Ocean's eleven

Amerikansk thriller av Steven Soderbergh, med George Clooney, Brad Pitt, Julia Roberts, Don Cheadle m fl.


Steven Soderbergh är en smart rackare.
     Efter framgångarna med de Oscars-belönade ”Erin Brockovich” och ”Traffic” kan han förstås göra vad han vill - och väljer då att göra en nyinspelning av en rätt dålig film.
     Såg om ”Storslam i Las Vegas” (1960) häromkvällen och det är en rätt pratig och långtråkig historia med Frank Sinatra och hans Rat Pack-polare.
     Kvar från den finns egentligen bara den 1960-talsinfluerade filmmusiken och själva grundhistorien; elva män rånar ett antal kasinon i Las Vegas.
     Ledaren är Danny Ocean (George Clooney), en slags gentlemannatjuv som många gånger varit misstänkt för brott men som bara har åkt dit en gång. Just frisläppt från fängelset samlar han ihop ett gäng skurkar, alla med sina specialkunskaper, för att genomföra en både ovanligt smart uttänkt och fräck kupp mot tre kasinon samtidigt.
     Mitt i finns också en kärlekshistoria: Danny Oceans exhustru (Julia Roberts) är numera tillsammans med den skrupelfrie ägaren (Andy Garcia) till de kasinon som är måltavla för bovarna.
     Kvick dialog, lysande skådespelare, ett par oväntade turer i intrigen. Man har dessutom filmat på just de lyxkasinon där filmen utspelas. ”Ocean's eleven” borde ha allt man kräver av en sådan här film, men... den är ändå inte särskilt spännande.
     Och kanske är det så att Soderbergh ibland nästan är för smart.
     Förra thrillern ”The Limey” (1999), med sin lek med tidsförskjutningar och häftiga miljöer, kändes till sist mer som en läcker stilövning än en engagerande thriller.
     Här prickar Clooney, Garcia, Roberts, Brad Pitt och de andra säkert in alla sina repliker, men de blir liksom aldrig riktigt sina rollfigurer. Snarare är de som glada stjärnskådisar på grönbete, som får leka tjuv och polis framför en ivrigt filmande Soderbergh.
     Därför blir ”Ocean's eleven” något så ovanligt som en film som är skamligt underhållande - utan att engagera ett dugg.
Jan-Olov Andersson
2002-01-18