu trivs jag och nu fungerar studierna som jag vill

Erika Viklund är 18 år, men hon har redan bytt gymnasium två gånger.
  Hon är en av få som klivit över gränserna mellan förortsskolan och innerstadsskolan.
  Från början gick hon i problematiska Vasalundsgymnasiet i Solna, bostadsorten, men mycket snart bytte hon och provade ett halvår i snobbiga Franska skolan, för att slutligen hamna på elitpräglade innerstadsskolan Kungsholmens gymnasium. Hon kom in på det internationella programmet tack vare att hennes pappa hade utlandsuppdrag
  Bättre än många andra har hon möjlighet att jämföra. Här berättar Erika om sina tre olika gymnasieskolor.
Margareta Norlin

Erika om Vasalund:
Det kändes naturligt att börja i Solna, där jag bor. Eftersom jag ville läsa naturvetenskapliga programmet måste jag söka till det gymnasium som ligger i kommunen. Det är bara om man väljer en specialinriktning, som inte finns i den egna kommunen, som man får söka till andra skolor.
Mycket snabbt märkte jag att Vasalund hade stora problem. Där verkar bara de gå som inte kan komma in någon annanstans. Många går på samhällsvetenskapliga, som anses som en enklare linje. De som inte vill jobba så hårt i skolan, hamnar där.
  På Vasalund verkade det som om ingen brydde sig om skolan. Lärarna var sjuka väldigt ofta, och vi fick inga vikarier. Många elever saknade studievana. Det stora upptagningsområdet var Hagalund, som hör till miljonprogrammet. Hyreshusen är ljusblå, så det kallas för Blåkulla. Många som kommer från villaområden i Solna försöker söka speciallinjer så de får gå i något annat gymnasium.
  Vasalundskolans byggnad är hopplös. Brandlarmen gick för jämnan eftersom folk höll cigarettändare under brandlarmen. Det var också ständiga småbråk, mycket våldstendenser, och under det halvår jag gick där var det minst ett ordentligt knivslagsmål. I början av terminen stod det en soffa i ljushallen där man kunde sitta. Men folk slängde kuddarna på varandra, och då tog vaktmästaren bort kuddarna. Sen fick man sitta på stålfjädrarna.
  Just i förorterna så bor ofta barn till låginkomsttagare och människor med låg utbildning. När föräldrarna själva inte har någon utbildning är det svårt för barnen att bli motiverade.
  Men det verkar också satsas mindre pengar på skolan i förorten och då blir standarden lägre. Man blir mer negativ till skolan från början då.

Erika om Franska skolan:
Att gå kvar i Vasalund skulle varit som att fastna på något sätt. Jag sökte först in till Kungsholmens naturlinje med internationell inriktning, där undervisningen är på engelska. Men de hade inte plats för mig. Då försökte jag istället med Franska skolan, eftersom jag klarade språket tillräckligt bra. Jag måste säga att det var ganska läskigt att komma dit. Alla frågade var man kom ifrån, och när man kom från Solna så var det låg status. Alla andra bodde i Danderyd, Saltsjö-Boo, Lidingö eller på Östermalm.
  Men det fanns bra resurser där. På Vasalund var vi 33 i klassen, men på Franska skolan var det 25 elever i den största klassen, och i min ännu färre. Lärarna var mer motiverade och inställda på att hjälpa elever som hade problem. Men de var också mer nedlåtande. De var medvetna om att de hade stor auktoritet. Jag kände att de försökte pressa in eleverna i en uniform modell. Det var mycket konservativa åsikter som dök upp ständigt i undervisningen.
Det var en utpräglad överklasskola. Attityden var, att Enskilda gymnasiet är väl bra, men det är för vanligt. Franska skolan är mer exklusiv.

Erika om Kungsholmen:
Kungsholmen är väldigt bra. Elevernas motivation speglas i lärarna. Många lärare här kommer från universitet. Det enda lite negativa är, att de inte inser att man ska läsa andra ämnen än deras också. Det är mycket hög nivå på undervisningen och det ställs mycket höga krav på eleverna.
  Det krävs att man pluggar oavbrutet, man kan inte syssla med något annat. Här går många barn till ambassadörer och amerikanska affärsmän, så det finns förstås en del konservativa åsikter.
  Men stämningen är mycket mer öppen än i Franska skolan. Det är inte samma snobbattityd. Man ”får vara med och leka” även om man kommer från förorten. Här är det mer såatt alla som går i engelskspråkiga klasser har varit stjärnor i sina klasser förut och de kommer från en massa olika håll. Men visst har folk gott om pengar, och en del amerikanska klasskamrater tycker väl att det mesta i Sverige är lite halvkommunistiskt.

Aftonbladet granskar skolan - fler artiklar

Fler nyheter