|
|
|
|
|
”Jag levde i ett mörker”
Anja, 20, lyckades fly från bordellen POLEN. Anja, 20, var inlåst dag och natt på en bordell. Där tvingades hon jobba gratis. Pengarna hon tjänade delades av klubbägaren och hallicken. Men Anja lyckades fly. I dag gömmer hon sig hos vänner på polska landsbygden. I vintras blev hon erbjuden jobb som au-pair i södra Europa. Hon såg det som en chans att betala läkare och dyra mediciner. Och bli frisk. – Jag har diabetes och åderbråck som måste opereras nu för att de har inflammerats. – Det är svårt att få jobb i Polen. Mediciner och läkare är så dyrt här och jag har inga pengar. Anja är modig och vill ha upprättelse. Hon tillhör den lilla grupp flickor som vågat anmäla mannen som sålt henne för att tjäna pengar på hennes kropp. Anja får stöd av hjälporganisationen La Strada i Warszawa. Hon har hörts av polis och åklagare flera gånger. Men hallicken är försvunnen. Hon går med på att träffa oss för att EU-kommissionären Anita Gradin är svenska – precis som vi – och EU stödjer La Strada. Hon är livrädd för att bli igenkänd Men vi får inte berätta vilket land hon lurades till, hennes rätta namn eller var hon gömmer sig. Hon är livrädd för att bli igenkänd av mannen, som svek henne, och att han ska hämnas. – Nu vet jag att han lurat iväg många flickor, en kompis var borta nästan ett år, säger hon. Anja är sjuk i dag fysiskt och psykiskt. Hon äter antidepressiva medel. – Jag orkar inte med de hemska minnena, säger hon behärskat och får tårar i ögonen. För snart två år sedan jobbade hon i en affär i en stad i östra Polen. Hon blev då bekant med den man som lockade iväg henne. Hon berättar att mannen började åka utomlands men återvände till Polen då och då. – Vi umgicks som kompisar när han var här. I vintras när jag var arbetslös frågade han om jag ville ha ett bra jobb som au-pair i ett land i södra Europa. Anja har aldrig varit utanför Polens gräns och kan inget språk. Men hon tvekade ändå inte. Hon tycker mycket om barn och sa ja. Hon hade inte en tanke på att hon kunde bli lurad. Och så såg hon ju chansen att bli frisk. Hon betalade själv sin bussbiljett. På bussen hade hon sällskap med två andra polskor, som hon inte kände tidigare. De var jämngamla och skulle också jobba som au-pair. – Han mötte oss vid gränsen och körde till en stad i närheten. Där gick vi in på en klubb och han blev genast aggressiv och började skrika. – Han slog till mig hårt i ansiktet och hotade med mer stryk om vi bråkade. Anja sluter ögonen när hon pratar om den fasansfulla situationen. Ögonen tåras igen, hon kämpar mot gråten. – Vi visste inte vad vi skulle göra, vi blev rädda, som förlamade. – Vi förstod inte vad som hänt eller vad han ville. Allt var så konstigt. Flickorna låstes in på klubben. Anja blev tilldelad ett litet rum ovanför nattklubben. Där skulle hon bo och ta emot kunderna. Sen skulle hon sitta i baren på nattklubben, locka männen att dricka och ligga med henne. 
