Chicago
Amerikansk musikal i regi av Rob Marshall, med bl a Renée Zellweger, Catherine Zeta-Jones, Richard Gere, John C Reilly, Taye Diggs och Queen Latifah.
Om du inte kan bli känd, bli ökänd. Se där en passande slogan för vår tid.
Men nu är den fiffigt påhittad för musikalen ”Chicago”, som utspelas på 1920-talet. Pjäsen bygger på en sann historia och kom som stumfilm redan 1927. Det gjordes också en film utan musik 1942, ”Roxie Hart” med Ginger Rogers i titelrollen. En hårdhudad tjej som vill få fart på sin showbiz-karriär genom att erkänna ett mord.
Massmedia hänger villigt på, i samma ton som i komedin ”Stoppa pressarna”.
Att bli kändis via skandaler? Det är som Robinson, dokusåpor och schlagerfestivaler men i 20-talskostym till smittande gladjazz.
Roxie Hart hamnar i fängelse, där större delen av musikalen utspelar sig. Hon och vi möter andra mordmisstänkta, i synnerhet Velma Kelly (Catherine Zeta-Jones), den mest berömda fången. Roxie vill konkurrera med Velma om rubriker och strålkastare. Båda ser advokaten Billy Flynn (Richard Gere) som vägen till berömmelse och frihet.
Den scenversion av musikalen som pånyttföddes 1997 och gjorde succé, även i Sverige, var en slimmad, trimmad och ironisk uppsättning. Det mesta var läckra sångnummer framför orkestern, med Bob Fosses Cabaret-färgade koreografi.
Filmen är en smart bearbetning som håller samma satiriska ton. Här finns också realistiska spelscener vid sidan av showen, som om sångerna skedde i Roxie Harts fantasi. Den avslutande rättegången mot henne har förlängts och fått mer skärpa för att ge mer stomme åt intrigen.
Huvudrollerna är utmärkta. Catherine Zeta-Jones har ett förflutet som musikalartist och sjunger och dansar som de bästa. Renée Zellweger ger tyngd åt Roxie Hart, både när hon försöker förstå intrigerna och när hon anstränger sig för att vara förförisk wannabe.
Richard Gere bländar med razzle-dazzle, en cynisk advokat som bara bryr sig om pengar, men presenterar sig i ett über-ironiskt sångnummer, ”All I care about is love”.
Gammaldags glittrig underhållning. Som känns alldeles aktuell. Vi lever uppenbarligen också i 1920-talets Chicago. Jens Peterson
2003-02-28