DAG OCH NATT

Svenskt drama i regi av Simon Staho, med Mikael Persbrandt, Tuva Novotny, Michael Nyqvist, Fares Fares, Pernilla August, Maria Bonnevie, Lena Endre, Hans Alfredson, Marie Göranzon, Sam Kessel och Erland Josephson.


:Man måste nog ha en viss stjärnstatus, en viss begåvning, en självklar auktoritet och en stor kärlek från publiken, för att kunna låta sin rollfigur vräka ur sig saker som ”Jag har trampat många kvinnor i ansiktet och de har alla själva bett om det” och ändå få biopubliken att bli engagerad och åtminstone stundtals känna sympati för personens öde.
  Mikael Persbrandt har allt detta. Här har rollen specialskrivits för honom och han gör precis allt rätt. Och det handlar sällan om att pricka in fräcka och korta repliker som i Beck-filmerna, utan minst lika ofta om att visa upp sin sårbarhet genom att bara sitta och lyssna till andra människor bakom ratten till en bil.
  För hela filmen utspelas i och kring en stadsjeep som arkitekten Thomas (Persbrandt) rattar genom sin hemstad. Han tänker om tio timmar ta livet av sig. Men först vill han göra bokslut genom att i totalt ärliga möten konfrontera alla som står eller har stått honom nära; hustrun, sonen, bästa vännen, hustruns älskare, älskarinnan, systern, den dementa mamman och en fotbollstränare.
  Han hinner också med att möta en prostituerad och en manlig ängel.
  Vem som spelar vilka roller från detta Dream Team av svenska skådespelare tänker jag inte avslöja, det blir mer spännande om ni själva upptäcker det. Men danske regissören Simon Staho har verkligen lyckats plocka fram deras allra bästa sidor, när de gett sig i kast med hans oftast smärtsamt intima konversationer.
  Jag har några invändningar. Allt är så nattsvart att det är lite svårt att helhjärtat ta till sig filmen. Thomas möten med sonen och mamman gör honom till lite väl otroligt känslokall. Och upplösningen hade blivit mer spännande utan den inledande berättarrösten.
  Annars är det svårt att tänka sig en så mycket mer välspelad, närgången och intensiv dialogburen film.
Jan-Olov Andersson
2004-08-06