|
Rå, ruffig och underbar
Eva Dahlgren Turnépremiär i Lisebergshallen, Göteborg. Publik: 2 200. Längd: Närmare två timmar. Bäst: Neil Young-versionen av Ung & stolt är lysande. Sämst: Gamla Skönheten och befriaren må ha ett tänkvärt budskap, men det är inte mycket till låt. Fråga: Hör man verkligen en Joy Division-gitarr i Rik och ökänd? GÖTEBORG. Punk. Bättre än så går det faktiskt inte att beskriva Eva Dahlgrens efterlängtade comeback på scenen. Den numer färgsprakande blondinen väsnas mellan varven som en hel förortsrebell. I sanning en underbar människa... Det är den stora enskilda sensationen när Sveriges kanske mest folkkära kvinnliga artist efter åtta års frånvaro återvänder till strålkastarskenet. Hon har blivit hård.Visserligen finns det antydningar till tuffare tag redan på senaste skivan, den förtjusande Lai lai, men där nöjer hon sig med att böka i kölvattnet bakom Beatles och Bowie. Nu borrar hon sig rätt ner i rock n roll-gyttjan. Gamla Ung & stolt låter i ny, blytung skepnad som rena Neil Young-smockan, Kom och håll om mej slutar i en orgie av rostig gitarrdistorsion och i Kött och blod pumpar det unga, pigga kompbandet med särskilt gnisslige gitarristen Ola Gustavsson i spetsen som stod det på en sunkig klubbscen i Seattle i stället för bland blinkande tv-skärmar i Lisebergshallen. Det är uppenbart att den blekta blondinen hunnit få rejält med färg om kinderna under sina sabbatsår. Men det är bra. Bitvis till och med helt lysande. Just Ung & stolt träffar med en kraft jag ald-rig kunde drömma om att Eva Dahlgren var i stånd att lösgöra.Samtidigt vittnar det nya greppet om en djärvhet inte helt olik den man kan se vid pokerborden i Las Vegas sent om kvällarna. Man sätter åtskilligt på spel om man efter så många års tystnad kommer med punk till en publik som förväntar sig saktmod och lätta smekningar. Men chansningen går hem. Kärleken strömmar mot scenen med samma intensitet som förr. Fast så består förstås inte h e l a repertoaren av oväsen. Vi får en hel del klassisk Dahlgren också stilla, eftertänksam, vemodig. Det går bra det med. Vissa ballader kanske förlorar kraft i skuggan av de köttigaste rocknumren dynamiken skulle kunna vara bättre men exempelvis Vem vänder vindarna och För att du är här blir till stora andliga upplevelser. Som estradör ger Dahlgren ett synnerligen solitt intryck. Det är tydligt att hon lyckats återerövra den lust som gick om intet efter succéåren i decenniets början.Hon verkar hur ledig och säker som helst och pendlar elegant mellan humor och allvar i sina omtalat begåvade mellansnack. Sammantaget kan omdömet bara bli ett: Eva Dahlgren har aldrig varit bättre. Per Bjurman
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|