Crazy
Om du gillade ”Fucking Åmål”, kommer du att älska ”Crazy”!
Jag hittade detta citat, från en ung tysk filmälskare, på nätet.
Här i Sverige är det väl ganska självklart, men även utomlands har alltså Lukas Moodyssons ungdomsfilm blivit något som andra filmer i genren jämförs med.
Och ”Crazy” är en av få filmer som verkligen tål en jämförelse.
Den bygger på Benjamin Leberts självbiografiska roman som blev en världssensation. Författaren var ju bara 15 år, men skrev ändå så insiktsfullt och roligt om hur det är att vara tonåring och hur det är att leva med ett handikapp.
Har inte läst boken, som kom på svenska i fjol, men inbillar mig att en roman som har översatts till 26 språk är ganska bra.
Filmen är det i alla fall.
Robert Stadlober spelar Benjamin, som är 16 år, dålig i matematik och på relationer och, som han själv säger, ”cp-skadad i vänster ben och vänster arm”.
Föräldrarna skickar honom till en internatskola i Bayern, för att han ska få ordning på studierna och kanske även få kamrater.
Precis som det lesbiska inslaget liksom bara finns där i ”Fucking Åmål”, gör man aldrig någon stor grej av Benjamins handikapp. Snarare står främst killarnas drömmar om brudar, om att förlora oskulden, om sprit, cigaretter och besök på stadens strippklubb, i förgrunden. Benjamin blir snabbt en i gänget, handikappet gör bara att han får kämpa lite mer än alla de andra för att kunna vara med.
Precis som Moodysson, har regissören Hans-Christian Schmid fin hand med de unga begåvade skådespelarna. Både i de ömsinta sexscenerna och i dialogavsnitten, med sin råa men hjärtliga humor.
Låt inte det faktum att filmen är tysk avskräcka er:
”Crazy” är faktiskt en suverän ungdomsfilm! Jan-Olov Andersson
2002-04-26