Vuxna människor
Svensk komedi av Felix Herngren och Fredrik Lindström, med Herngren, Karin Bjurström, Cecilia Ljung, Mikael Persbrandt, Källa Bie, Magnus Härenstam m fl.
Lika svårt som det kan vara att få det att gå ihop, det där med kärlek, sex och förhållanden, lika roligt kan det vara att skratta åt andras vilsna försök. Måns Herngrens och Hannes Holms ”Adam & Eva” (1997) var en närmast genial komedi på temat. Lillebror Herngren, Felix, och Fredrik Lindström tar också tempen på sina generationskamrater, i det här fallet några människor kring 30-strecket, bosatta i centrala Stockholm.
Det är inte lika fullt genialt, för några gånger kan ”Vuxna människor” kännas lite som sketcher staplade på varandra. Men de flesta scenerna bygger på mycket träffsäkra och roliga iakttagelser av spelet mellan könen.
Filmens största problem är faktiskt huvudpersonen Frank (Felix Herngren), framgångsrik advokat och gift sedan åtta år i ett utåt sett lyckligt äktenskap med Nenne (Karin Bjurström), som driver klädbutik på Östermalm.
Herngren/Lindström plockar många poänger när Franks tankar ställs mot hans handlingar och repliker. De ständiga fantasierna om sex med folk han möter i rulltrapporna eller med familjeterapeuter, har skapat sådana där scener som folk kommer att prata om länge. Så det må vara hänt att berättargreppet är rätt friskt ”lånat” av Woody Allen. Eller att det kanske används några gånger för ofta.
Problemet är att kontrasten mellan Franks tankar och riktiga liv blir för stor. Han är så enormt spirituell i tanken, men annars så nedtonad i Herngrens gestaltning, att det är som att han knappt existerar på riktigt.
Därför blir det ju noll trovärdigt att tafatte Frank lyckas skaffa sig en älskarinna, levnadsglada Sofia (Källa Bie, i en filmdebut med mersmak!).
Människorna runt Frank är betydligt mer intressanta att följa.
Nenne är en kylig, beräknande och lite ”fin” flicka. Rosie är naiv och lättlurad, en sådan som alltid hamnar i säng med fel killar. Båda finns vid alla bardiskar; Karin Bjurström och Cecilia Ljung spelar dem lysande.
Och Mikael Persbrandt höjer temperaturen i varje scen han är med som journalisten, mytomanen och ständigt otrogna kvinnojägaren Georg. Jan-Olov Andersson
1999-09-24