Ingos höger slog knock på världen
Ingo knockar Floyd
Ingo knockar Floyd. – Den hårdaste högern jag fått, har Floyd Paterson sagt.
Bild: AP

Sverige föll för Floyd
De kommer aldrig tillbaka, sa man förr om boxare. Men Floyd Paterson kom tillbaka. Han blev den förste som återerövrade VM-titeln i tungviktsboxning. Och lyckades också försvara den en gång mot Ingemar Johansson. Men sen var det slut. Året därpå, 1962, förlorade han titeln till Sonny Liston, som knockade honom i första ronden. Han fortsatte att boxas i ytterligare tio år och förlorade bland annat två gånger mot Muhammed Ali på knockout.
  - Men varken förr eller senare har jag träffats av en sådan hård höger som den Ingemar gav mig den 26 juni 1959, har han själv sagt.
  Efter segrarna över Ingo var han flera gånger i Sverige - och blev mottagen som en hjälte. Det förvånade inte minst honom själv.
  - Svenskarna firade mig mer än vad någonsin amerikanarna gjorde. Det var helt otroligt.

Klockan 03.47.27 svensk tid på morgonen den 27 juni 1959 går det ett segervrål genom hela nationen. Vi över femtio kommer aldrig att glömma det.
  HAN GJORDE DET!
45 sekunder in i tredje ronden slår ”våran Ingo” en rak höger. Världsmästaren Floyd Paterson går ner för räkning. Han kommer upp på nio men Ingo träffar igen. Och igen. Efter sex nedslagningar bryter domaren matchen och Ingemar Johansson blir VÄRLDSMÄSTARE!
  Ja, dj-vlar, vilken rysare! Vilken nationell lycka.
  Det var visserligen svårt att höra. Sveriges Radio tyckte inte boxning var fint och ville inte sända matchen så vi var tvungna att ratta in radio Luxemburg och ljudet var inte det bästa. När reportern Lars-Henrik Ottosson vrålade...”OCH INGEMAR SLÅR NER HONOM IGEN!” så skar sig ljudet och publiken tjöt så att allt bara sprakade.
  Men nog uppfattade vi att Ingo vann.
  Ja, dj..., han hade ju länge ringaktats i de amerikanska tidningarna.
  Även om man året före yrvaket konstaterat att något var på gång. Eddie Machen hade åkt till Sverige för att slå ut den svenske europamästaren som en förövning innan han skulle upp och slåss om VM-titeln.
  Och blir utslagen i första ronden innan ens alla i publiken satt sig tillrätta.
  Vad var detta?
  Han har mamma med sig
  Men så kommer då svensken över. Enligt amerikanska ritualer ska en boxare inte älska någon före en match. En riktig boxare ska isoleras i någon skog där ilskan ska byggas upp med hjälp av sexuell frustration och kantig omgivning.
  Testosteronhalten ska nå upp till spanska tjurfäktningstjurars höjder.
  Och så kommer den här svensken med sin mamma Ebba och pappa Jens i släptåg. Och laddar upp med mammas köttbullar. Och har sin FÄSTMÖ med sig!
Ibland går de ut och dansar under träningen! Och han ställer upp i TV-shower och spexar!
  Det är klart att grabben trots allt inte har en chans, tror alla ”over there” - ända fram till tredje ronden.
  Då talar Ingos höger, publiken bara gapar och så kommer jublet.
  Efteråt vill alla ha med honom på segerfest.
  Men då går han och fästmön Birgit ensamma ut i natten på en hamburgerbar. Ingo käkar två munkar och dricker mjölk till.
  Ett år senare kommer returmatchen. Ingemar knockades i femte ronden.
  - Jag var för säker. För otränad. Jag vann alldeles för lätt i första matchen, förklarade han själv.
  Men det skulle bli en tredje match.
  Ingo slog ner Floyd i första ronden. Han kom upp på tre men en ny regel sa att man alltid skall räkna till 8 innan matchen fortsätter.
  Hade Ingo vunnit annars om han fått gå på en groggy Floyd direkt?
  Kanske.
  Jublet följde honom
  Nu gick han en strålande match. Fälldes av ett regelvidrigt slag i nacken i sjätte ronden.
  Många ansåg att han var uppe på nio men domaren räknade ut. Ten and out.
  Det blev ett par proffsmatcher till, som han vann, innan han slutade 1963. Oskadd och ekonomiskt oberoende.
  Och med sin fantastiska kämpaanda i behåll. Det visade han inte minst 1981 när han sprang maraton i Stockholm, 48 år gammal och 120 kilo tung. Vilken prestation.
  På långt håll hörde man publikjublet följa honom längs Stockholms gator.
  En gång mästare - alltid MÄSTARE.
Bosse Sandström

CitatJag vill inte påstå att Floyd var någon enkel kille, sade Ingemar Johansson omedelbart efter matchen. Men det var inte någon svår historia. Jag kände mig för med vänsterjabben ett par ronder och sedan kom högern helt automatiskt som vanligt där i tredje ronden. Det var en perfekt stöt, och jag kände den ända ut i armbågen. Den tog precis som den skulle och då förstod jag att jag hade honom. Men vad ska jag annars säga.? Det är alldeles för ofattbart för att jag skulle kunna hitta på något att säga så här med ens.
  Ingemar gav Floyd en lång ilsken blick efter andra ronden. Vad betydde det?
  - Han blängde på mig när gonggongen gick och såg så ilsken ut att jag tänkte det var bäst att blänga tillbaka så att han inte tror att jag är rädd”
Aftonbladet den 27 juni 1959