|
|
|
|
|
Lena Mellin, chef för Aftonbladets samhällsredaktion
”Jag ber till Gud för Gudrun”  Guds frid, Alf!– Gärna det. Jaha, då är det dags för den gamla cirkushästen Svensson att ge sig ut i manegen igen. Hur många valrörelser har du gjort?– Den här blir den nionde. Det finns inga riktiga clowner i årets valcirkus, va?– Nej, folk vill inte rösta på clowner i Sverige. Clowneriet drar publik, men utan förtroende håller det inte i långa loppet. Däremot borde vi andra fundera på hur vi ska få in mer humor i politiken. Ser du någon elefant i manegen?– Göran Persson är den store elefanten. Han kommer in och kräver svängrum. Han vet precis hur man gör. Hur då?– Jag beundrar Perssons teatraliska förmåga. Han skulle kunna ha efterträtt Georg Rydeberg på Dramaten. När manegen är riksdagen, till exempel, så ska alla vi andra riksdagsledamöter sitta där och titta på alla hans åthävor innan han börjar tala. Hur han först häller upp ett glas Ramlösa och sedan långsamt stegar upp på podiet och hälsar på talmannen. Gör inte Bildt likadant?– Om Persson har boxhandskar så är Bildt en florettfäktare. Är det inte dags för dig att tänka på refrängen, Alf?– Varför är det bara vi politiker som anklagas för att ha varit länge i jobbet? Jag är mindre usel som politiker i dag än jag var för 26 år sedan. Med en lätt överdrift skulle du kunna vara pappa till de andra partiledarna. Känner du något särskilt för någon av dem?– Vid Gud och allt heligt kan jag säga att jag hyste en oerhört innerlig förhoppning att det skulle gå bra för Gudrun. Hon vet och jag vet hur ärligt jag hoppades att hon skulle resa sig ur sin alkoholism. Jag har inte glömt henne i min aftonbön. Du ber för Gudrun?– Ja det gör jag. Inte varje kväll, kanske, men jag tycker att hennes situation har en väldig betydelse. Kunde Gudrun klara sig ur detta var det också en drivkraft för många andra. Du och Lars Leijonborg har ju utsatts för en präktig semesterflirt från centerns Lennart Daléus. Han vill att ni tre ska bli kompisar i ”mittens rike”.– Hemma i Grännabygden har vi jätten Vist som var över i Skaraborg och åt sig för mätt, precis som centerpartiet gjort hos Göran Persson. När jätten Vist sedan skulle hem igen så orkade han inte hela vägen utan kastade ut Visingsö i Vättern för att ha något att vila ut på. Det är Visingsö som är mittens rike, om du förstår vad jag menar. Visst Alf, det var en vacker bild. I dina valtal nämner du inte Gud en enda gång. Har Gud blivit en belastning för kd?– Jag håller inte gudstjänst när jag valtalar! För övrigt anser jag att kristendomen inte ska politiseras. Vi har haft problem med detta tidigare inom partiet. De som inte kunde hålla isär de olika plattformarna. Däremot anser jag att jag alltid talar om kristen etik. Om de människor som ramlat genom nätmaskorna, de som skjutits åt sidan och glömts bort. En kristdemokrat är en skötsam, heterosexuell nykterist som betalar sina räkningar i tid. Inte sant?– Jag tror att en kristdemokrat är ganska svensk av sig. Vi är inga franska bönder som bränner och blockerar. Vi gör inte som sydlänningarna, sjunger på stranden i nyktert tillstånd och så. Hur skulle du själv vilja beskriva en typisk kd-väljare?– Det är en person som är mycket angelägen om att det ska vara rätt och riktigt och anständigt och hederligt. Kanske en smula tråkig, men pålitlig. Det är ingen risk att göra en bilaffär med en kristdemokrat. Ingen partivän som hamnat i fängelse?