Roger Dodger
Amerikansk komedi i regi av Dylan Kidd, med Campbell Scott m fl.
David Brent i tv-serien ”The Office” (SVT, tisdagar) har satt en ny standard för hur en vedervärdigt självupptagen man beter sig.
Huvudpersonen i ”Rodger Dodger” skulle kunna bli hans bästa kompis. Eller värsta rival. Och Campbell Scott gestaltar honom med samma nästan kusliga precision som Ricky Gervais spelar David Brent.
Filmtiteln kommer från Rogers smeknamn, ”Roger Slingraren”. Redan som barn kunde han prata sig ur vilken pinsam situation som helst. Som vuxen är han framgångsrik copywriter på en reklambyrå i New York. Han briljerar med sin intelligens och konversationsförmåga under blöta middagar. Han ser sig själv som något av en kvinnokarl. Den dag hans chef och älskarinna (Isabella Rossellini) dumpar honom, rasar allt samman. Samtidigt får han besök av sin 16-åriga systerson Nick (Jesse Eisenberg) från bondvischan. Han vill få en lektion i hur man träffar tjejer. Tillsammans ger de sig ut på en äventyrlig natt i New York.
Debutanten Dylan Kidd (manus, regi) har ett sällsynt lyhört öra för hur folk pratar, för svart humor, för att skapa komik av pinsamma situationer och för att locka fram det bästa ur skådespelare
– Scott, Rossellini och Jennifer Beals och Elizabeth Berkley (som två frisinnade partybrudar) har sällan varit bättre än här.
Det är mycket roligt, och nästan lika smärtsamt som ett avsnitt av ”The Office”, att följa hur Roger tror han har lärt Nick viktiga saker om livet – när hans livsstil i själva verket snarare är en grundkurs i hur man skaffar sig ett tomt, ensamt och meningslöst liv. Jan-Olov Andersson
2003-06-27