|
|
|
|
|
Osmo Vallo begravd – tre år efter sin död
KARLSTAD. På dagen tre år efter sin död kunde Osmo Vallo begravas. – Det känns som en lättnad. Nu är Osmo äntligen i frid. I morgon kan jag besöka hans grav, säger hans mor Signe Modén. Den vita kistan fördes in i den faluröda träkyrkan från 1693. Solen strålade från en klarblå himmel och syrener och kastanjer blommande i försommarvärmen. Barnen var med Närmare femtio anhöriga och vänner hade samlats för att ta farväl av den kropp som legat nedfrusen och obducerats tre gånger under tre års tid. Förutom Signe Modén och Osmos syster Sally fanns hans två vuxna barn och hans sex övriga syskon på plats. Juhani Rantanen från Borås, före detta stiftsadjunkt i Karlstad, ledde begravningen. – Redan för ett år sedan tog Signe kontakt med mig och ville att jag skulle begrava Osmo. Men vi sköt på begravningen eftersom Signe ville få den verkliga dödsorsaken fastställd i en ny obduktion, säger Juhani Rantanen. Under den korta akten inne i kyrkan berörde han Osmo Vallos öde. – Många tankar och känslor finns med i denna stund. Alla människor pendlar mellan hopp och förtvivlan, glädje och svåraste missmod. Någonstans där befinner vi oss inför Osmos bår och hans livsöde. Bröderna bar ut kistan Juhani Rantanen förklarade att kyrkan inte är något tingshus utan en nådens boning. – Här i Alsters kyrka rannsakar vi inte varandra, men ändå måste vi påminna oss att alla de människor som har makt över andra ska använda den med varsamhet och rättvisa. Det gjordes nog inte i den olyckliga stund då Osmo avled. Osmos bröder bar ut kistan till tonerna av ”Ack Värmeland” och en tårfylld Signe Modén stöttades av sin dotter Sally. När kistan sänktes ned sjöngs psalmen ”Uti din nåd, Fader blid” gemensamt på svenska och finska. Signe Modén kysste en röd ros innan hon lät den falla ned på kistan. Hon dröjde sig länge kvar vid gravkanten. ”Det känns som en lättnad” – Det känns ändå som en lättnad. Osmo har svävat runt i tre år och inte fått någon ro. – Även om såren rivs upp, så har vi kommit till någon form av punkt. Min egen son ligger begravd här bredvid och nu får han sällskap av Osmo, säger Sally och pekar på graven med sin 24-årige son Kaj. – Nu ligger de hand i hand, säger Signe hoppfullt. Det rättsliga efterspelet inte avslutat Begravningen av Osmo Vallo betyder inte att det rättsliga efterspelet är avslutat. – Jag kommer aldrig, aldrig att ge mig förrän de båda poliserna är ställda inför rätta för vad de gjort, säger Signe. – Vi räknar med en långvarig process. Det här har tagit tre år, och vi är beredda att kämpa ännu längre tid för att rättvisan ska komma fram, säger Sally. Ulf Wallin
Detta har hänt Maj 1995: Osmo Vallo, 41, avlider när två poliser griper honom för inbrottsförsök.
November 1995: Obduktionen kan inte fastställa dödsorsaken.
Juni 1996: De båda polismännen döms i tingsrätten till dagsböter för att att de bussat sin schäfer på Osmo Vallo.
Juli 1996: Osmos mor Signe Modén hungerstrejkar för att få en ny obduktion till stånd.
Oktober 1996: Inte heller den nya obduktionen kan fastställa om Vallos skador uppstått före eller efter hans död.
September 1997: Hovrätten fastställer domen.
Oktober 1997: Rättsläkaren Jovan Reis engagerar sig i fallet och bedömer att polisernas sparkar och slag lett till Vallos död.
November 1997: Riksåklagaren inleder en ny förundersökning.
December 1997: Den tredje obduktionen av Osmo Vallos nedfrusna kropp inleds.
Maj 1998: Jovan Reis obduktion fastställer att Osmo Vallo fortfarande levde när han fick fem revben sönderstampade. Polisernas våld anges som definitiv dödsorsak.
Maj 1998: Riksåklagaren förbereder ett nytt åtal mot de båda polismännen.
Maj 1998: Osmo Vallo begravs i Alster kyrka.
 |