– Jo, jag har faktiskt brevväxlat med en. Vi går alla vilse såsom får. Det är oerhört viktigt att inte hamna i en situation där man tror att alla kristdemokrater är fläckfria. Framstår vi som präktiga så kan det framstå som en blockering. Du vill ge polisen nya resurser och befogenheter. Har du själv drabbats av polisbristen någon gång?– Ja, vi satt hemma i lilla Gränna en fredagkväll. Helt plötsligt dunsade det på fönsterrutan. Det var två påtända gossar i 18–20-årsåldern som ryckte upp torvor ur slänten och slängde på fönstret. Jag öppnade fönstret lite tafatt och skrek till dom ”Vad håller ni på med?” Oj!– Då flög en torva in i vardagsrummet, det var jord överallt. Oj!– Då tappade jag alla hämningar och rusade nerför trappan. Jag skulle haft med mig en påk naturligtvis, men var helt obeväpnad. Oj!– När jag stod öga mot öga med dom blev situationen ganska komisk. ”Bevisa att du inte är en knarkare”, sa dom. Och?– Det kunde jag ju inte bevisa. Men då tänkte jag att de här grabbarna är ju faktiskt lite farliga så jag beslöt mig för att ringa polisen. Men där var det bara en telefonsvarare som hänvisade till en polisstation fyra mil bort. Stockholm har ju arrangerat Europride i sommar. Ska en svensk huvudstad verkligen stå som värd för sånt snusk?– Någonstans ska naturligtvis den här typen av evenemang äga rum och det skulle aldrig falla mig in att protestera mot att det ägde rum i Stockholm. Intolerans ska man vara väldigt mån om att hålla nere. Det finns all anledning att se till att ett parti av vår kaliber inte framstår som intoleransens budbärare. Hur många bögar har du i partiet, förresten?– Det parti som börjar räkna efter hur många bögar dom har tycker jag är alldeles snett ute. Den 1 oktober fyller du 60 år, men ser ut som en pojke i kroppen. Hur håller du dig i form bortsett från knäböjningarna?– Jag är inte mycket för jogging och pannband och avocadogröna trikåer. Däremot promenerar jag mycket. Och så är jag väldigt mån om vad jag äter. Frukt, grönsaker och mycket vatten. När du hemma i sängen om kvällarna läst din aftonbön, släckt lampan, rättat till kudden och är på väg in i drömmen, vad brukar du tänka på då?– Jag funderar mycket på att jag snart har 60 år bakom mig. Jag inser att dagen närmar sig när jag är ute ur politiken och ingen längre frågar efter vad jag tycker. Det är faktiskt mycket svåra tankar, men samtidigt försöker jag stålsätta mig och inse att livet är något man har till låns. Är det en rädsla för att bli en gammal bitter gubbe eller är du rädd för själva saknaden till livet?– Jag är rädd för saknaden eftersom jag alltid har upplevt döden som en väldig fiende. Jag är oerhört förtjust i min familj, mina barn och alla mina goda vänner. Att allt detta ska slås itu, att alla ringar bryts tycker jag är brutalt. Jag som trodde att troende ofta hade lättare att försonas med tanken på döden.– Jag vet att detta är motsägelsefullt, jag vet att jag argumenterar emot Gud. Men jag kan inte annat.  Avslutningsvis, Alf. Övertyga mig att rösta på kristdemokraterna den 20 september.– Människan lever inte enbart av bröd. Och hur högt arvode du än har på Aftonbladet och hur mycket pengar du än har på banken så finns det andra värden. Det parti som vågar lyfta fram de värdena ska du rösta på.  |
Alf Svensson inser att dagen närmar sig när han är ute ur politiken, att livet snart kan vara slut – och det skrämmer honom, trots hans gudstro. Han ber aftonbön varje kväll, och då ber han också för Gudrun Schyman. ”Inte varje kväll, kanske, men jag tycker att hennes situation har en väldig betydelse. Kunde Gudrun klara sig ur detta var det också en drivkraft för många andra.”