Den stillsamme amerikanen
Amerikanskt drama i regi av Phillip Noyce, efter Graham Greenes roman, med bl a Michael Caine, Brendan Fraser, Do Hai Yen, Rade Sherbedgia och Robert Stanton.
Michael Caine är mycket bra som den trötte brittiske journalisten Fowler i Saigon 1952. En man som sett för mycket och gör för lite, som ledsnat på jobbet och världen och lindar in sig i en kokong av opium och kärleken till den unga älskarinnan Phuong.
Graham Greenes roman kom ut 1955, medan fransmännen fortfarande var kolonialmakten i Vietnam. Men CIA hade börjat intrigera för att styra vilka de nya makthavarna skulle bli, och filmen fångar brytningstiden när det amerikanska inflytandet blir allt större.
Som i många av Greenes starka romaner ligger politiken i bakgrunden, och Phillip Noyces film hittar perfekt
tonen i boken. Melankoli, fångad i ramen av en film noir.
Allt inleds med ett lik som flyter i vattnet, och Caines berättarröst som tar oss med till en annan tid och plats.
Det är journalisten Fowler som använder beteckningen den stillsamme om amerikanen Pyle (Brendan Fraser), en biståndsarbetare som kommit till Vietnam. Han ser ut att
vara en hygglig kille med engagemang, som tror att han gör det rätta. Han blir kär i Fowlers unga flickvän, och vill rädda både henne och landet från gamla maktlösa européer.
Filmen hade lite större biopremiär i USA först den 7 februari. Före jul gick den upp i begränsad omfattning för att ge filmen, och kanske främst Michael Caine, en chans på Oscarnominering. Den har också fördröjts för att den setts som känslig, med sin kritik mot USA:s sätt att lägga sig i andra länders politik.
Det gör den å andra sidan mer aktuell när amerikanska politiker åter förbereder krig. Och dokumentären ”Bowling för Columbine”, som har mycket rakare kritik mot USA:s utrikespolitik, har blivit en publikframgång i hemlandet.
De borde tåla Greenes iakttagelser från 1950-talet om att tycka sig ha de bästa motiv i världen, och ändå orsaka elände. Det är flera som får fundera på samvete och moral i ”Den stillsamme amerikanen”, inte minst den luttrade brittiske journalisten. Jens Peterson
2003-02-14