Signs
Amerikansk thriller i regi av M. Night
Att sätta Mel Gibson i rollen som sörjande änkling är att gräva sin egen grav. Där regissören Shyamalan lyckades lyfta Bruce Willis till oanade höjder i ”Sjätte sinnet” slår han helt slint med gamle Mel.
Mel Gibson kan skjuta skarpt och jaga bovar i häftiga biljakter. Men
när det kommer till karaktärskåde-spel fastnar hans ansikte i position
”ledsen hund”. 1 timme och 46 minuter med den posen är mer än man orkar ta.
Handlingen kretsar kring farmarfamiljen Hess. Tyngda av sorgen efter den döda modern upptäcker de plötsligt märkliga tecken i sina sädesfält. Snart anfaller utomjordingarna och familjen tvingas barrikadera sig i sitt hus.
Efter succéerna ”Sjätte sinnet” och ”Unbreakable” har unge Shyamalan blivit en av Hollywoods hetaste regissörer. Men där åtminstone ”Sjätte sinnet” är både oförutsägbar och egensinnig faller ”Signs” bara platt som en pannkaka.
Det är segt och övertydligt med ett minimum av läskiga scener. Skådespelarna verkar knappt själva tro på
sina karaktärer och det uppstår några konstiga sekvenser där ironin tar överhand och skådisarna nästan
driver med handlingen.
Filmens ljusglimt är 6-åriga Abigal Breslin som är makalös som dottern Bo. Hur Hollywood ständigt lyckas få fram så många fantastiska barnskådisar är en gåta. Karin Lindstedt
2002-08-30