|
|
|
|
|
|
Ja, det ska jag. Rätten gick nästan helt och hållet på åklagarens linje. De analyserade inte de olika påståendena de ansåg vara åtalbara var för sig utan klumpade ihop det till en enda brun geggamoja. Vi hävdade att meddelarfriheten gällde och det behandlades styvmoderligt. Sedan ska jag överklaga påföljderna. Jag har börjat söka jobb. Min anställning som forskningsamanuens i Umeå går ut den sista juni nu. Dit kan jag inte komma tillbaka, stämningen var mycket obehaglig mot slutet. Nej, så kan man inte uttrycka det. Men det är ju uppenbart att jag inte kan jobba kvar där. Kan man få någon att tro att det skulle bero på andra skäl än det, kan man lura i den personen vad som helst. Jag söker vad som helst, det jag kan få. Nej, inte än. Men vi ska bli. Jag vill inte kommentera det där just nu. Vi förstod ju att de var ute efter att statuera något slags exempel. Det hade ju skett på ett universitet. Därför ville de markera extra. Men han ska också överklaga. Det blir någonstans i Mellansverige. |