Edvard Persson och pilsnerfilmer fick Sverige att glömma krisen
Edvard Persson
På 30-talet var underhållningen rund och glad. Som Edvard Persson.
Bild: AFTONBLADET
I världen var det depression och politisk spänning, oro och fattigdom.
Men underhållningen var rund, leende, vänlig. Som Edvard Persson, ett av nöjeslivets ansikten på 1930-talet.
NÖJE: Jens Peterson 1932 flyttade han upp från Malmö till Stockholm. I Skåne hade han varit revykung och blivit populär med teater och en del film, i Stockholm blev han via filmen en superstjärna.
  Hans första stora roll var i ”Söderkåkar”. Sådan humor, det Sverige och de skratten, är en dominerande bild av 30-talet.
  ”Söderkåkar” blev en succé och gav upphov till en lång rad folklustspel, pilsnerfilmer som ”Pensionat paradiset”. Svensk film blev mer populär än den amerikanska som tagit över på 20-talet.
  Thor Modéen, Sigurd Wallén, Åke Söderblom – ett årtionde fyllt av gemytliga ansikten med snälla skämt. Och de ständigt bedårande Sickan Carlsson och Annalisa Ericsson.
  Av de 210 svenska långfilmer som gjordes på 1930-talet var 180 roliga.
  Nåja, de försökte vara roliga i varje fall.
  De flesta var lustspel, några kallades komedi eller fars.

Smörsångarna fick sitt genombrott
   Ett annat ansikte, lika vänligt, sitter på Bing Crosby. Det här är tiden för de insmickrande sångrösterna, för det intima tonfallet. Det var inte bara ett mode. Smörsångarnas genombrott berodde också på bättre mikrofoner och en inspelningsteknik som gjorde att man inte längre behövde skrika för att höras.
  Bing Crosby gjorde först musikfilmer, som ”Jazzkungen” 1930 och ”Kärlek efter noter”, men efterhand fick han även talroller.
  Crosby följdes av Sinatra. Sångarna, som tidigare bara varit utfyllnad mellan instrumentalisternas solon, blev huvudpersoner.
  Ljudfilmen gjorde också att vi kunde höra dem sjunga, samtidigt som radion spreds till alla hem och grammofonskivorna lät bättre.
  1930-talet var ljudens årtionde, öronens.
   I början av 30-talet valde Sverige också väg. Vi textade filmer istället för att dubba dem, vilket så småningom ledde till textad tv och att svenskar är bättre på engelska än tyskar, fransmän och italienare.
Fred & Ginger
Fred & Ginger
Bild: AP
Svenska filmer var uppbyggliga. Lyckliga slut, moralpredikningar i söndagsskoleanda om flit, familjen, fosterlandet och försoning. Även en film som ”Karl Fredrik regerar”, om en arbetares väg till statsministerposten, andas samförstånd och hygglighet.
   De största utländska stjärnorna var Maurice Chevalier och Jeanette McDonald. Errol Flynn fäktade sig in i många ungars matinehjärtan. Fred Astaire och Ginger Rogers dansade.
  I parkerna reste Sigge Fürst och Lasse Dahlquist, Harry Brandelius och Ulla Billquist, men även den store teatermannen Gösta Ekman.
  ”Kan du vissla Johanna?”, ”Med en enkel tulipan” och ”Han hade seglat för om masten” sjöng Harry Brandelius.
  Kai Gullmar och Jules Sylvain skrev tidens schlager. Kar de Mumma var den kvickaste revyförfattaren. Och i radio var det frågesport med Gösta Knutsson.
  I USA kom en av seklets stora sagoberättare, Walt Disney. Först med kortfilmerna om Musse och Kalle Anka, sedan med ”Snövit”, den mest sedda filmen i Sverige 1938.
  Fast då var den rejält klippt av censuren. Nog för att svenska folket kunde få lite spänning, men så otäckt som i ”Snövit” fick det inte vara för svenska barn.
Jens Peterson

LÅTARNA
Hoagy Carmichael ”Georgia on my mind”
Fats Waller ”Honeysuckle rose”
Irmgaard Österwall ”Lambeth walk”
Maurice Chevalier ”Mimi”
Fred Astaire ”Cheek to cheek”
Karl Gerhard ”Jag är ett bedårande barn av min tid”
Bing Crosby ”Pennies from heaven”
Harry Brandelius ”Han hade seglat för om masten”
Evert Taube ”Calle Schewens vals”
George Formby ”When I'm cleaning windows”
Billie Holiday ”Strange fruit”
FILMERNA
”Snövit”
”Söderkåkar”
”Moderna tider”
”Robin Hoods äventyr”
”Galakväll på operan”
”Karl Fredrik regerar”
”Intermezzo”
”Tarzan”
”Kameliadamen”
”Den stora illusionen”