Amelie från Montmartre
Fransk kärlekskomedi i regi av Jean-Pierre Jeunet, med bl a Audrey Tautou, Mathieu Kassovitz, Rufus, Yolande Moreau, Dominique Pinon och Serge Merlin.
Den som vill bli lycklig ska leta upp ”Amelie från Montmartre”. En slösande rik fransk film som är rolig och gripande, som har fantastiska bilder och stor fantasi. Den som sett Jean-Pierre Jeunets tidigare filmer ”Delikatessen” och ”De förlorade barnens stad” vet att han är en visuell upptäcksresande, och efter Hollywoodutflykten med ”Alien 4” kommer Jeunet hem till Frankrike med en smittsam spelglädje. För att visa att han kan bättre.
Tempot är högt från start.
En berättarröst presenterar snabbt Amelies föräldrar och själva ögonblicket när hon blev till inne i mammans mage. Nästan som en dokumentär, men gjort med mycket humor och överraskningar. Vi åker hastigt genom barndomen till den 31 augusti 1997 när Ödet förändrar den vuxna Amelies liv.
Slumpen gör att Amelie hittar en ask och hon beslutar sig för att spåra pojken som gömde den på 1950-talet och glädja ägaren.
Om det lyckas ska hon fortsätta försöka göra goda gärningar för sin omgivning.
Franska originaltiteln innehåller också orden ”fantastiska öde”, och filmen är en lek med slumpen och tillfälligheter, men visar också människor som tar tag i sina liv.
På franskt vis vågar Jeunet också blanda in konst, litteratur, filmhistoria och lek med fotografier.
Mycket att tänka på, om man så vill. Samtidigt är ”Amelie från Montmartre” en så njutbar och lättsam film att det är bara att luta sig tillbaka och åka med.
En film som använder alla filmens uttrycksmedel och gör luften lite lättare att andas. Jens Peterson
2001-10-12