”Newton dog i min famn”

Tomas Antmar och Bernt Karlsson, i vars knä Newton dog, tittar till mamma Nathala. Hon gick oroligt omkring inne i stallet och letade efter sin Newton. Av och till utstötte hon det speciella lockrop en noshörningsmamma kallar sina barn med. Se också Dagens Bild.

KOLMÅRDEN. Newton är död.
  Bernt Karlsson, djurskötare på Kolmården, satt och höll noshörningsungens huvud i sitt knä när Newton plötsligt dog.
  – Det gick så fort. Jag höll i hans huvud när han slutade andas. Det är fruktansvärt, jag förstår det inte, säger Bernt Karlsson.
  I dag ska Newton obduceras.
  – Vi måste ju få reda på varför han dog. Det fanns inga som helst tecken på att han skulle vara sjuk, säger Kjell Andersson, djuransvarig på Kolmårdens djurpark.
  Newton föddes den 15 januari 1997 och han var efterlängtad. Han var helbror till Nelson, noshörningsungen som bara levde i tio dagar i februari 1995 och som under dessa tio dagar berörde hela Sverige. Han skakade och darrade våldsamt, han kunde inte stå på sina bakben, han var liten och ynklig och den förste noshörningsunge som fötts i fångenskap och hans kamp för livet blev en angelägenhet för hela landet.

Höll koll första dygnen
  Så dog han och hans mamma Nathala blev gravid igen med pappa Kifaru och när så Newton föddes blev också han en riksangelägenhet.
  – Vi var nervösa och vi följde honom mycket noga under de första dygnen. Vi blev oerhört glada när det visade sig att han var frisk, att han kunde stå och gå, att han diade och växte. Det var jätteroligt, säger Kjell Andersson.
  Newton växte med mer än ett kilo om dagen och när han fyllde ett år togs en bild av honom som drogs upp i en jätteförstoring. Bilden sattes upp vid djurparkens entré. Nu när han dog vägde han över 700 kilo men han var långt i från fullvuxen. Hans pappa väger över tre ton.
  I går släpptes han ut klockan 8 på morgonen tillsammans med sin mamma och gamla noshörningshonan Dobhola, 34 år. Allting var som vanligt.
  – Vi såg inga som helst tecken på att han skulle vara sjuk. Det här är fullständigt obegripligt och så sorgligt, så tråkigt, säger Tomas Antmar, som tillsammans med Bernt Karlsson skött om Newton sedan han föddes.

Verkade lite håglös
  På förmiddagen stod Newton och hängde med huvudet mot en mur. Han verkade litet håglös.
  När det var dags för lunch inne i stallet följde han inte, som vanligt, efter sin mamma och både Tomas Antmar och Bernt Karlsson gick in till honom i hagen för att se vad som var fel. De försökte att mana på honom in i stallet.
  Newton gick till en liten bassäng i inhägnaden och väl där började han vingla, vackla och han la sig ner.
  – Jag lade hans huvud i mitt knä för att hålla det ovanför vattnet och Tomas sprang för att ringa efter veterinären. Sedan slutade han plötsligt att andas, han dog, säger Bernt Karlsson.
  Då var klockan strax före 12.
  Förstämningen och sorgen la sig tung över djurparken och dess personal.
  – Alla har vi ju följt Newton. Han var speciell, han var Nelsons bror och blev en favorit. Många har frågat efter honom då de kommit hit till parken, säger Kjell Andersson.

---