Black hawk down
Amerikansk krigsfilm i regi av Ridley Scott, med Josh Hartnett, Ewan McGregor, Tom Sizemore m fl.
En krigsfilm med verklighetsbakgrund, som hyllar modet, kamratskapet och engagemanget hos amerikanska soldater på uppdrag i Afrika.
Det är lätt att bli misstänksam när Jerry Bruckheimer är producent. Han är inte direkt känd för filmer som stimulerar hjärnverksamheten. Och ”Pearl Harbor” måste vara en av de mest dumpatriotiska filmer som har gjorts.
Det bör dock påpekas att den här filmen spelades in förra våren. Så alla försök att dra paralleller till det patriotiska flaggviftande som nu förekommer i USA, efter terrorattackerna 11 september, är egentligen poänglösa.
Filmen utspelas under knappt ett dygn i oktober 1993 i Somalia. Amerikanska elitsoldater deltar i FN:s fredsbevarande aktioner för att stoppa det inbördeskrig som startats av krigsherren Mohamed Farrah Aidid, som stjäl många av FN:s hjälpsändningar.
Den amerikanska basens högsta befäl (Sam Shepard) skickar ut 120 soldater på vad som verkar vara ett rutinuppdrag: att tillfångata två av Aidids ledare, som ska mötas i ett hus mitt i huvudstaden Mogadishu.
Attacken beräknas ta någon timme. Men två UH-60 Black Hawk-helikoptrar, som närmast ansågs oförstörbara, skjuts ned. Uppdraget handlar nu plötsligt bara om att försöka överleva. För de afrikanska soldaterna är fler, bättre beväpnade och mer blodtörstiga än någon hade räknat med. De använder till exempel civilbefolkningen som levande sköldar. Efter nästan ett dygn, är 19 amerikaner döda, 73 sårade och hundratals afrikaner döda.
”Black Hawk down” har en skickligt genomförd dokumentär känsla. Det är otroligt imponerande hur Ridley Scott (”Gladiator”) har lyckats återskapa detta krigskaos i en spelfilm. Det känns verkligen som att vara en av soldaterna på plats.
Men… man blir mer bedövad än berörd.
Det hade inte riktigt behövts två och en halv timme för att slå fast hur meningslöst det är med krig. Och ändå är filmen på ett annat sätt för kort. I detta tempo och kaos, är det för få av de enskilda soldaternas öden man hinner bli engagerad i. Jan-Olov Andersson
2002-03-15