|
|
|
|
|
Den svenska
skolan - lika
för alla?
Vi bestämde oss för att undersöka.
Resultatet:
Ändå är det alarmerande när skillnaderna blir så stora som de i dag är mellan de kommuner som satsar minst på skolan och de som satsar mest. I praktiken har skolan gett upp den målsättning som varit ledstjärna sedan grundskolan infördes 1962; att ge alla svenska ungdomar lika goda möjligheter till undervisning. Detta oavsett var i landet familjen bott, oberoende av vilken socialgrupp den tillhört.  En bakgrund till kommunernas olika skolsatsningar är den så kallade kommunaliseringen av skolan, som genomfördes under början av 1990-talet och som inneburit att kommunerna själva fått bestämma hur mycket de vill satsa.I dag vet vi att kommunerna när de släpptes fria valde att minska sina kostna der för skolan. Enligt Skolverkets statistik har kostnaderna för undervisning räknat per elev i grundskolan minskat med 5 600 kronor (i 1996 års penningvärde) mellan åren 1991 och 1996. Det motsvarar en minskning med 19 procent. Den största enskilda förklaringen är att lärartätheten har minskat. Detta gäller landet i genomsnitt. Skillnaderna mellan kommunerna är stora. Skolan prioriteras i Norrland Enligt Skolverkets analyser satsar kommuner med socialistisk majoritet som regel mer på undervisning än kommuner med annan majoritet. Aftonbladet publicerar i dag hela listan över hur mycket var och en av Sveriges kommuner satsar på ren undervisning. Listan toppas av Torsby i Värmland, följt av Pajala, jämtländska Bräcke och Jokkmokk. Påfallande många av de kommuner som satsar mycket pengar på skolan är norrlandskommuner. Mellan Torsby som satsar mest, 41 800 kronor, och Gagnef som satsar minst, 18 300 kronor, är skillnaden hela 23 500 kronor per elev och läsår.Skolverket förklarar hälften av skillnaderna med geografiska och andra omständigheter som kommunerna inte kan råda över; som skattekraft, andelen invandrare och fördelningen mellan socialgrupper. Till den andra hälften av skillnadern finns ingen annan förklaring än den kommunala självstyrelsen. – Många norrlandskommuner prioriterar skolan, säger skolrådet Staffan Lundh på Skolverket. – Det är ganska naturligt för kommuner som kämpar för att hålla kvar hela familjer på orten. Stora skillnader överallt Bilden av stora skillnader i de enskilda kommunernas skolsatsningar är densamma vilket område vi än tittar på. De kommuner som satsar mycket pengar på läromedel använder nästan tio gånger så mycket pengar per elev räknat som de kommuner som satsar minst. En grundskoleelev i Stockholm får i genomsnitt läromedel för 4 700 kronor om året, i Svalöv handlar det enligt Skolverkets statistik om 500 kronor om året. Skolmaten visar på lika stora skillnader. I Ragunda äter till exempel grundskoleeleven för 6 000 kronor om året, i Storfors för bara 2 000 kronor.– En förklaring till skillnaderna vad gäller läromedel kan vara att olika kommuner använder olika konton när de bokför nya läromedel som datorer, säger Staffan Lundh på Skolverket. – När det gäller skolmaten däremot är skillnaderna förmodligen lika stora som siffrorna visar. Elevvården – vuxna människor, skolvärdar, kuratorer och skolsköterskor, som kan ta hand om konflikter eller situationer som riskerar att utvecklas till mobbing. I Huddinge och Stenungssund satsar politikerna 2 200 kronor på elevvård, i Ånge och Åtvidaberg 300 kronor. I Ljungby, som enligt Kommunförbundets statistik är den kommun som satsar minst pengar på grundskolan, är skolorna gamla och belastas därför inte med räntekostnader. ”Anslagen räcker inte” Att detta knappast är hela förklaringen till bottenplaceringen visas av att skolans anslag under vårterminen 1998 långtifrån räckte till för att ge alla behövande elever den hjälp de enligt skollagen har rätt till. Besparingarna i Ljungby är karaktäristiska för hela landet; en studie gjord av Lärarnas Riksförbund visar att en tredjedel av landets rektorer anser att de anslag deras skola får inte räcker för att genomföra en fullgod undervisning.Det är inte de allra svagaste som drabbas, de upptäcks oftast och får hjälp. Det är, som barn- och utbildningsnämndens ordförande i Ljungby, socialdemokraten Jan-Gustav Rydh, uttrycker det ”de bästa bland de svaga” som drabbas. De som har svårigheter men som inte hinns med när antalet speciallärare minskat från tre till en. Eller när klasserna blir allt större.
|
