|
|
|
Historien om Kuba
Lars Melin som Fidel Castro.
Foto: OLA KJESBYE
| teater | HORISONTEN ÄR HÄR
av Mats Kjelbye
Regi: Malin Stenberg och Alexander Öberg
Scenografi: Helena Ekenger och Heidi Saikkonen
Musik: Quarttango
I rollerna: Jorge Alcaide, Mats Blomgren, Moa Gutman, Anna Lyons, Pär Luttropp m fl
Scen: Teater Bhopa, Göteborg
Speltid: 4 tim 30 min
|
|
 Vad är det som gör en teaterföreställning spännande, att ett möte mellan skådespelare och publik plötsligt känns fyllt av liv? Triviala faktorer såsom den egna blodsockerhalten eller sömnigheten gör säkert sitt till. Inte minst gäller det för en över fyra timmar lång föreställning. Ändå är det något med Teater Bhopas sätt att göra teater som jagar eventuell sömnighet på flykten. Föreställningen leks fram. Gestaltningens spontanitet överrumplar och det som egentligen inte borde fungera fungerar. Det finns plats för osannolika infall, som när den första människan på månen går sin gravitationslösa promenad över scenen mitt i berättelsen om Kubas historia.
Ofta hör man teater och film jämföras, att den yngre publiken sviker och föredrar filmens datoranimerade specialeffekter. Men på teater Bhopa känns den jämförelsen sällan relevant. Här önskar man inget utöver teaterns egenart.
Horisonten är här är Bhopas största satsning hittills; 14 skådespelare medverkar. Handlingen spänner över 150 år i Kubas historia: från slavsamhälle och uppror till den socialistiska revolutionen och dess misslyckande med ekonomisk misär, angiveri och flykt till USA. Det är en historia av förtryck där endast föremålen för förtrycket skiftar.
Teater Bhopa förhåller sig fritt till det historiska innehållet och tar sin utgångspunkt i en svart och en vit familjs sammanvävda öden. Allt framställs i en anda av magisk realism med till exempel spöken och Jesus som en naturlig del av berättelsen.
Det är en uppsluppen och allvarlig historielektion med ett färgstarkt persongalleri. Ensemblen förmedlar uppenbarligen en egen upplevelse av Kuba (en studieresa företogs under sommaren). Så småningom blir ensemblens resa också en del av handlingen. På så sätt får pjäsen ytterligare en dimension när hela den blodiga historien bryts mot vår nutida kultur. Aningslösa svenska turister gästspelar en stund i allvaret och försöker skydda sina välfyllda resväskor mot människor som kämpar för sin överlevnad.
Horisonten är här skulle trots allt tjäna på att kortas ned något. Det är en konst att göra avkall på vissa partier i intrigen till förmån för andra. Stundtals är det svårt att följa med i handlingen, särskilt efter första akten. Att intresset hålls ändå hålls vid liv beror på den närvaro och underfundighet som kännetecknar Bhopa, men också på den lyhörda musiken. Det är varma Latinamerikanska rytmer som ger den avskalade betongscenografin lokalfärg, rytmer man gärna hör mer av.
 Kulturens webredaktör Peter Holmlund
 Till toppen av sidan
|
|
