Skorpionens förbannelse
Amerikansk komedi i regi av Woody Allen, med Woody Allen, Helen Hunt m fl.
Även genier får svackor. Även en Woody Allen-film kan faktiskt gå på tomgång.
Nu har han gjort en deckar- och kärlekskomedi, som samtidigt är en lekfull drift med 1940-talets hårdkokta filmdeckare. Precis som Billy Wilder-klassikern ”Kvinna utan samvete” utspelas även den här historien på ett försäkringsbolag.
Woody själv spelar CW Briggs, en smart man som både har i uppdrag att förhindra och att utreda försäkringsbrott, främst kring värdefulla juveler. Chefen (Dan Aykroyd) tycker dock att lönsamheten är för dålig och anställer en kvinna, Betty Ann Fitzgerald (Helen Hunt), för att hon ska hitta nya och effektivare rutiner på företaget.
CW Briggs är livrädd för förändringar. Särskilt om de genomförs av en kvinna som är smart, snabb i käften, skitsnygg och hans rival om chefens gunst.
Själva deckarintrigen är tänkt att ta fart när en hypnotisör (David Ogden Stiers) får CW Briggs att genomföra ett antal juvelstölder på ställen där han själv har installerat säkerhetsanordningarna.
Även om man bortser från det osannolika i detta, så är det dessutom ganska trögt skildrat.
Kärleksförvecklingarna är stundtals mer underhållande, även om man kan säga att de till 40 procent har en slags naiv charm och till 60 procent är rätt gubbsjuka. Inte nog med att det förstås tänder till mellan Woody (66) och Helen Hunt (39), den allt mer till utseendet malätna Woody har också ihop det med en kurvig sekreterare (Elizabeth Berkley, 30) och jagas av en sexbomb till bimbo (Charlize Theron, 27).
Det svärtar ned helheten. Gör att man nästan glömmer att några scener och några repliker är sanslöst roliga. Jan-Olov Andersson
2002-11-08