Livet är en schlager
Svensk komedi av Susanne Bier, med Helena Bergström, Thomas Hanzon, Jonas Karlsson, Björn Kjellman, Johan Ulveson m fl.
Jag vill inte missa en Melodifestival men skulle aldrig lyssna på musiken i andra sammanhang.
Den här filmen väcker ungefär samma blandade känslor.
Det handlar om Mona (Helena Bergström), en så schlagertokig mamma att döttrarna inte bara har döpts till Carola, Lena PH, Anna Book och Kicki. Varje vaken sekund på dygnet tycks alla fem dessutom leka Småstjärnorna i sin förortslägenhet, medan Bosse (Thomas Hanzon), den hopplösa losern till make/far, arbetslös på dagarna, utmattad somnar framför tv:n i vardagsrummet.
Ännu en viktig familjemedlem är Monas bror Candy Darling (Björn Kjellman), en transvestit döende i aids.
På dagarna jobbar Mona som assistent till cp-skadade David (Jonas Karlsson, mycket bra!). Det är via honom (hur får ni själva se...) som hon hamnar som artist i Melodifestivalen.
Manusförfattaren Jonas Gardell har tagit en traditionell Hollywood-historia om den vanliga människan som vinner ära och framgång och placerat den i det svenskaste som kanske finns: schlager-SM.
Han har både lyckats och misslyckats.
Historien är proppfull av klichéer och fördomar.
Det fungerar utmärkt när Gardell gisslar spelet kring Melodifestivalen; media, managers, stöddiga artister (Regina Lund spelar träffsäkert en diva), men blir övertydligt och larvigt i skildringen av Candy Darling. Björn Kjellman prickar förstås säkert in de dräpande repliker hans rollfigur har begåvats med, men någonstans känns det lite konstigt att en aids-sjuk transvestit till sist känns som... ett gulligt husdjur i Monas och Bosses familj.
Helena Bergström är så bra på att spela vanliga människor för att hon ofta hellre spelar under än över. Här är hon liksom bara Mona, men inte ens Bergström kan riktigt få fason på Mona under andra hälften av filmen. Jag tror helt enkelt inte på hennes förändring, på att en så godhjärtad människa skulle svika någon så som hon gör.
Filmens final, den stora Melodifestivalen, har inga likheter med den riktiga. Galan verkar snarare producerad av en amatör-tv-station, men man tror det är TV 4 eftersom Lasse Kronér är programledare.
Och har man nu fått med Carola i en
cameo-roll som sig själv, kunde man gott ha byggt ut den lite mer.
Men... om man nu nöjer sig med att livet ibland är som en schlager, lite lagom ytligt, så ska det inte förnekas att den här filmen med en proffsig ensemble, skickligt regisserad av Susanne Bier bjuder på ett par timmars god underhållning. Jan-Olov Andersson
2000-11-10