Här sitter jag och latar mig medan Waggie får jobba på...
Foto: Emma Rost
Det är hästen som ska göra jobbet
Evas ridtips: När jag var liten och gick på ridskola sade alltid ridlärarna att:
”Om du inte är trött efter lektionen så är det för att du inte har ridit ordentligt.”
Med andra ord: Du gör fel om du inte själv blir trött av att rida.
Jag trodde såklart på vad ridlärarna sade.
I vuxen ålder har jag omvärderat detta och skapat mitt eget motto:
”Gör så lite som möjligt och låt hästens göra jobbet åt dig.”
Jag har haft den stora lyckan i livet att få bo hemma hos min stora idol John Whitaker. Han red sju hästar själv varje dag utan att blir det allra minsta trött. Även om han är van och vältränad så är han väl kanske inte den person som hänger på gymet precis utan sitter hellre på en god restaurang med familjen.
Naturligtvis ville jag passa på att snappa upp allt han gjorde när man får en sådan unik möjlighet här i livet som att få rida tillsammans med John. Bland annat så lade jag märke till att han aldrig sitter ner i traven utan alltid rider lätt. Så då frågade jag såklart ”varför det”?
- It’s easier, blev svaret.
Enkelt och great. Det är lättare. På varje fråga jag hade om varför han gjorde på ett visst sätt eller hade en speciell tygel blev svaret alltid detsamma: ”It’s easier.”
Detta är hela Johns filosofi. Hans arbetspass går ut på att arbeta hästarna, men inte hålla på att trötta ut sig själv i onödan.
John Whitaker låter hästarna få sköta jobbet.
Foto: Eva Eternell
En annan ryttare som har gått i Johns fotspår och rider med samma lätta känsla är allas vår egen Malin Baryard. Denna 48 kilo (efter barnafödande 50 kilo) lätta ryttarinna rider på jättehästar och hoppar banor stora som hus. Detta i konkurrens mot män i betydligt större storlek och styrka. Vilket just bevisar att det är just känslan för, och inte styrkan, det hänger på!
Själv har jag en sjukdom som heter fibromyalgi. Det gör att jag har nedsatt styrka i både armar och ben. Ja hela kroppen egentligen, och jag KAN helt enkelt inte rida en häst jag måste ha hängandes i handen eller sitta och driva på.
Ridning är den enda sport jag överhuvudtaget kan utöva, och det just tack vare hästen! Jag kan till och med tävla på samma villkor som fullt friska människor – tack vare hästen. Även om jag kan gå själv så är liknelsen för en rullstolsbunden person som får hästen som sina ben inte så långt borta:
Sittandes på en häst får jag helt plötsligt flera hundra kilo muskler som gör allt som jag inte kan göra. En frihet och ett samspel likt grekernas Kentauer.
När jag som vuxen jobbat ihop egna pengar kunde jag köpa mig min egen häst; Waggie. Anledningen till att jag ville ha just henne var bland annat därför att hon redan var välutbildad så jag skulle få en god läromästare att lära mig rida på.
Men Waggie visade sig vara bättre än att bara vara läromästare i själva ridningen - Hon uppfostrade mig också!
Waggie är en dam med egna åsikter och hon tycker inte om att ryttaren ska hålla på och ”lägga sig i” hennes arbete – för det kan hon bättre själv! På Waggie kunde jag bara sitta och känna och tänka på min egen sits och hållning och ju mindre jag gjorde, desto bättre gick hästen.
”Men hur ska JAG kunna rida på det viset då?” kanske någon undrar som inte alls kommit dit än i ridningen. Eller som inte får den fördelen att rida en lika duktig och bestämd gammal dam som Waggie.
Men ett gott råd är att: Använd din egen fantasi!
Tänk dig till exempel att du och hästen fungerar som en marionett där du sitter och vackert för hästen i de tunna trådarna. Eller tänk dig att hela läktaren är full med publik (fast den är helt tom). Alla sitter och tittar på er som ekipage medan ni dansar fram som balett till klassisk musik.
Tänk hur du vill, bara det fungerar – just för Dig!
Rent tekniskt kan jag avsöja att det går ut på att ge hjälperna vid rätt tajming. För en del personer går det lättare att lära sig det, för andra behövs fler timmar i sadeln.
Så sitt och bara känn samspelet ihop med hästen. Men låt den få göra jobbet åt dig:
