  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
är jag fransman”
 Gao Xingjian, årets Nobelpristagare i litteratur har anlänt. Den förste kines, numera fransman, som fått priset på hundra år. En av kulturrevolutionens utstötta – men med bra minne och kultiverad humor. Inne i en mjuk tass rispar en klo den politiska dumheten. Han minns allt och förlåter inget.
Vad ska du göra i Sverige?– Träffa vänner och ge föreläsningar. Umgås. Det är mitt femte besök i Sverige. Sista gången jag var här var 1988.
Du har inget som helst stöd från kinesiska regeringen?
– Nej, inte oväntat för mig. Den kinesiska regeringens reaktion var logisk. Mina verk var redan förbjudna i Kina. Vänner bosatta i Taiwan och Hong Kong har skrivit till mig och visat sin glädje och protesterat mot den officiella reaktionen.
Vilket språk skriver du på?– Romanerna på kinesiska och dramatiken på franska. Dramatik skriver jag oftast på uppdrag. Det är en lycka att leva i båda kulturerna.
Vad ska du göra med pengarna?– Jag har inte haft tid att tänka efter. För att skriva min Nobelföreläsning var jag tvungen att stänga av telefonen och faxen i en vecka för att få arbetsro. Men pengarna får inte hindra mig i mitt fortsatta skrivande.
Hur då?– Man kan börja leva bekvämt och sluta med det arbete som skrivande är. Pengarna är en garanti för att man får skriva det man vill.
Har du frack?– Ja, nu har jag frack. Nobelfesten blir nog den enda gång i livet som jag kommer att använda den, eftersom jag inte är dirigent.
Vilken likhet finns det mellan författaren och konstnären?– Båda är konstnärligt skapande. Måleriet tar vid där orden slutar.
Det sägs att du har en svart ensamhet som grundton i dina verk?
– Ja, det kan stämma. Det syns i min konst. Det är mest mörka bilder. Men jag har också levt i en mörk tid.
Vad gjorde du när telefonsamtalet från Akademien kom?
– Det var en stor överraskning. Bara några dagar innan hade min gode vän Göran Malmqvist ringt mig. Han höll på att översätta ”Snö i augusti” och behövde hjälp med ett visst parti. Han frågade om jag skulle vara hemma en viss dag, så skulle han ringa igen. – När han sedan ringde så sa han bara att han var förkyld, men att han hade en annan vän här som ville prata med mig och räckte över luren till Monsieur Engdahl.
Kommer Nobeltalet att vara politiskt?– Ja. Föreläsningen kommer att ta upp litteraturens existensberättigande och hur man kan stå emot politisk inblandning.
Är du kines eller fransman i dag?– I grunden kines, men i verkligheten fransman. Jag tycker mycket om Frankrike. Jag lever ett konstnärligt Parisliv.
Vad nytt på gång?– Två pjäser är nästan färdiga. Jag har bara inte haft tid att färdigställa dem ännu. Två vänner om Gao Xingjian: Göran Malmqvist, professor i kinesiska och hans översättare: – Han är en mjuk, vänlig och något tillbakadragen person. Han avskyr att ge sig in i debatter. Han lägger sig inte i vad andra tycker och tänker om hans verk. Han lever för att skriva och lever bara när han skriver. Torbjörn Lodén, professor i språk och kultur: – En anspråkslös, humoristisk, men samtidigt allvarlig person med tankar om stora och små frågor. Starkaste barndomsminnet: – Åh, de är så många. Jag växte upp i en liberal familj, vilket är ovanligt. Det var paradiset för ett barn. Mao-tiden kom som en chock. Då kastades jag ut ur paradiset. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|