Stuart Little 2
Amerikansk barnfilm i regi av Rob Minkoff, med Geena Davis, Hugh Laurie, Jonathan Lipnicka m fl. Svenska röster av Peter Jöback m fl.
I sagor kan ju precis vad som helst hända.
Därför kändes det aldrig i första filmen (1999) särskilt konstigt att en liten pratande mus, Stuart, blev adopterad av en alldeles vanlig New York-familj, som gav den omtanke och kärlek. Undantaget var den svartsjuka katten Snowbell.
Uppföljaren är i samma stil, fast betydligt mer actioninriktad.
En liten kanariefågel och en elak falk, gör att Stuart hamnar på massor av äventyr runt hela New York. Från toppen av en skyskrapa, till en båt full av sopor i Hudson-floden. Från bilfärder i sin lilla leksakssportbil längs Manhattans gator, till hisnande flygturer i ett modellplan över Central Park.
De dataanimerade effekterna är mycket skickligt gjorda. Men utan att vara direkt dålig, så finns här inget av nyhetens behag, en del känns bara som upprepningar av första filmen.
Den såg jag i originalversionen, den nya dubbad till svenska.
Jag förstår att man dubbar filmen. Målgruppen är ju främst barn, för ”Stuart Little”-filmerna har inget av den typ av blixtsnabba vuxna skämt som funnits med som en extra krydda i till exempel ”Toy story”-filmerna eller ”Monsters, Inc.”.
Att läpprörelserna inte stämmer är ju inte mycket att göra åt. Tyvärr är ljudet lite stumt och kyligt; det är som att det bara finns musik och några få effektljud förutom rösterna.
Peter Jöback är helt OK som Stuart, men har naturligtvis inte samma komiska rutin som originalversionens Michael J Fox.
Men dubbade djur på film kräver att skådisar tar i lite, nästan spelar över. Pernilla Wahlgren och Steve Kratz gör de två fåglarna, men utan att göra något extra av dem. Man anar att en pipig Melanie Griffith och en elak James Woods kramar mer ur de rollerna. Som Peter Harryson gör som katten Snowbell, som nu har fått en större roll. Jan-Olov Andersson
2002-10-18