Hur var det när du skulle ta emot första kunden?– Jag var jätterädd, det var hemskt, det var hemskt, säger hon och vänder bort huvudet. Jag vill inte minnas dem. Anja fick aldrig ta en promenad eller gå utanför huset. Hon fick bara tillstånd att gå på toaletten och duscha, sen skulle hon vara tillgänglig för kunderna till klockan fyra på morgonen. Cirka 15 flickor jobbade på bordellen. De var tre polskor, två från Albanien och tio flickor från Colombia. Anja blev sämre och sämre. Hennes psykiska och fysiska hälsa var dålig och hon måste få läkarvård. – Jag levde i ständigt mörker i två månader, det var svamp och mögel i rummet och jag var sjukligt trött. Hon hade fått behålla passet och hade tillgång till telefon. Hon ringde sin mamma två gånger: – Första gången låtsades jag som om allt var bra, men andra gången bröt jag ihop. Min kondition var så dålig så jag berättade. Och mamma ringde till La Strada och bad om råd. Flickorna på bordellen såg att Anja grät ofta och var sjuk: – Det var så svårt, vi kunde inte prata med varandra men de samlade lite pengar till mig så att jag kunde ta en buss till polska konsulatet. Jag visste ju inte ens var jag befann mig. Vägrades hjälp på konsulatet – Sen började flickorna bråka när nattklubbsägaren var ensam och det var lite kunder. De skrek och slängde askkoppar. Han var så rädd för polisen att han släppte ut oss. Anja kunde lämna sitt helvete och åka till konsulatet. Där väntade nästa chock. På konsulatet vägrade man ge henne pengar till hemresan, det måste hennes snart arbetslösa mamma skicka henne. Hon har fortfarande svårt att fatta sveket från den man som sålt henne till bordellägaren: – Jag trodde han var min vän. Hur ska jag kunna lita på någon, jag känner mig så utlämnad och kränkt. Här får unga flickor hjälp att återvända WARSZAWA. På La Strada hjälper man unga flickor som köps, säljs och luras in i prostitutionen. – Ett stort problem är att flickorna blir yngre och yngre, säger Stana Bukowska, som är ansvarig för projektet. La Strada i Polens huvudstad Warszawa är en hjälporganisation som sen i våras får ekonomiskt bidrag från EU i Bryssel. De startade i september 1995 i ljusa hemtrevliga lokaler mitt i stan. Här jobbar fem kvinnor hårt på att informera unga tjejer vad som kan hända dem i väst. Polen är ett av länderna som förser resten av Europa med flickor. Men Polen har också blivit ett transitland för kvinnor. Ett stort problem just nu är unga bulgariska flickor, som kommer till Polen med hjälp av maffian. – Flickorna har inte pengar och pass. Det är svårt för oss att skicka hem dem. – En av busslinjerna mellan Polen och Bulgarien sköts av maffian och flickorna försvinner. Vi vet att flickorna kan dödas och att deras familjer och barn i byn de kommer från lever under mordhot. Personalen på La Strada möts av många svårigheter på jourtelefonen. Sen ett halvår tillbaka har de också en jourlinje på ryska. – Det finns många välbevakade unga ryskor i Polen. De förmedlas på hotellen där det finns män med mycket pengar, säger Stana Bukowska. – För att tala om att vi finns till och kan hjälpa dem sätter vi upp klisterlappar på damtoaletterna. – Dit brukar flickorna få gå ensamma utan hallickarna. Ett La Strada-projekt som väckt stort rabalder i Polen är en 2,5 minuter kort informationsfilm, som handlar om en ung flickas grymma öde i väst. Filmen har visats på alla tv-kanaler i stället för reklam före spelfilmer och i skolor. – Katolska kyrkan, som är mycket stark i Polen, ville att vi skulle klippa bort vissa scener, berättar Stana Bukowska. Det har inte La Strada gjort. De har fortsatt sin intensiva kampanj som i första hand vänder sig till lågavlönade och arbetslösa kvinnor: – Många har dålig utbildning, de tycker att allt är fint i väst och de tror på alla som lovar att hjälpa till. De här flickorna kommer från små städer där hela indu-strier lagts ned, man får klara sig själv och sina barn. – De är så många, så fattiga och har ingen framtid. De vet inte att de blir instängda, våldtagna och fråntagna alla rättigheter. Flickor som vågar ställa upp och vittna i rättegångar mot sina banemän får bo i lägenhet på annan ort. De behöver oftast polisskydd och psykisk hjälp. Ett annat problem La Strada har är att föräldrarna inte vill ha att göra med sina döttrar som prostituerat sig:  
– Vi pratar med föräldrarna och förklarar att flickorna har blivit tvingade till prostitution, säger Isabella Styczynska, La Strada.– Flickorna har blivit offer.  MÖTER STORA SVÅRIGHETER Personalen på La Strada brottas med tuffa problem. Men nu har de fått ekonomisk hjälp från EU.  |
